Fredagstrött? Testa crème fraiche med karljohan, timjan och citron!

Efter att ha läst hos Kinna så kunde jag inte låta bli att köpa Crème fraiche smaksatt med karljohansvamp, timjan och citron och faktiskt, det här är en uppiggande nyhet på arlas mejerihylla. Timjan dominerar mest men sällskapet av karljohan och citron balanserar upp det hela fint. Funkar fint rakt ner i skålen med nykokt färsk pasta och behöver inte något extra för att bli bra.

Det verkar ju ha blivit lite av en tradition hos Arla att vinnaren av Årets Kock får komponera en crème fraiche och detta är alltså resultatet som blev när Tommy Myllymäki fick tycka till. Well done!

Ingefärslax med pomelosallad och en nykomling i Arlaköket

Arla har skickat över ett batteri med varuprover på kommande produkter och en av dem är Keldasåsen Chili&Lime. Efter lite funderande fick det bli ingefärslax med en pomelosallad till och för att komma underfund med smaken på såsen så serverade jag den rakt upp och ner utan extra kryddor.

Om man köper en smaksatt sås så gör man det ju för att spara tid och slippa köpa en massa andra ingredienser. Men problemet är att den här såsen känns inte “klar”. Den saknar något, och de klassiska smakkamraterna som man skulle kunna lägga till, tex ingefära, koriander etc gör ju att basen egentligen skulle vara kokosmjölk och inte mjölk/grädde. Eller alternativt, tänker jag att hettan och syrligheten (eller ja det här är ju en ganska hämmad version av chili och lime, det är inte så intensivt direkt) kanske skulle passa bättre i en creme fraicheprodukt. Nej, jag gör nog tummen ner för Chili&Lime. Den är inte riktigt värt besväret eftersom den behöver en massa hjälp för att komma till sin rätt, så jag kommer inte att köpa den i butik.

Ingefärslax

  • 600 gram laxfilé
  • 2 msk sötsur sås
  • 2 msk apelsinjuice
  • 2 msk soja
  • en rejäl bit finriven ingefära (en skalad “tumme”)
  • 2 msk olja
  1. Blanda marinaden och marinera laxfiléerna en halvtimme.
  2. Stek på medelvärme och salta och peppra.

Pomelosallad

Pomelo är en ny bekantskap från fruktdisken. Som citrusfrukt är den inte lika bitter som grape och inte alls lika söt som apelsin, så till en början så kändes det som “jaha och vad ska jag HA den till”. Men den är lätt att filea i fina skivor och fruktköttet är inte lika saftigt som de andra citrusfrukterna. Det gör den också snyggare och lättare att ha i sallader, för den behöver lite sällskap. Jag gillar den mer och mer och kommer att låta den ta mer plats i köket framöver. Och 2-åringen, ja hon plockar ut den först i salladen för att äta den. Och den ömma modern är glad över frukt som inte kladdar.

Blanda:

  • tärnad pomelo
  • tärnad tomat
  • fint hackad rödlök
  • tärnad avokado
  • tärnad mango
  • smaksatt med lite limejuice
  • lite salt och peppar

Oxfilé med örtsås och parmesanslungad mandelpotatis

På nyårsafton var det sjukstuga här hemma, så något gemensamt nyårsfirande tillsammans med de andra Ragazze-tjejerna (som också var mer eller mindre krassliga) var inte att tänka på. Istället blev det oxfilé, en hyrfilm och mysbyxor och luvtröja hemma i soffan.

Ursprungsidén till örtsåsen hittade jag i ICA:s tidning Buffé nr 12, 2006.

Till två personer behöver du:

2 bitar oxfilé
salt
svartpeppar
margarin – till stekning
1 dl basilika
1 dl bladpersilja
1 liten vitlöksklyfta
4 msk vitt vin
3 msk olivolja
1/2 tsk salt
2 msk kalvfond
2 dl matlagningsgrädde
1 msk maizenaredning
3 msk vatten
svartpeppar

mandelpotatis (ca 8 st till 2 pers)
skalet av 1/2 citron
2 msk riven parmesanost

Gör så här:

Mixa basilkablad, bladpersilja, vitlök och olja med stavmixer. Häll örtoljan i en kastrull och blanda med vin, grädde och kalvfond. Koka upp såsen, tillsätt maizenaredningen och låt koka i ett par minuter så att mjölsmaken försvinner. Späd med vatten och krydda med svartpeppar.

Krydda oxfilén med salt och svartpeppar och stek den sedan i margarin (alt. bryn den hastigt i pannan och låt den gå klart i ugnen – särskilt om du har riktigt tjocka skivor).

Skala och koka mandelpotatisen. Häll av vattnet och blanda den med citronskal och riven parmesan. Servera direkt så att potatisen inte svalnar.

Oxfilé med örtsås och parmesanslungad mandelpotatis

Helenas kommentar: Såsen var en riktig höjdare och den passar minst lika bra till kyckling. Jag åt väldigt mycket mer sås än vad som syns på tallriken…

Bräserad fänkål

Goda tillbehör som funkar bra till det mesta är värdefulla. Den bräserade fänkålen finns i Markus Aujalays kokbok “Med mycket grönt” som jag fick i julklapp. En riktig höjdarbok som jag har satt många färglada lappar i för att inte glömma bort bra idéer och lockande recept. “Med mycket grönt” innehåller goda soppor, enkla smårätter, sallader och så inte minst de där tillbehören som höjer en rätt flera snäpp.

Jag ändrade en aning i Markus Aujalays recept, men ursprungsidén är helt och hållet hans. Vid tillfälle ska jag byta ut fänkålen mot små kronärtskockor, vilket jag tror vore riktigt lyckat. Eller snarare himmelskt gott.      

Till två personer behöver du:

1 stor fänkål
2 msk olivolja
1 dl vitt vin
1 dl vatten
2 lagerblad
1/2 kruka färsk oregano
saften av 1/2 citron (lite knappt)
ca 1/2 tsk socker
ev. en nypa salt

Gör så här:

Skölj och dela fänkålen i klyftor. Fräs den i oljan tillsammans med oregano och lagerblad. Tillsätt citronsaft, vatten, vin och socker. Låt puttra utan lock i ca 20 minuter så att vätskan nästan har kokat in. Rör i grytan då och då och tillsätt lite extra vatten om det kokar torrt.

Jag serverade fänkålen till ugnsbakad lax och bönsallad (med mango och tomater).

Lax, bräserad fänkål och bönsallad

Helenas kommentar: I ursprungsreceptet ingick även vitlök och dessutom skulle tomater, oliver och persilja blandas i på slutet. P g a ett halvtomt kylskåp blev det en enklare variant.

D’ Elidas

För ett tag sedan provade vi D’ Elidas-såsen här hemma. En stark, men ändå smakrik sås från Panama som innehåller habaneropeppar, senap och vinäger förutom några hemliga karibiska kryddor.

Hittills har vi haft D’ Elidas som smaksättare tillsammans med chorizo eller i ett tortillabröd med kyckling och grönsaker, men den skulle helt säkert vara god även till grillat kött. Såsen är stark, men inte så stark att man inte känner några smaker och att tungan domnar bort. Den påminner om tabascosåsen, men är inte lika rinnig i konsistensen och känns egentligen mer som en salsa än en sås.  En god smaksättare som åker fram ur kylskåpet både nu och då.

Delidas

På D’ Elidas hemsida hittar jag bara återförsäljare i Stockholmsområdet, men förhoppningsvis finns såsen snart att köpa även på andra orter.