Bude: middag på the Deck

Vi gillar som ni vet att hänga i Bude när vi är i Cornwall. Återser gärna favoritrestauranger – inte minst för att vi vet vilka som har koll på glutenfritt. Men den här sommaren hann vi även besöka The Deck för första gången.

Vi har gått förbi många gånger genom åren men aldrig riktigt förstått varför det alltid är fullbokat. Från utsidan ser det ganska trist och sömnigt ut. Har tänkt att det är lite märkligt att man behöver boka en månad i förväg till en restaurang som i huvudsak serverar grillspett och pommes frites.

Ok. Jag erkänner. Det här var riktigt bra. Mysigt inomhus. Bra service (även om de kanske “glömde” att komma förbi och ta mer beställningar på dryck när vi väl fått in vår mat). Bra glutenfria alternativ på menyn inklusive glutenfria fritöser. Maken gjorde ett genidrag som beställde in deras “Deck Board” – tyvärr ej fotat, en härlig generöstplatta med  fyra fantastiska rätt på temat fisk och skaldjur förutom alla deras goda tillbehör. Upplägget med snabbmat med fräscha  fina ingredienser och snyggt upplägg verkar vara orsaken till att man behöver boka så långt i förväg.

Vi bevakade eventuella avbokningar resten av veckan under framgång. Bokar lätt ett bord här igen nästa sommar!

Bude: middag på Surfin Frog

Vi hann prova två nya restauranger när vi var i Bude den här sommaren. Till exempel Surfin Frog.

Endast plockmat på menyn. Duktiga på att hantera glutenfritt och eftersom de har en glutenfri fritös så fast det ovanligt mkt att välja på menyn. Till och med glutenfri öl i frityrsmeten till fisken – åh vad bra!

Menyn följer inga direkt röd tråd mer än ”bara goda grejer”, så här samsas bao buns med polenta fries, samosas och sötpotatisfrites. Men efter en hel dag i havet är det rätt härligt. Obs – få platser så kan behöva förbokas.

Bude: Tillbaka till Temple

Mest en massa bilder i detta inlägg. Vi var tillbaka till Temple i Bude för ett par veckor sedan när vi var i Cornwall. Lika BRA som tidigare. Tror detta var vårt fjärde besök. Älskar allt här. Livets restaurang.

Nytt denna sommar är uteplatserna på taket. Personalen var bekant och kände igen oss. En barnmeny har smugit sig in som matchar tillbehören på den fasta menyn. Anpassning till glutenfritt fixas enkelt. Att beställa in Gran Cerdo vågar jag nog säga är en vana när vi är här. Undrar så när jag får äta här igen. Åh tänk om de åtminstone kunde skriva en kokbok.

Cornwall: tillbaka till Temple!

Vi var ju ganska bensvepta av vårt besök på Temple i somras så när vi bestämde oss för att passera Bude på höstlovet var jag snabb och bokade vår fredagsmiddag här. Och så pepp jag har vart på det här återbesöket. Blev inte besviken. Temple är mitt bästa tips om du vill ha en riktigt god middag i Cornwall. Maken tar nomineringen ett steg längre och hälsar att det här är nog på hans topp-3-bästa i England. Äsch det är alltid svårt att ranka restauranger tycker jag. Men det här är så mycket min smak. Råvarorna, upplägget, allt! För mig är det mycket märkligt att de inte har ett omnämnde på något sätt i Michelins guide.

  • Om maten! Som du ser på den korta menyn nedan så är upplägget ganska enkelt. Man delar på förrättsplocket. Till varmrätt väljer man kött, fisk eller vego men har gemensamma tillbehör. Sedan kan man lägga till en extra sidorätt – jag och maken delade till exempel på deras ansjovis-“paj” med potatis som kan vara det godaste jag här ätit med ansjovis. Sedan valfritt om man vill ha efterrätt, den här kvällens fanns två varianter. Deras tolkning av  panna cotta och chokladmousse. Båda snäppet bättre än vanligtvis.
  • Blev glad över att vinet vi drack i somras fanns kvar på menyn. Tänker att vi borde beställa det i vinter.
  • Ingen barnmeny här, de halverar pris och portion rakt upp och ner. Vi hade en bokning klockan sex och det var en hel del barnfamiljer här då.
  • Supersmidigt att äta glutenfritt här. De har bra koll. Just på “höstmenyn” som de har nu så behövdes bara brödet till labhnehröran undvikas.

Bude: middag på Temple

En sak som var på vår  “måste-lista” den här gången i Bude var att äta middag på Temple. Förra året hann vi fika här (ja jag vet, bilderna från förra sommarens alla inlägg har försvunnit, ska kika mer vid tillfälle, när panik och ångest har lagt sig). Häpnades då av deras meny i övrigt och hade därför middagsbokningen redo en månad i förväg. Överlag skulle jag nog säga om Bude sommartid att man behöver boka alla middagar i förväg för att slippa handla middag på Sainsburys.Den här sommaren har Temple en ganska strikt middagsmeny. 25 pund/person för en tvårättersmey. Man delar på förrätterna. Väljer egen varmrätt men delar även på tillbehöret till. Sedan tillkommer efterrätter. Hade lite huvudvärk innan hur det skulle bli med barnportioner men det löste sig smidigt. När notan kom hade vi betalat för tre menyer. Vi var inte heller den enda barnfamiljen som rullade in här klockan sex. Snarare var vi nog fyra sällskap med barn vid den här sittningen. Även enkelt att få hela menyn glutenfri.

Husets kaxiga röda naturvin lägger jag gärna på minnet.

Denna hummus med butternutpumpa är fin! Ja brödet har gluten så det fick bli krispiga salladsblad som glutenfritt att dippa upp röran med.

Och den här serveringen med hyvlad kålrabbi och deras tweak på tzatziki lämnade inga smulor.

Tredje förrätten kanske bleknade lite jämfört med de andra två, men är fortfarande god. En vegansk liten taco med svamp och rökt creme fraiche.

Sedan över till varmrättens tillbehör. Enkelt och rustikt. Bara bra grejer liksom.

Ingen är förvånad över att maken valde deras lågtempade fläsksida. Minns inte att någon fick smaka, haha.

Äldsta barnen provade kvällens fisk. Med rökt vitlökssmör. Fantastiskt god.

Jag delade deras citronkyckling med de yngre barnen. Generös portion, ämnad egentligen för två. Himla genomtänkt menyn med varmrätter ändå där tillbehören passade oavsett  kött, fisk eller kyckling.

Och det fanns plats för efterrätt. DETTA är sommarens bästa efterrätt. Genidraget att dels krossa sesamfrökakor över chokladmoussen. Men också att gömma en liten saltkaramelldutt i botten. Var totalt omotiverad att dela med mig. Något att härma här hemma tänker jag.

Å andra sidan var maken helt opepp att dela med sig av den magnifika cheesecaken. Så allt snack om att menyn var “ideal for sharing” fattar jag inte riktigt i efterhand.

Den här middagen var verkligen något utöver det vanligt. Lite som en crossover av Ottolenghi och Matbaren. Om det inte hade vart för att menyn var samma hela veckan hade vi nog hunnit med ett besök till. Oavsett, så blir det nytt besök nästa gång vi är i Bude.