London: London eye

London Eye är en typisk ”turistgrej” som vi har väntat med att göra tills någon kompis till barnen från Sverige har hälsat på. Vi åkte redan i somras men jag har glömt att berätta om hur det var. Lite  kul ändå!

Om det praktiska: Biljetter förbokas på nätet. Vi hade bokat biljetter till klockan fem på eftermiddagen. Men vi insåg att det inte var så exakt på minuten när vi väl var där. På plats hamnar du ändå sist i kön. För oss tog det nästan en timme från att vi ställde oss i kön och tills vi var ombord. Därav av möjligheten att det går att betala extra (!) i samband med bokningen om du vill vippa in snabbare via en annan kö. Men kvällen var solig och fin, vi hann äta glass i kön, så vår väntan var inte så betungande.

London Eye konkurrerar så klart med flera andra spektakulära vyer i London. Spontant gillar jag Sky Garden lika mycket. Och det är gratis. Duck and Waffle är mer en restaurang men deras vy på 40 våningen är också mäktig (och vid vårt besök så tror jag min åttaåring blev lika fascinerad av hissen…) Så för budgetresenären tycker jag Sky Garden är minst lika bra, den gillar jag även för att det bara kan bokas på två veckors varsel.  Lite mysigt att man kan fika eller ta en drink där också. Men London Eye är alltid, ja London Eye. Plus att det är härligt att promenera häromkring Jubileum Garden.

Min blåmögelostdipp

Dipp är sånt som jag rör ihop på fri hand utifrån vad som finns hemma. Typ från höften. Kan få galet mycket craving på just kombinationen blåmögelost och selleri. HUR kan det vara så gott?!

Blåmögelostdipp.

En receptskiss.

Blanda lika delar smulad blåmögelost med créme fraiche. Rör ner lite Philadelphiaost. Salta och peppra försiktigt, det ska inte vara så mycket. Klipp ner gräslök och rör om.

Servera med selleristicks och andra grönsaksstavar. Eller päron!

Grönkålssoppa med örtiga frikadeller

Hoppas att ni har provat att göra grönkålssoppa. Så himla snabbt fixat  på typ 20 minuter och riktig komfortmat. Jag gör den lite mer umamstinn med att riva ner en bit lagrad ost. Som matigare alternativ till middag toppar vi med frikadeller och kanske stärker upp med cheddartoast. Julig middagsmat utan att det blir krångligt att fixa.

Tips: toppa soppan med lite grönkålschips. Massera grönkålsblad med olivolja och rosta varsamt i ugnen ett par minuter (håll koll! Lämna inte köket!) på ca 200 grader.

Grönkålssoppa

  • 600 gram färsk grönkål (med stjälk)
  • 1 stor gul lök
  • lite olja att steka med
  • 1 liter vegetarisk buljong
  • 2 dl (laktosfri) grädde
  • salt och peppar
  • En tumstor lagrad ost, till exempel cheddar eller parmesan

Tillbehör: frikadeller eller kokt ägg

  1. Skala och hacka lök. Skär bort stjälkar från grönkålen och riv bladen i mindre bitar.
  2. Fräs löken mjuk i en stor kastrull med lite olja.
  3. Tillsätt all grönkål (ja! Den sjunker ihop jag lovar) och rör om så att de inte bränns.
  4.  Häll på en liter vegetarisk buljong. Rör om.
  5. Låt soppkoket puttra under lock drygt en kvart.
  6. Häll i grädden. Riv osten och rör ner. Mixa soppan slät med en stavmixer.
  7. Smaka av med salt och nymalen peppar.

Örtiga frikadeller

  • 500 gram fläskfärs
  • fint hackad färsk persilja
  • valfria torkade kryddor, jag har rosmarin och timjan
  • salt och peppar

Blanda färs med alla kryddor i en skål. Rulla riktigt små frikadeller.  Koka upp vatten med en köttbuljongtärning i en större kastrull. Rör ner frikadellerna. Stå redo med hålsleven och fånga upp dem när de flyter upp till ytan. Klart! Serveras direkt.

Veckans bästa

Veckans tema har vart barn med fem dagars feber, Brexitomröstning och uruselt väder. Inte så peppande kanske.

I helgen har vi fixat med julklappar. Är inte riktigt klar men det närmar sig. Sett ett gäng julfilmer. Bakat kardemummakaka. Varit på årets julpantomin här där vi bor. Streamat lucia – tack SVT. Det är ett mischmasch av både svenska och engelska jultraditioner hemma hos oss. Gillar båda lika mycket.

Veckans middag

Måndag: började veckan med en riktigt god vegogryta på temat svartkål + kikärtor + tomat + rosmarin. Vitlöksbröd till. Åttaåringen var på Wagamama (!) med en kompis.

Tisdag: Vego igen! Pasta med blåmögelost, bladspenat, gröna ärtor och portabellosvamp. Smakmässigt gott men Sainsburys glutenfria tagliatelle (alltså inte den färska som jag har hyllat) geggade ihop allt till en gröt. Nu när jag tänker efter hände det förra gången också när jag använde den. Köp den INTE säger jag.

Onsdag: Risotto med jordärtskockor, timjan och rökt pancetta. Barnen var inte så impade av jordärtskockor.

Torsdag: sjuklingen önskade en chilistinn wok med ris.

Fredag: maken preppade steak sandvich med lökmarmelad, svamp och lagrad ost. Lätt veckans godaste middag.

Lördag: Maken lagade chili con carne som puttrade hela dagen på spisen. Serverade med pommes, grönsaksris och pitabröd. Plus nyfriterad falafel.

Söndag: indiskt! Hämtade fem curries med tillbehör.

International Tea Day

Det finns som bekant en dag för nästan alla maträtter, drycker och bakverk och idag, den 15 december, infaller International Tea Day. Det måste så klart uppmärksammas av en te-älskare som jag!

För några år sedan drack jag Kusmi-te nästan varje kväll och tyckte att Anastasia och Bouquet de Fleurs var de godaste av alla sorter – förutom lågoddsaren Earyl Grey förstås. Att få en sån här samling med många olika Kusmi-sorter i present  av en vän var så klart en dröm. För att inte tala om hur härligt det var att botanisera i Kusmi-butiken i Paris.

Sedan dess har jag fått upp ögonen för flera andra te-sorter, men jag är verkligen en earl grey-person och vill bara ha blandningar med svart te som bas. Till frukost dricker jag alltid earl grey i påse och oftast från klassiska Twinings, men ibland lyxar jag till det med en påse från Ahmad Tea.

På kvällarna varierar jag mig däremot. Numera köper jag oftast te på Tehuset Java och där har jag hittat Teapigs Earl Grey Strong Tea som är supergott. Jag gillar flera av butikens egna blandningar i lösvikt, bl a Earl Grey Orange Blossom, Earl Grey Deluxe och Östermalmsblandning. Min senaste favorit är bästsäljaren Lundablandning som jag trodde skulle vara lite för ”wild and crazy” för min smak (för lite vanlig earl grey alltså), men den har istället tagit plats på min topp tre-lista.

Oftast är det helt hopplöst att få tag i gott te när jag är utomlands (och jag har därför alltid minst en anständig earl grey-påse i handväskan!), men i London är teshopping på Fortnum & Mason ett måste. Senast fick deras Royal Blend följa med hem. Och när jag är i Köpenhamn bunkrar jag alltid Earl Grey från Chaplon Tea.

Häromdagen dök ett te-test upp på Tehuset Javas Facebook-sida. Kul, tänkte jag, och svarade på frågorna. Inte helt oväntat blev jag ”Traditionalisten” och jag kan skriva under på allt i beskrivningen förutom att jag helst dricker Afternoon Tea på The Ritz i London. Sanningen är att jag faktiskt aldrig har provat Afternoon Tea i London. Det måste jag åtgärda när jag kommer och hälsar på nästa gång, Elin!

 

Det här inlägget publiceras inte i samarbete med någon teproducent eller butik, det är bara en hyllning till te i allmänhet och Earl Grey i synnerhet. 🙂