Kichi Kichi hot pot i Ho Chi Minh

Vi hade en väldigt god lunch på Kichi Kichi när vi var i Ho Chi Minh. Efter en cykeltaxitur till marknaden så tog vi sikte på deras restaurang som vi spanat in dagen innan i tron att det var en sushirestaurang med rullbandsservering. Är det något som den här familjen kan äta i kubik så är det väl just sushi. Fast det visade ju sig inte riktigt vara sushi när vi väl kom dit.

I första hand serverar Kichi Kichi ”hot pot” även om de har en del sushitallrikar cirkulerandes på rullbandet. Vid lunchtid är det någon slags happy hour och vi betalade därför  96.000 dong/person och 2-åringen åt gratis. Sedan var det fritt fram att äta hur mycket som helst! Ett kort klipp på youtube finns här!

Vid varje matplats så finns en värmeplatta och man väljer valfri soppa som man vill utgå ifrån smakmässigt; kinesisk, thai, kyckling etc. Sedan är det bara att börja plocka valfria tallrikar från rullbandet och kasta ner råvarorna i den kokande soppan. Lite liknande fondue med andra ord. Vi satt i nästan två timmar och åt och åt och åt!

Personalen pratar inte så mycket engelska och någon menyförklaring syns inte till så det hade varit tacksamt om någon hade kunnat guida lite mer till alla  råvaror som fanns att välja på. Nu blev det mest att gissa. Fast det gick ju det också.

Fyraåringens hotpot – majskolvar, svamp, nudlar, pak choy och kyckling var hennes favorit! (och en tallrik med sushi förstås)

Hitta hit? Är lite osäker på adressen men det är en parallellgata bakom Grand hotel så är du högt uppe på Dong Khoi Street så  borde det vara på Ho Huân Nghiêp ner mot floden. Kichi Kichi finns även i Hanoi.

Mera hot pot i matbloggen – 2006 var vi på  The Magic of Chinese Hot pot i Singapore.

Tillbaka i Singapore: middag på Banana Leaf Apolo

Oj vad det var kul att återse Singapore igen! Den här gången bodde vi på 54:e våningen på femstjärniga Swissôtel The Stamford. Utsikten från balkongen var helt fantastisk och från deras bar New Asia på 70:e våningen var det som att titta ner på en stjärnhimmel istället för upp med tanke på alla lampor som syntes långt nere på marken. Bor du inte just här när du är i Singapore tycker jag ändå att du ska ta en sväng förbi New Asia för det är otroligt mäktig utsikt från deras bar.

Tidsskillnaden är sju timmar jämfört med Sverige varför det var fullt nog att få hela familjen att vakna till liv vid lunch. Därför åt vi aldrig heller någon frukost på hotellet utan det blev en fika på stan när vi väl var på fötterna. Det blev även återbesök till Singapore Zoo men annars tog vi det ganska lugnt under de fyra dagarna som vi stannade i Singapore. Det tråkigaste var att jag spräckte displayen på min Nikon D60 när vi var ute på en eftermiddagspromenad vid Clarks Cuay. Kameran fungerar fortfarande men är omöjligt att ”se” bilderna som jag tog innan de laddades upp på datorn här hemma. Därför blev det inte heller många bilder tagna på resan.

Vi åkte till Chinatown och Little India varannan kväll för att äta middag och den absolut bästa middagen åt vi den första kvällen. Vi checkade in på Stamford, slängde in väskorna på rummet och tog sedan en taxi diriekt till området  Little India. Vi hade inget specifikt mål utan bad taxichauffören att tipsa om en bra indisk restaurang. Det blev det!

Vi hamnade på Banana Leaf Apolo (Race Course Road) som var fullsatt och stimmigt. Till barnens stora förtjusning serverades maten direkt på stora bananblad och vi förväntades äta med händerna. Just DET har de praktiserat en del på tidigare hemma. Det är tio år sedan som jag var i Indien men lite vagt fanns minnet kvar hur om hur man enklast äter ris utan pinnar och bestick.  Även om det var lite ovant att få till risrullandet.

Maten var otroligt god och prisvärd. Generösa portioner och jag tycker speciellt om de olika chutneyrörorna som serverades till. Något som jag saknar hemma i Sverige när jag äter indiskt. Jag kan varmt rekommendera restaurangen till dig som gillar indisk mat!

 

 

Varuprover till frukost

Varuprover till frukost

På sistone har det trillat in en del frukostaktiga varuprover här hemma så i helgen fick det bli en provsmakarfrukost. Utöver min sedvanliga kopp te och yoghurtskål med müsli bestod således frukosten av:

Vilmas olika knäckesorter är en favorit här hemma, jag gillar deras tunna skivor som är ordentligt knapriga, så även den här varianten som smaksatts med sesam- och vallmofrön. Jag kommer garanterat att köpa det här brödet igen, det har nämligen redan tagit slut… 🙄

God Morgon Nypressad Star ruby är en apelsin/blodgrape-juice med vuxen smak, sötman från apelsinerna förmår inte riktigt att ta över beskan från grapen. Jag gillar den, men jag är inte så mycket för söta drycker heller. Allra godast om den serveras riktigt kall, annars tar grapen över!

Dinkelbitar är en nyhet från Polarbröd och gillar man bröd i stil med Polarkaka eller Hönökaka så gillar man även de här. Personligen föredrar jag grövre bröd men de här var riktigt goda också!

Bonusinfo:
Både Vilmas och God Morgon har officiella fanpages på Facebook.

Bloggkoma i Mui Ne

Här i Mui Ne så har det mest varit långa lata frukostar, mycket bad och goda middagar på temat fisk och skaldjur. Vi har bott på fina Bambo Village och haft det toppen! Barnen tränar på att simma och deras föräldrar läser i solstolen. Alla är nöjda med andra ord!

I eftermiddag blir det fyra timmar på tåget tillbaka till Ho Chin Minh och när kommande helg är slut så ska vi leta oss hem igen. Väl hemma ska vi börja träna på att göra egna vårrullar – för de som vi har ätit här är helt klart beroendeframkallande!

Lite trög, men mycket glad

För några år sedan  när ”Laga Lätt” gjorde ett reportage med oss (läs reportaget här och här) fick jag lite kalla fötter och sa till Elin och Maria: ”Nu när vi får våra recept publicerade i tidningen kommer ju läsarna att testa dem. Läskigt!”. Jag hade uppenbarligen inte förstått att det var just precis vad bloggläsarna redan gjort i ett par år innan dess.

Nu när kommentarer i stil med den här eller den här ramlar in slås jag av samma tanke; att ni ju faktiskt testar recepten som jag laborerat fram i mitt kök. Vid min spis. Som kommit till i min hjärna. Det är ju inte klokt. 😉 Det är precis som om jag, efter fem års matbloggande, fortfarande inte fattar att det jag publicerar på nätet kan läsas av alla.

Trög som sagt (jag verkar vara inne i ett stim och avslöjar pinsamheter på löpande band). Jag ska återgå till köket och matlagningen, men vill bara tala om att vi alla tre blir genuint genomglada när ni postar kommentarer. Tack, tack!