Tomat- och olivsallad

Som tillbehör till grillad kycklingfilé gjorde jag en tomat- och olivsallad med fetaost härom dagen. Salladen går snabbt att blanda ihop och den blir extra god om den får stå en liten stund innan serveringen (dagen efter är den ännu godare!). Servera salladen som ensamt tillbehör till kyckling/kött eller tillsammans med t ex fullkornsris.

Till tre personer behöver du:

1 paket cocktailtomater
1/2 paket fetaost (á 150 g)
ca 20 oliver – gröna och svarta
ca 10 cocktailkapris
2 tsk olivolja
1 tsk rödvinsvinäger
skalet av 1 liten citron
salt
svartpeppar från kvarn

Gör så här:

Dela tomaterna för extra mycket smak (nackdelen är att de blir väldigt mosiga). Blanda alla ingredienser och låt salladen stå en stund före serveringen.

Olivtips

Precis som Elin skrev i helgen så bidrog jag med lite olivprat i en artikel i Uppsala Nya Tidning i förra veckan. Att få möjlighet att skriva om sådant jag tycker om är förstås roligt, så nu fortsätter jag och delar med mig av mina favoritoliver:

Oliver
Foto: Jonas Askeroth

Stora gröna Mammotholiver – olivernas Rolls Royce och en riktig tuffing. Mina absoluta favoriter. Odlas i hela Grekland.

Gröna marockanska oliver – små och smakrika oliver från Marocko. En bra nybörjaroliv!

Grekiska Kalamataoliver – odlas i området Kalamata i södra delen av Grekland. Varierar i färg beroende på klimatet och kan t ex vara rödlila, bruna och svarta. Vackra och goda!

Soltorkade svarta oliver – de här oliverna är annorlunda och intensiva i smaken, med en god sälta. De svarta olivernas tuffing!

Fontanas gröna oliver med kärna – säljs i glasburk och finns i de allra flesta matbutiker. Riktigt goda. Finns i min kyl med jämna mellanrum.

ICA:s Kalamataoliver med kärnor – ett helt ok alternativ till lösviktsoliverna från saluhallen.

Jag äter som mest oliver under våren och sommaren. De salta och beska oliverna piffar till vilken sallad som helst, är en bra kompis till en god ost och kan med lätthet ätas precis som de är. Ät och njut!

Tonfisksomelett de luxe

Jag kanske inte skulle köpa färsk tonfisk enkom för att göra omelett men den här filén låg ensam i kylskåpet och behövde akut tas hand om. Så den åkte i stekpannan med lite salladslök;

Därefter slog jag på på lite ägg och mjölk. Innan det hade satt sig helt så fräste jag lite bladspenat och la det ovanpå med lite svarta oliver.

Jag tycker inte om när det blir för omgeggat i omeletter men bygger man upp dem på höjden så får man ju lite mer av tårtkänsla där man faktiskt ser vad man äter. Lite picky kanske.

Som grand finale; hyvlad parmesan och pinjenötter! Det här blev grymt gott!

Om det funkar med tonfisk på burk? Ja det gör det alldeles säkert. Om inte annat så är det billigare.

Kotopoulo Lemonato

Precis innan jag gick på semester tipsade vår flitige kommentator Max om att han lagt ut lite nya recept på Fontanas hemsida. Där hittade jag Kotopoulo Lemonato, dvs kyckling i citronsås som lät väldigt gott och bestämde mig raskt för att laga det under semestern. Jag lyckades övertyga J som inte gillar fetaost att vi i alla fall kunde prova, det var ju trots allt bara 50 g feta till 4 portioner. Förhoppningsvis misstycker inte Max om jag lägger ut receptet här, hojta till i så fall!

Kyckling i citronsås

Till 4 portioner behöver du
4 kycklingfiléer
½ strimlad röd paprika
½ strimlad gul paprika
½ strimlad grön paprika
4 hackade färska lökar
10 hackade kalamataoliver
50 g smulad fetaost
5 marinerade tomater
1 dl citronsaft
1 dl torrt vitt vin
oregano
salt & peppar
¼ dl olivolja

Gör så här
Bryn paprikan och löken i en stekpanna med hälften av olivoljan tills de mjuknar. Tillsätt kalamataoliver, tomater och feta och ta bort stekpannan från spisen. Banka ut kycklingfiléerna tills de blir platta och rulla ihop tillsammans med paprikablandningen. Fäst med tandpetare och rulla i mjölet. Bryn dem gyllenbruna i resten av oljan. Tillsätt vinet och citronsaften och låt sjuda i svag värme tills såsen tjocknar. Servera med klyftpotatis eller ris.

Marias kommentar
Egentligen är det alltså meningen att man ska fylla kyckligfiléerna med den här röran, men vi insåg snabbt att vi aldrig skulle lyckas få in all den fyllningen i våra filéer så det fick bli en “topping” istället. Vi som är såsälskare tyckte att det var lite för lite sås, så nästa gång dubblerar vi nog just den delen av receptet. I övrigt fick receptet betyget väl godkänt, även av den feta-skeptiske J!