Det är ingen myt att glassen är som allra bäst på italiensk mark. I San Remo blev glassätandet snabbt en av dagens höjdpunkter. En del dagar hann vi inte ens äta klart frukosten förrän vi började prata om vilka glassmaker vi skulle välja en stund senare. Eller hur vi skulle lägga upp dagen för att få in ett cafébesök i planeringen på bästa sätt.
Efter att ha provat flera glasscaféer enades vi om att glassen var allra bäst på Café Renaissance (på Piazza Colombo – karta finns här). Min favoritkombination var utan tvekan pistage, citron och jordgubb. Inga tillsatser så långt ögat nådde; bara rena smaker och bra råvaror. Priset var visserligen inte särskilt lågt (ca €5 för tre kulor), men glassen var värd varenda euro.
Maria är också en hängiven pistagekramare, åtminstone i Italien! På bilden nedan en coupe med pistage och riktigt mörk, fin chokladglass på Café Renaissance.
Här ska två glada glassätare precis hugga in! 🙂
Ett annat café med god glass var Bar Melody (Corso Matteotti 170 – karta finns här). Tre kulor kostade €5 och var en aning större än på Café Renaissance, men inte riktigt lika goda. Marias val på Melody blev pistage, citron och melon.
Till Dolceaqua (karta finns här) åkte vi på utflykt med hyrbilen och när vi vandrat färdigt i de söta små gränderna var vi såklart tvungna att ta en glasspaus innan vi åkte hem igen. På det lilla torget fanns ett café och där pausade vi. I Marias nöt- och chokladklädda strut fanns den här gången hasselnötsglass och såklart – pistage! 😉
Hemma i Stockholm igen har jag gjort två referenstest (d v s valt jordgubb, citron och pistage för att kunna jämföra); dels på Gelateria Italiana vid Fridhemsplan och dels på Montis i Gallerian som sägs sälja italiensk glass. Glassen är definitivt god på båda ställena, men går inte på något sätt att jämföra med glassen i San Remo. Konsten är att kunna göra pistageglass som inte smakar parfym eller några andra konstigheter. Det ska vara pistage som i pistagenöt, inget annat.
