Bournemouth: middag på Kala Thai

Bournemouth visade sig från sin mest blåsiga och regniga sida i lördags. Som jag längtade in i värmen för middag efter vår promenad ner till piren. Mascaran var nere på hakan och jag tror inte någon i familjen ville se sig själv i spegeln.

Kala Thai hade vi bokat i förväg. Redan vid halv sex var det en hel del gäster. Gott om plats för övrigt mellan borden som det förväntas i Coronatider.

Här är mycket på menyn glutenfritt, vilket såklart var en av orsakerna till att vi ville gå hit. Men också för att vi var sugna på riktigt bra thaimat, och hoppades ju att de skulle leva upp till förväntningarna.

Hur det var?

Otroligt snabb servering. Generösa portioner. Att kalla mat för ”fräscht” låter så fånigt men det här ÄR verkligen det. Bra schvung i smaksättning. En riktigt bra middag alltså. Hamnar vi i Bournemouth igen så är jag ganska säker på att vi hamnar här på nytt.

Devon: lunch på the Cadeleigh Arms

Här kommer ett till pubtips om du planerar att bila mellan Cornwall och Bath. Även detta guldkorn hittat på listan för Englands bästa gastropubar.  Den här gången hamnade vi på the Cadeleigh Arms. Strax utanför Tiverton.

Det här är en väldigt gullig pub. Har man tur får man en av deras fönsterbord ut mot gatan. Deras uteplats är också ett fint alternativ. Med vidunderlig utsikt. Väldigt uppstyrt med glesa bordsplaceringar, personal med visir och generöst med handsprit. Så som vi kommer att minnas 2020.

Vi var som sagt här på lunch. Har som vana att prova lokal cider när vi är i den här delen av England. Här serveras en lättsam fruktig variant som passar fint både före och till maten.

Jag tog sikte på deras blåmusslor. Minns inte alls när jag åt musslor senast! Det blir oftast ute på restaurang och det har det ju inte vart många sådana tillfällen den här våren. Här serveras blåmusslorna med en krämig cidersås och chorizoströssel. DET vill jag göra om hemma. Ångrar dock att jag tog en hel portion. Blev inte någon plats för efterrätt.

Familjen hann prova fler andra rätter på lunchmenyn. Bland annat deras risotto. Uppskattad av barnen, men ett litet minus med vegansk riven ost på. Förstår om man vill ha en rätt på menyn som är både glutenfri och laktosfri. Men frestande ändå att få önska parmesan ändå till denna fina servering.

Maken åt nyfångad fisk. Med en smörsås han fortfarande pratar om. Han å andra sidan hade kanske hoppats på en större portion, men fick därför plats med en crème brule och rundade av med en espresso.

Barnen åt ömsom glass och ömsom pavlova. Fina kreationer. Alla nöjda.

Den här puben ligger drygt två mil från The Swan som vi lunchade på vägen ner till Cornwall. Vilken var bäst? Typ en omöjligt fråga ett besvara faktiskt. Blir nog 1-1 i det här derbyt.

Bude: middag på Temple

En sak som var på vår  “måste-lista” den här gången i Bude var att äta middag på Temple. Förra året hann vi fika här (ja jag vet, bilderna från förra sommarens alla inlägg har försvunnit, ska kika mer vid tillfälle, när panik och ångest har lagt sig). Häpnades då av deras meny i övrigt och hade därför middagsbokningen redo en månad i förväg. Överlag skulle jag nog säga om Bude sommartid att man behöver boka alla middagar i förväg för att slippa handla middag på Sainsburys.Den här sommaren har Temple en ganska strikt middagsmeny. 25 pund/person för en tvårättersmey. Man delar på förrätterna. Väljer egen varmrätt men delar även på tillbehöret till. Sedan tillkommer efterrätter. Hade lite huvudvärk innan hur det skulle bli med barnportioner men det löste sig smidigt. När notan kom hade vi betalat för tre menyer. Vi var inte heller den enda barnfamiljen som rullade in här klockan sex. Snarare var vi nog fyra sällskap med barn vid den här sittningen. Även enkelt att få hela menyn glutenfri.

Husets kaxiga röda naturvin lägger jag gärna på minnet.

Denna hummus med butternutpumpa är fin! Ja brödet har gluten så det fick bli krispiga salladsblad som glutenfritt att dippa upp röran med.

Och den här serveringen med hyvlad kålrabbi och deras tweak på tzatziki lämnade inga smulor.

Tredje förrätten kanske bleknade lite jämfört med de andra två, men är fortfarande god. En vegansk liten taco med svamp och rökt creme fraiche.

Sedan över till varmrättens tillbehör. Enkelt och rustikt. Bara bra grejer liksom.

Ingen är förvånad över att maken valde deras lågtempade fläsksida. Minns inte att någon fick smaka, haha.

Äldsta barnen provade kvällens fisk. Med rökt vitlökssmör. Fantastiskt god.

Jag delade deras citronkyckling med de yngre barnen. Generös portion, ämnad egentligen för två. Himla genomtänkt menyn med varmrätter ändå där tillbehören passade oavsett  kött, fisk eller kyckling.

Och det fanns plats för efterrätt. DETTA är sommarens bästa efterrätt. Genidraget att dels krossa sesamfrökakor över chokladmoussen. Men också att gömma en liten saltkaramelldutt i botten. Var totalt omotiverad att dela med mig. Något att härma här hemma tänker jag.

Å andra sidan var maken helt opepp att dela med sig av den magnifika cheesecaken. Så allt snack om att menyn var “ideal for sharing” fattar jag inte riktigt i efterhand.

Den här middagen var verkligen något utöver det vanligt. Lite som en crossover av Ottolenghi och Matbaren. Om det inte hade vart för att menyn var samma hela veckan hade vi nog hunnit med ett besök till. Oavsett, så blir det nytt besök nästa gång vi är i Bude.

Devon: söndagslunch på The Swan

Jag har nämnt det förut, men om du vill ha bra inspiration till att planera bilresan i England så är det värt att kolla in listan för Top 50 gastropubs.Vi har hittat flera guldkorn tack vare den och det ÄR något speciellt att åka till en gullig liten by och mötas av en fantastisk lunch i härlig brittisk pubmiljö. Tänker att det inte är helt enkelt att uppdatera denna lista varje år för det finns så många fina pubar på landet  i England med fantastisk mat.

Den här gången tog vi sikte på The Swan. Efter en sovmorgon på hotellet i Bath blev det här ett strategiskt stopp för lunch på vägen till Cornwall. En liten avstickare från M5 finns den lilla byn Bampton. Vi kom fram lite tidigt. Hann promenera en halvtimme i den lilla gulliga byn, vilket inte minst främjade aptiten. 

Klocka ett hängde vi på låset. Känns som om restaurangtips numera inkluderar en kommentar hur de hanterar covid19. Här finns robusta men diskreta plexiglasskärmar mellan borden, tejpade linjer på golvet och all personal har visir.

En glädjande sak är att det inte var några problem med att beställa glutenfritt. Till exempel inget gluten i fritösen varför familjens pescitarian dök ner i fish & chips. Köket fixade även glutenfria tillbehör till sunday roast. Inte alltid självklart.

Så hur var det?

Här är det fokus på att laga mat med råvaror från lokala leverantörer inom 10 miles. Mitt spontana omdöme är att de gör en ovanligt fräscht roast. Fint lammkött. En härligt syrlig myntasås. Enkla men väl genomtänkta grönsakstillbehör. Alla riktigt goda. Kocken höll distans från köksdörren och ropade till respektive bord om det var till belåtenhet. Där stod han tryggt  – för det var bara nöjda kommentarer.

Dessutom ganska prisvärd lunch med tanke på deras goda rykte och fina råvaror. Min “roast” med lamm kostar tex 13 pund. Ett fynd! Önskar att vi hade orkat deras fina efterrätter, men vi var för mätta. Dock anar vi på de andra gästernas ansiktsuttryck att det var riktigt bra. Hoppas på ett återbesök.

Våra dagar i Brighton

Vi började årets sommarlov med tre nätter i Brighton. Det har gått ett helt år sedan vi var där sist, trots att vi inte bor så många mil bort. Maken jobbade den här veckan varför det var jag och tjejerna som pep iväg för en minisemester på temat shopping och god mat. Win-win!

Det var ovant att åka buss för första gången på fyra månader. Här borta är det obligatoriskt med ansiktsmask på alla passagerare när man åker kommunalt, lite ovant. Men framför allt var det ovant att se omvärlden igen. Var typ nervös när vi satte oss på bussen. Sagt av en person som endå gjort en och annan äventyrlig resa genom åren.

Bytte till tåg vid Polegate. ÄLSKAR att promenera ut från tågstationen och bara andas Brighton. Alltid så bubbligt. I väntan på att få checka in på hotellet blev det en efterlängtad lunch på Leon. Snabbmatsstället mina barn älskar mest. Har sagt det förut och säger det igen, de är så BRA på att hålla koll på allergianpassade beställningar. När vi önskade två glutenfria luncher erbjöd de att göra hela beställningen glutenfri så att alla kunde äta av all mat.

Vi checkade sedan in på Queens hotel. Strategiskt läge vid piren och jag är glad att vi bokade rum med utsikt mot havet. Hotellet har även pool men den har inte hunnit öppna ännu på grund av nationella regler relaterat till covid19.  Äsch det var en chansning när jag bokade. Bokar gärna deras familjerum igen. Rymligt med två sköna dubbelsängar. Fräscht och fint. Superbra fixat med “enkelriktat” i alla korridorer.

Middag första kvällen blev levererad till hotellet. Det var som vår plan A att äta hämtmat hela den här veckan. Provade middagsmat från den vietnamesiska restaruangkedjan Pho för första gången. DET var bra. Inte bara för att allt var glutenfritt. Så goda smaker. Och dofterna var så att vi verkligen ramlade ner för memory lane. Till exempel  minstingens ris med kyckling och torkade räkor. Helt klart över förväntan. Alla var övertygade att just de beställt bästa rätten. Dessutom är Pho certifierade av brittiska celiakiförbundet. Bra där!
Dag 2, vilket var i onsdags, började med frukost på rummet. Hade handlat lite på M&S kvällen innan. 09:00 hängde vi på låset och handlade på ett ganska tomt Primark. Det var först vid lunch som köerna började utanför butikerna. Då tog vi sikte på Itsu för en annan efterlängtad lunch. Herregud vad vi saknat SUSHI.

På eftermiddagen tog vi en bensträckare och promenerade genom Kemptown. Tog sikte på deras flea market och promenerade sedan tillbaka efter vattnet.

Hem en sväng till vårt fina hotellrum. En timme senare var vi ut en sväng för att gå i affärer – igen. Till skillnad från Sverige får man inte prova kläder i butik på grund av covid19. Utan man får köpa hem, prova och sedan returnera vid behov. Gissa om vår handling tog tid med att ekipera upp barnen. Gav typ upp tanken att hinna handla något till mig. Visst, det går att handla tre storlekar och returnera två. Samtidigt vill affärerna ha 5-10 dagar att returnera pengarna. Och alla returnerade kläder får 72 timmars karantän innan de får säljas på nytt. Så varje gång något passade, så skrek alla typ YES.

Sedan middag på en annan saknad favorit – Honest Burger. Vi skulle egentligen köpa hem till hotellrummet men det var helt tomt bland deras bord inomhus varför vi valde att äta där. Som ni kanske vet har alla deras restauranger en egen signaturburgare. Här är den med Mayfield smoked cheese, koreansk sås, ölbräserad lök och bacon. Det här är den sortens burgare som tyvärr drippar ganska ordentligt  när man äter. Hmmm. Jag vill hellre att allt stannar mellan bröden när man äter. Så den här var god, men lite för kladdig att äta. Barnen hälsar att deras glutenfria bröd är bäst! Honest Burger är förresten den direkt orsaken till att mina barn strör rosmarin på pommes frites hemma.

Även på torsdagen hade vi frukost hemma på rummet. Har ett nytt guldtips för glutenfri frukost på resan, M&S har glutenfria “grötburkar” som man häller kokande vatten över. Nu lät det kanske som bebismat, men det är det inte. Perfekt på hotellrummet! Vid nio lämnade vi in ett par returer på kläder och köpte nya storlekar. Tillbaka till hotellet för att prova och sedan åter för en sista retur. Till och med barnen vägrar att gå i klädaffärer efter den här veckan.

Pustade ut med en glutenfri lunch på Tortilla.

Sedan en promenad vid och omkring Gardner Street. Alltid mysigt i de här kvarteren. Plus shopping på en av mina favoritbutiker Utility. Hittar alltid något där som behövs till vårt kök.

(Om det var gott med bubble tea? Njaeee….)

Nästa punkt på agendan var glass och häng ute på piren. Snabbt avklarat eftersom ett barn, säger inte vem, var HELT övertygad om att piren skulle sjunka. Eller brinna upp. Smet istället in på Oh So Swedish. Gullig liten butik precis bredvid piren. Mycket nöjda barn köpte svenskt godis. Fullt möjligt att vi även fick med oss lingonsylt och smörgåsgurka.

Under de här dagarna hade vi en och samma fiskmås som spanade på oss genom hotellrummet. Vi undrar så VAD han ville.

Vi tog verkligen chansen att äta all sorts mat det här dagarna. Den här kvällen hämtade vi poke bowls att äta nere på stranden. Tror vi valde veckans blåsigaste kväll.

Fast mysigt ändå. Var lite nojig när vi planerade den här resan att det skulle vara för många på stranden men det var väldigt distanserat mellan alla som var där.

Äsch just den där middagen var lite trist. Tillbaka på hotellet klickade vi hem en leverans med Ben & Jerrys, jordgubbar, mango och San Pellegrino. Jag hann med ett glas vin från room-service. Vips blev den kvällen den mysigaste.

I morse var vi nöjda med shopping, miljöombyte och all god mat. Tog en sista promenad vid The Lanes. Brightons gulligaste kvarter. Hängde på låset när Pho öppnade vid tolv och åt en urgod lunch. Glad att vi hittat denna pärla som alla i familjen gillar. En man stoppade mig när vi gick ut och ville kommentera att det var så skönt att se barnens inställning till vietnamesisk mat. Kändes lite konstigt, men han sa det på ett härligt och rakt sätt. Men jag gläds så klart över deras öppenhet.

Och HALLÅ kaffet! Vilken nostalgi att få dricka riktigt vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk. Det väcker så mycket minnen! Åh de här dagarna var fina ändå. Fascinerad över hur allt och alla har anpassat sig till nya tider med att ta ansvar för distansering och handhygien. Från och med idag är det även ett nationellt beslut med ansiktsmask när man är i en butik. Och så var det skönt att komma hem till vår lilla by igen. Nu laddar vi om för nästa hemester – som börjar i morgon!