Tillbaka till Star Inn Harome

Vi har vart på The Star Inn Harome tidigare. För nio år sen! Sen ytterligare en gång som aldrig blev ombloggat. Men helt klart så har det gått ett par år sen sist. Så kul att vara här igen!

Star Inn Harome hade en michelinsstjärna 2002-2011. Sen gick det ett par år och förra året  fick deras kock Andrew Pern den tillbaka. Välförtjänt tycker jag – för vid vårt besök så var allt oklanderligt och framför allt f-a-n-t-a-s-t-i-s-kt. De är även på plats nr 3 på listan över Englands 50 bästa gastropubar. Jag tycker om tonen på menyn som beskrivs som “modern yorkshire” med fokus på lokala råvaror i säsong. Det här gör de nämligen mycket bra.

IMG_6153

Inredningsmässigt är det riktigt rustikt. Huset är 600 år gammalt! Man kan äta i en liten finare matsal som nedan eller i den rustika pubmiljön. Det finns även en mysig lounge uppe på vindsvåningen. Det går även att sova över i ett av de nio rummen i huset rakt över vägen. Jag skulle lätt kunna bo och äta här i ett par dagar.

IMG_6120

Notera ölsejdlarna i barens tak. De är personliga och respektive ägare får komma och dricka gratis hur mycket de vill på sin födelsedag. Bartendern log roat när han berättade och nämnde att det brukar vara uppskattat. Vi började förresten med en pint i baren. Här finns Yorkshire Pale på tapp som nu är en ny favoritöl för mig.

Spana även i detaljerna på trämöblerna när du är här. Här och där ser du en liten mus inkarvat. Det är signaturdetaljen för möblerna från hantverkaren Robert Thompson som finns i York.

IMG_6124

Första gången vi åt lunch här så orkade vi inte med någon efterrätt. Så vi la om strategin denna gång och valde två förrätter vardera som lunch med hopp om plats för något extra. Strategin höll väl ut. För det är “yorkshire portions” som gäller här så klart. Jag valde en liten risotto att börja med. En underbar kreation som inkluderade hyvlad svart tryffel, pärlhöna, gula kantareller och grönkål. Fantastiskt god!

IMG_6167

Det brittiska köket gillar ju att servera nybakad blodpudding med en tvist. En liten detalj är att i brödkorgen fanns bland annat ett rustikt rågbröd smaksatt med just tärnad blodpudding. Faktiskt inte dumt alls. Maken åt en förrätt med en skiva grillad blodpudding, stekt gåslever, vattenkrasse och äppel-och-vanilj-chutney. Ja fint så.

IMG_6169

Min andra förrätt – dubbelt bakad ostsufflé. Inte på vilken ost som helst utan “Stinky Bishop” som jag har sprungit på tidigare på brittiska restaurangmenyer. Prova osten om du får tillfälle! Smaken på sufflén är otroligt välbalanserad och den är gudomlig att äta med sötsyrlig rödlöksrelish, pocherade päron, krispiga grönkålschips och kanderade valnötter. Förlåt om jag svär men fy fan vad gott. Tror faktiskt att det är första gången jag svär i matbloggen!

IMG_6137

Maken och jag har lite olika smakpreferenser. Till exempel så gillar han kalvbräss. Här serverades den oklanderligt som förrätt med pilgrimsmusslor. Snyggt dessutom.

IMG_6135

Jodå. Det blev efterrätt.  Min äppel-och-rabarberpaj serverades med honeycombglass. Paj blir inte bättre än så här!

IMG_6172

Vad maken avslutade lunchen med? En variant på apelsinkaka serverat med kolasås. Den krämiga glassen hade en tvist med rostade havregryn som höll ihop alla smaker fint.

IMG_6139

Ja jag rekommenderar verkligen att äta här. Servicen var minst sagt grym. Personlig inte minst. Jag glömmer inte den omtänksamma bartendern som mötte upp den gamle mannen i dörren med “I didnt see you last sunday“. Sen fick han berätta om sitt senaste läkarbesök. Ja här är det verkligen omtänksamt från början till slut.

Vi fick även reda på att de har öppnat en restaurang i York. Så i ren hybris så åkte vi dit två dagar senare. Mer om det en annan dag!

Blodpuddingsburgare

Vi har på sistone nosat rätt på de blodpuddingar som finns att köpa över disk som helt klart är godare än den inplastade i mataffären. Taylor&Jones har en som är lite pepprig i smaken och Dennis Kött har en annan från Hugos, som är en mycket mild blodpudding.

Jag är egentligen lite svårflörtad på blodpudding men vill gärna ha med den mera i köket eftersom den innehåller mycket järn. Dock vill jag helst att den inte ska ta över för mycket smakmässigt på tallriken. På den varma frukosttallriken i engelsk anda passar blodpuddingen så klart in och jag kan verkligen rekommendera att ha den i sallad med bacon och senapsdressing. Ej att förglömma spagettiversionen som jag nyligen bloggat om.

Häromveckan åt vi riktigt matiga mackor till frukost. Jag föreslog att de skulle heta black pudding burgers, vilket min man tyckte vara sådär. Han kategoriserar detta hellre som smörgås. Ok då. Matigt och gott var det oavsett!

BLODPUDDINGSBURGARE

  • en skiva nystekt blodpudding
  • stekt sidfläsk
  • varma tomater (typ hela på burk, avrunna)
  • HP-sås
  • två skivor bröd.

Plus PG-tips i muggen!

Spagetti Corkese

Vi diskuterade ett bra tag om vi skulle laga det här. Spagetti Corkese. Omnämnt som irländsk bolognese. Går det verkligen att laga en god pasta med blodpudding? In i det sista när vi stod och kokade ihop tomatsåsen så höll vi på att lämna walk over och slänga ner ett par salcissicas i stekpannan istället för blodpuddingen men vi bestämde oss för att fullfölja projektet. Vi hade ju dessutom fin blodpudding från Dennis kött att laga med. Spagetti och tomatsås funkar ju och blodpudding med stekta tomater.

Ok. Det blev inte så fulländat så att jag skulle säga att det blev fantastiskt. Men det var absolut inte dåligt. Delvis beror det ju på att jag inte är ett stort fan av blodpudding, men det här var ju ett sätt att försöka göra ett recept med blodpudding på ett sätt som tilltalar hela familjen. Jag tror att vi kommer att göra om det här vid tillfälle men med viss modifiering. Receptet är för övrigt inspirerat av Eat like a girl.

SPAGETTI CORKESE

  • Koka ihop en vanlig mustig tomatsås utan krusiduller. Gör den dock inte för söt men gärna med lite hetta som med typ färsk finhackad chili.
  • Stek blodpuddingen i tärningar och servera tomatsås och blodpudding varvat på spagettitallrikar.

Vad vi inte hade hemma och som säkert hade varit fint till – färsk persilja och kanske lite strimlad stekt bacon.

Vi pyntade med lite ost som ni ser, kanske inte helt nödvändigt. Vi stärkte upp med en flaska Canaletto Primitivo för säkerhets skull som är ett prisvärt vin till pasta.

När svärfar lagar frukost

Jag kan göra en lång lista på vad jag gillar med svärfars matlagning men framför allt så är han bäst i familjen på att servera frukost enligt brittisk standard. Här är det riktigt korv som gäller. Svärmors jobb är granne med en slaktare som har en femtiotal olika i sitt ordinarie sortiment men oftast så handlar vi  vanliga pork sausages som är galet goda till riktigt bacon och stekt ägg.

På tallriken syns även hemlagad blodpudding från samma slaktare. När jag lärde känna svärfar så råkade jag säga att blodpudding var desperate food och att jag inte var specielllt förtjust i det. Nu fnissar han istället varje gång han serverar det och ser att jag äter upp varenda smula. Men så är den engelska blodpuddingen så mycket godare än den svenska.

HP-sås är också ett måste på svärfars frukostbuffé men när det gäller vita bönor i tomatsås så är jag fortfarande lite svårflörtad. Jag läste i en artikel i Daily Mail att 97% av alla “baked beans” äts i Storbrittanien – och när jag frågade svärfar om de övriga 3% må vara britter som bor utomlands så fick jag nästan ducka för att inte få kastrull i huvudet! Vad är det med britter och deras heliga beans on toast?!