Som vanligt vid den här tiden på året så blir bloggen bortprioriterad för trädgårdsfixande.
I år kör vi på färre projekt och mest säkra kort som all sorts gröna kryddor, spenat, sockerärtor,potatis och olika squashvarianter etc. Jag återkommer så snart det regnar igen!
Plantorna för sommarsquashen tippade ut och jag tror bestämt att jag ser den skyldige gömma sig bakom planket…
Kesellafamiljen har fått tillökning av Rabarber och Hallon. Vi har testat dem här hemma och känner väl nja sådär inför båda. Rabarber var väldigt sött och sockrigt utan att smaken utvecklades till något gott. Vi hade den som sås till fruktsallad – och barnen smet ut i badrummet och sköljde av frukten. Jag kan bara hålla med dem, för rakt upp och ner tillför den inget i en dessert. Med hallonvarianten så bakade vi muffins. Fin konsistens förvisso på muffins men hallonsmaken blev väldigt blygsam. Kör på vanlig kesella istället tycker jag om du vill ha det i bakverk och peta ner färska hallon i smeten!
Rynkeby som är ganska nya på juicehyllan har numer små 2 dl-förpackningar med juice och smoothies. Det är smidigt med små och lätta förpackningar för barnen när de ska bära på sin egen utflyktsmatsäck och som mättar lite mer än Festis-tetrorna (som tyvärr allt som oftast är enda alternativet i vår mataffär). De här förpackningarna säljs som 4-pack för 14,90 kronor eller styckvis för 5 kronor. Lite synd att dessa nykomlingar inte kom i ekologiskt format men det kanske går att önska för framtiden?
En gång i tiden var salmalax något hemskt märkvärdigt som bara sågs på restaurangmenyer. Sedan gick den plötsligt att få tag på i butik om man bodde innanför tullarna. Numer går den även att få tag på vårt lokala ICA ute i förorten vilket vi är mer än glada över. För det här är bästa snabbmatsplocket en fredagskväll i vår familj som alternativ till sushi. Salmalax kräver inga krusiduller i hanteringen. Den äts rå, tärna bara ner i småplocksbitar och lägg upp för servering. Vi dukar upp enklast möjliga. Ungefär så här.
En monteringsskiss.
Till detta steks små potatisplättar inte helt olikt detta recept.
Även om det blir mycket vardagsmat på rutin här hemma just nu så behöver man rösta in nya ingredienser i skafferiet emellanåt. Nu har vi två nya favoriter att blingblinga middagstallrikarna med:
Först ut, svartroten. Den ser inte så där jättekul ut egentligen och låg bortglömd ett tag i skafferilådan. Jag gick på Kinnas tips om att smaksätta dem med citron. Svartrötterna skalades och lades i ugnssäker form tillsammans med strimlade morötter, purjo och vit sparris. Jag läste häromdagen på bloggen I mitt franska kök om att ugnsbaka även sparris och jag gillar det här med att slänga in massor av grönsaker i ugnen för att låta det sköta sig själv. Sedan på med olivolja, rikligt med citronsaft från en hel citron, flingsalt, nymalen svartpeppar och nyplockad finklippt dragon innan allt ugnsbakades.
Och faktiskt. Det här svartrötterna var lite av ett halleluja-moment att äta. Eller som Pia kommenterade på twitter, ”ja nästan godare än sparris”. Svartrötter kommer jag definitivt hålla utkik efter i fortsättningen. Tänker att de skulle kunna vara supergoda i soppa till exempel.
En annan ny bekant i köket är libbstickan. Återigen vände jag mig till Kinna för råd som tipsade om att ha den i kall sås. Den har minst sagt en speciell smak och jag relaterar mest till selleri. De små gröna bladen finhackades. Jag använde en liten näve som rördes ner i 2,5 dl gräddfil tillsammans med finklippt ramslök, persilja, flingsalt (smaksatt med citron) och nymalen peppar. Såsen fick stå kallt några timmar och blev en bra kall sås till grillat och sallad.
Från att ha varit lite tveksam blev jag faktiskt rätt förtjust i libbstickan för att den sticker ut lite bland de gröna kryddorna. Jag ser potentialen i grytor och soppor framöver, så idag slängde jag faktiskt ner frön för libbstickan här i vår egen trädgård!
Att hitta bra ställen för lördagslunch inne i stan är lite lätt begränsat om man inte är så sugen på brunchbuffé. I lördags blev det dock en långlunch med goda vänner på fina Restaurang Hjerta som gömmer sig ute på Skeppsholmen. Ett riktigt guldkorn väl värt att tipsa om!
Läget är minst sagt ljuvligt bland båtar och fiskmåsar. Det var lite svårt att fatta att Kungsträdgården med all trafik bara ligger fem minuter bort! Restaurangen är otroligt mysig med Tolixstolar och grönt berså-porslin och serveringen ute vid vattnet har en söt liten bar. Ja det är lätt att bli sittande kvar länge för den sköna utsikten mot vattnet!
Maten då? Ja det är en ganska kort meny på rustikt svenskt-franskt tema. Det stenugnsbakade skeppsbrödet verkar vara mångas favorit. Vi åt tre olika varmrätter och kan bara konfirmera att allt var oklanderligt och superbra. Min flankstek med färsklök, kronärtskockor och vitlök var grym och chokladtryfflarna till kaffet var kalasgoda! Bra service för övrigt och jag återkommer med all sannolikhet senare i sommar!
Hitta hit; passera Nationalmuseum, gå över Skeppsholmsbron och gå sedan direkt vänster efter vattnet så är du strax där.
Adressen är Slupskjulsvägen 28! Restaurang Hjerta finns även på facebook.
