Tète de Moine Piroutte

Om man gillar ost som luktar fotsvett så är Piroutte ett alternativ. Själv är jag lite petig på ost och tycker att det är sådär. Tanken var dessutom att det skulle gå att skära ut små ostfjärilar med den där lilla veven i mitten, och det gick väl inte heller så där vidare bra. Men ska jag säga något roligt om den här osten så tyckte vår ettåring att den var finfin 😯

Om vi kommer att köpa den här? Nä faktiskt inte. Den åkte till och med i soporna och jag brukar ju inte vilja kasta mat i onödan – jag ska nog hålla mig till min västerbottensost 😉

Stig Lindberg

Några udda delar ur Stig Lindbergs serier Berså, Spisa Ribb eller Adam för Gustavsbergs Porslinsfabrik skulle definitivt piffa upp mitt vita porslin här hemma. Jag skulle bli lycklig över ett enda uppläggningsfat eller några få koppar.

Hemma hos svärmor bor det här snygga smörtråget ur serien Berså. Serien tillverkades 1961-1974, men togs i produktion igen 2005.

Berså

Spisa Ribb togs fram till utställningen H55 i Helsingborg 1955. Enkel och snygg och definitivt i min smak. Numera finns den i nyproduktion igen, men det hade onekligen varit ännu roligare att få tag i delar från 50- eller 60-talet.

Spisa Ribb - foto från Gustavsbergs Porslinsfabrik

Även Adam finns i nyproduktion sedan 2005. Ibland är den här min favorit.

Adam - foto från Gustavsbergs Porslinsfabrik

Sambon M fick boken Stig Lindberg: Tusenkonstnären i julklapp.En intressant bok att bläddra i och ganska snabbt insåg jag att Stig Lindberg designade så oerhört mycket mer än bara porslin; bl a omslagspapper och kortlekar.

Tusenkonstnären - Stig Lindberg av Gisela Eronn

Trist nog missade jag däremot Stig Lindberg-utställningen på Nationalmuseum, trots att den pågick i drygt nio månader.

Hur man inte skriver en matblogg

Tidningen Mama har värvat Linda Skugge som matbloggare på sin hemsida. Spontant så känns det roligt att en tidning vågar sig på att ha regelbundna uppdateringar i bloggform på temat mat. Men när det gäller Lindas matbloggande så finns en del att önska:

  • En bra matblogg ska inspirera andra till nya stordåd i köket men Linda har redan första veckan som matbloggare lagt mer fokus på att hon har matkatarr och inte vill äta.
  • Att underhålla matbloggsläsare är en konst och erfarenhetsutbytet i kommentarsfältet är många gånger lika viktigt som själva inlägget. Linda har dock kommentarsfunktionen avstängd och på hennes matblogg finns inte ens en mail att nå henne på. Så jag har fortfarande några obesvarade frågor om hennes Kesotorsk till exempel; hur mycket buljong hade hon i, vilka kryddor blev det, hur smakade det, och förresten blev det inte ganska sönderkokt av att vara en hel timme i ugnen?
  • Foton saknas också, vilket jag tycker behövs i en matblogg. Kanske inte på alla inlägg, men det gör det helt klart roligare för inspirationen.

Nu orkar Linda inte heller laga maten som hon skriver om, idag tipsar hon om den citronfriska fisken som hon inte ens kan tänka sig att äta själv. Eftersom receptet också saknar mängd på respektive ingrediens så är mitt tips att hellre länka direkt till ett recept hos arla nästa gång.

Vi får hoppas att hon inte får betalt att göra detta. I såfall så skulle jag glatt rekommendera tidningen Mama att headhunta någon av alla proffsiga matbloggsmammor som redan finns; tex Viktoria som är dietist och har två småbarn eller Ilva som fotograferar helt makalöst och hela tiden uppfinner nya recept. Eller förresten mitt förstahandsval är förstås Lotta som outröttligen matbloggar om vardagsmat för en tvåbarnsfamilj, gärna på temat ekologiskt och närodlat, dessutom så har hon fina veckomatsedlar att inspireras av. Kom igen Mama, ge Lotta jobbet!