Så till sist Sorrento

Vår näst sista natt i Italien tillbringade vi i Sorrento. Vi lämnade Amalfi efter en frukost på stan, njöt så klart av den spektakulära kustremsan via Positano till Sorrento. Just Sorrento finns ju förresten ombloggat här sen tidigare i bloggen – Maria har ätit middag på Il Buco och haft glasspaus på Bar Pollio.

Vi hamnade på Hotel Eden. Här hade vi det i särklass tråkigaste rummet på hela resan eftersom det mest liknande en fängelsecell. Vi fick erfara otroligt obekväma sängar så här började vår hemlängtan slå till lite. På pluskontot fanns trevlig service och att vi hann nyttja poolen i tre timmar. Frukosten var däremot sådär. Så det här är väl inte något direkt rekommenderat stopp.

Åter igen blev det en dag där mat-och-sov-klockorna gick bananas lite. Italienska restaurangers öppettider är ju en viss utmaning när man har ett par barn i släptåg. Vi åt glass i stället för lunch. Löste en mindre familjekris framåt eftermiddagen med att dela på nästan ett kilo (!) pommes frites från Queens Chips på en parkbänk. Queens Chips var ett nytt snabbmatskoncept för mig. De serverar bara  pommes frites med valfri sås. Grymt goda också. Man kan ju bara älska sådana enkla koncept….

Sen var vi på fötterna igen och promenerade vidare så att vi var hungriga på nytt (!) när vi skulle äta middag på Meating Sorrento. Här var det rutinerad service – vi hann knappt sätta oss innan vi blev bjudna på ett glas bubblande proseccco och vällagrad parmesan. Vi blev även bjudna på ett löjligt gott tilltugg – friterad pizza med mozzarella. Genialiskt om du frågar mig! Lite som italiens svar på cronuts. Maken äntligen tillfälle att beställa sin efterlängtade bistecca alla fiorientina. Det här är alltså ett bra ställe att äta på om du vill ha ett stort urval av olika styckningsdelar att välja på. Du ser utbudet direkt när du kommer in till höger i restaurangen. Såserna som tillbehör stack inte ut på något sätt.  Middag och service som helhet var dock bra tycker jag och det var många gäster som hittat hit.

Dagen efter bilade vi mot Rom igen och bodde på Golden Tulip nära flygplatsen. Vi hann köpa en panettone att frakta hem som vi ska äta första advent. Vet ni vad, nu tror jag bestämt att jag är klar med Italienrapporteringen!

sorrento sorrento3

sorrento1 sorrento2

sorrento4 sorrento5

Snabbrapport om Amalfi

Efter vårt stopp i Matera bar det vidare västerut mot Amalfi. Just Amalfi och Sorrento var väl de “måsten” jag mest frekvent blev tipsad om inför vår Italienvecka. Det var tänkt att det skulle ta tre timmar att köra från Matera men en liten nätt felkörning i Vietri Sul Mare gjorde att vi kom fram efter fyra timmar. Haha, jag får fortfarande huvudvärk när jag tänker på vår lilla felkörning!

Amalfi kändes så klart mer turistigt än allt annat vi hunnit med under veckan. En viss charterfeeling. Ska jag vara obekvämt uppriktig så kände vi aldrig att den magiska känslan infann sig här. Hjälp det är ju lite som att svära i kyrkan! Visst det är en hisnande vacker kustvy, speciellt dagen efter då vi fortsatte mot Sorrento, men vi sprang mest på turisthål för fika, middag och frukost. Och allt var lite dyrare. Matmässigt inget speciellt alltså att blogga hem om. Vi hade kanske bara enorm otur med våra val?

Vårt boende var vi dock nöjda med så jag bjuder gärna på det tipset. Passera de turistiga stråken och upp på en lugnare gata så hittar du Amalfi Holiday Resort. Vi disponerade en lägenhet med kök och tvättmaskin  så jag hann hänga tvätt på tork i trädgården. Här finns även pool.  Supertrevlig personlig service dessutom. Ja här kan jag bo igen!

amalfi amalfi2

amalfi3 amalfi8

amalfi4 amalfi5

amalfi6 amalfi7

Fina Matera

En italiensk kollega tipsade om Matera. Det här är en stad som inte ligger efter kusten och som kanske är lätt att missa på den italienska  roadtrippen om man inte är påläst om dess historia.  Det vi fick veta var att Matera nyligen blivit utnämnd att bli Europas Kulturhuvudstad 2019 vilket förstå beror på att den gamla delen av staden – Sassi- finns med på UNESCOs världsarvslista.

Det var en helt otrolig uppevelse att få vara här. Jag har ingen aning om hur det är här mitt i sommaren men under vår sena oktobervecka var tempot betydligt nedväxlat. Vi gick en lång runda i stan för att ta in alla intryck och jag kan verkligen rekommendera att stanna till här. Det blev välbehövlig glasspaus i halvtid hos Vizi degli Angeli Laboratorio de gelateria Artigianale. De har ett grymt urval av glass med många udda smaker så jag förstår att de är högt rankade på TA.

Senare på eftermiddagen checkade vi in på San Giovanni Vecchio.  Det blev en liten cool lägenhet med sovloft inrett i “grott-stil”. Just grottor är ju det som Matera är känt för. Receptionisten var otroligt mån om att vi skulle få ut så mycket som möjligt av vårt dygn och gav oss en snabbkurs om alla sevärdheter på promenadavstånd.

Visst hör ni att vi hade en fantastisk dag? Och då har jag inte berättat om vår middag ännu!

Vi fick tipset att äta middag på Nadi. Genuint italienskt förstås. Stora portioner även här och jag inser allt mer att Grappa är ett måste för att smälta middagsmaten. Jag åt en pasta med galet mycket tryffel. Ej at förglömma – mitt livs bästa burrata. Barnen låg i fosterställning efter att ha för mycket ätit  italienska korvar med ugnsrostad potatis och även maken kraschade in i matkomaväggen efter att ha satt gaffeln i en rad lokala rätter. Här åt jag till slut semesterns första efterrätt (jag räknar inte med den dagliga gelaton) – en ljuvlig semifreddo smaksatt med kaffe och nötter. Den vill jag göra om här hemma vid tillfälle!

matera9999 matera

matera999 matera99

matera9 matera4

matera5 matera6

matera8 matera3

matera2 matera1

 

Trist i Torre Dell Orso

Efter  Lecce bestämde vi oss för att köra “runt klacken” på den italienska stöveln. Här gjorde vi ett stort misstag i planeringen som jag tänkte dela med mig av. Vi började dagen med att lämna Lecce och åka söderut. Tänk motsols ner efter västra kusten. Vi hade en skön förmiddag på stranden i Maria al bang. Stannade till för fika i fina Leuca för att slutligen checka in på  Hotell BelvedereTorre Dell Orso. Som var s-u-p-e-r-t-r-å-k-i-g-t. Vårt första riktiga bottennapp på resan.

Här hade lågsäsongen verkligen slagit till med råge. Den enda restaurangen som var öppen i byn var just den på hotellet. Hotellet var dessutom typ tomt men iddes ändå inte uppgradera oss från ett rum med kass utsikt till ett rum mot havet. Nej de tänkte de inte alls på. Det här var vårt enda fyrstjärniga boende på resan men det kändes ganska opersonligt och tråkigt. Middagen på hotellet var trist. Kocken hade nog dragit för säsongen. Sen var vädret inte tills sin fördel så vi ville mest snabbspola dygnet och åka vidare.

Så här i efterhand tycker jag att det hade vart en bättre rutt från Lecce att åka medsols söderut ner via den östra sidan istället och kanske hitta ett mysigare boende i Gallipolli framåt eftermiddagen.

Den här dagen blev vår första misslyckade planering trots ett ljuvligt dopp i havet. Tur nog skulle nästkommande dag bli det bästa stoppet på hela veckan!

belv belv1

Lecce

Efter Polignano a Mare rullade vi vidare till Lecce. Det här är en betydligt större stad än de stopp vi hunnit ha tidigare på resan. Åter igen möttes vi av vacker arkitektur och ljuvliga gränder. Jag tror faktiskt vi knep det charmigaste boendet i hela stan!

Vi hyrde rum hos relativt nyöppnade B&B La Casa di Alessio. Daniele och hans fru har haft öppet sen i maj efter omsorgsfull renovering och har tre rum att hyra ut. Läget är alldeles vid myllrande amalfiteatern och trots att vårt rum låg mot gatan var det väldigt tyst. Även här somnade vi ovaggade.

Här bjöds vi på den vackraste frukosten under hela resan (inga bilder tyvärr) och bakverken vi bjöds på var otroliga. Det var de bästa på hela veckan! För att vara ett B&B kändes det här väldigt lyxigt, det fanns många små medvetna detaljer. Allt från handbroderade servetter till att Treåringen bjöds på ett eget lite kakfat med hästformade citronkakor. Hembakade såklart!

Daniele fick snabbt koll på våra matreferenser och tjatade till sig ett bord på foodie-haket Le Zie åt oss. Här är det nämligen oftast fullbokat. Restaurangen liknar mer en lägenhet och du måste ringa på ute på gatan för att komma in. Väl inne liknar det mer ett vardagsrum där vi serverades italiensk husman med lokal anknytning. Ett flertal intressanta vegoalternativ finns på menyn. Om du inte vill äta hästkött.

Men det var ju det här med alla mat-och-sov-klockor. Vi fick vårt bord till klockan åtta. Fem minuter senare sov treåringen i mitt knä. Hon missade hela middagen och även gelaton på vägen hem. Fast det kan ju hända en vanlig kväll hemma också.

Vi började med en omgång antipasti. Här bjöds vi på fem olika vegetariska alternativ. Otroligt fräscht. Bland annat flera bönrätter. Den grillade paprikan slogs vi om och det friterade brödet var löjligt gott. Varmrätterna var lite väl saltade tycker jag men när vi ser tillbaka på denna kväll var det verkligen bra. Återigen fanns det ingen plats för efterrätt eftersom vi ätit för mycket igen. Jag hade ju åkt till Italien för att äta min godaste efterätt men vid det här laget började jag misströsta om jag skulle orka en endaste!

Det är par medelålders systrar som driver sympatiska La Zie sedan ett  par decennium (!) tillbaka. Ordentligt omskrivna är de och väggarna svämmar över av tidningsklipp och recensioner. Det var värt att äta här tycker jag även om intrycken av rätterna varierade. Miljömässigt är det skön hemmakänsla. Maten känns mer hemlagad än restaurangmat och det är flera rätter vi vill kopiera hemma. Bland annat makens lyckade varmrätt med musslor och potatis.

Precis som jag  skrev i ett annat tillägg. Det här dygnet gör jag gärna om. Både med att bo hos Daniele och med att äta oss trötta hos systrarna hos Le Zie!

lech2 leche

leche1 leche3

leche4 leche6

leche7 leche9