Hur man inte skriver en matblogg
Tidningen Mama har värvat Linda Skugge som matbloggare på sin hemsida. Spontant så känns det roligt att en tidning vågar sig på att ha regelbundna uppdateringar i bloggform på temat mat. Men när det gäller Lindas matbloggande så finns en del att önska:
- En bra matblogg ska inspirera andra till nya stordåd i köket men Linda har redan första veckan som matbloggare lagt mer fokus på att hon har matkatarr och inte vill äta.
- Att underhålla matbloggsläsare är en konst och erfarenhetsutbytet i kommentarsfältet är många gånger lika viktigt som själva inlägget. Linda har dock kommentarsfunktionen avstängd och på hennes matblogg finns inte ens en mail att nå henne på. Så jag har fortfarande några obesvarade frågor om hennes Kesotorsk till exempel; hur mycket buljong hade hon i, vilka kryddor blev det, hur smakade det, och förresten blev det inte ganska sönderkokt av att vara en hel timme i ugnen?
- Foton saknas också, vilket jag tycker behövs i en matblogg. Kanske inte på alla inlägg, men det gör det helt klart roligare för inspirationen.
Nu orkar Linda inte heller laga maten som hon skriver om, idag tipsar hon om den citronfriska fisken som hon inte ens kan tänka sig att äta själv. Eftersom receptet också saknar mängd på respektive ingrediens så är mitt tips att hellre länka direkt till ett recept hos arla nästa gång.
Vi får hoppas att hon inte får betalt att göra detta. I såfall så skulle jag glatt rekommendera tidningen Mama att headhunta någon av alla proffsiga matbloggsmammor som redan finns; tex Viktoria som är dietist och har två småbarn eller Ilva som fotograferar helt makalöst och hela tiden uppfinner nya recept. Eller förresten mitt förstahandsval är förstås Lotta som outröttligen matbloggar om vardagsmat för en tvåbarnsfamilj, gärna på temat ekologiskt och närodlat, dessutom så har hon fina veckomatsedlar att inspireras av. Kom igen Mama, ge Lotta jobbet!
