Grillade pilgrimsmusslor med balsamtomatsmör, till detta en halvflaska Louis Roederer Carte Blanche Lammytterfilé med rostade rotsaker och bacon- och trattkantarellsås, till detta en Barolo Hallonpaket med vaniljglass och granatäpple
Vi har börjat komma in i ett stim av middagsbjudningar här hemma. Igår var Annika med man och barn på middag. Helst skulle jag vilja lägga ut tio bilder på deras underbara lillkille. Sötare än socker. Vårt lilla sockergryn blev helt besatt av honom och försökte sig på lite pussar under bordet. Det är onekligen skönt med middagar där Sockergrynet har egna gäster att underhålla och vara upptagen med.
Förrätt blev en grillad lammfilé på en bulgurkaka med torkade aprikoser. Lite honung i kakan tuffade till smaken lite och eftersom vi har en hangup på vodkamarinerad ost just nu fick det bli med på tallriken. Efterätten gjorde sambon i förväg: hemgjord glass smaksatt med whiskey och honung, serverat med ugnsbakade fikon och portvinssirap. My god. Det här är den godaste efterätt jag har ätit på väldigt länge.
Men vad jag egentligen tänkte skriva om var faktiskt varmrätten.
Vi hade köpt gösfilé. Jag stressar ofta upp mig kring fiskrätter. Tror alltid att det ska gå åt skogen och hade till och med ett teraputiskt samtal med Helena tidigare på dagen. Jag håller mig hellre till stekar och köttbitar i köket vid en middagsbjudning helt enkelt. Den här gösen fick sällskap av en rotsakspytt med partobellosvamp och rökt sidfläsk, en västerbottenpuré samt en kraftig rödvinsås. Eller såsen blev mer som sirap tror jag. Men så god tallrik.
Västerbottenpuré går bra att förbereda. Skala och koka potatis. Mosa och rör ner mjölk, smör, salt och peppar. Rör ner riven västerbottensost medan det är varmt i kastrullen och mixa sedan allt med en stavmixer och eventuellt mer mjölk tills du har fått en puré du ör nöjd med.
Rödvinssås går också bra att förbereda. Vi kokade med hälften rödvin och hälften kalvfond. Smaksatte med finhackad schalottenlök, vitlök, timjan, lagerblad och socker. Sila såsen innan servering och smaka av med lite smör vid uppvärmning. Såsen får gärna vara tuff som smakbrytare.
Och vad hände med den stackars gösen då? Jo den åkte faktiskt in i ugnen med lite salt och peppar. Efter en kvart var den klar och den enda misstaget var nog att kocken pratade så mycket att fisken var kall när den väl var på bordet.
Alltså. jag tänkte ungefär så här; lax och ädelost var ju gott. Och vid något tillfälle så åt jag en laxpasta med saltgurka som var god. Därför slutade det med att det blev så här.
Den här gången fick innerstadstjejerna finna sig i att komma ut till oss i Förorten för att fira nyår. Från början var ambitionerna med middagsmenyn höga men sedan kom julstök och resor emellan vilket gjorde att planeringen var lite oklar in i det sista. Planeringen sköttes via mail och med lite improvisation i köket, men eftersom vi har fått rutin på matlagningen så blev allt riktigt lyckat.
Maria var flitigast vid grytorna. Hon hade skött storhandling, förberett granité hemma, vispade i risotton och hade även gjort efterätten dagen innan tillsammans med Helena. Dessutom hade Marias sambo putsat och marinerat oxfilén i förväg.
Helena hade förberett parmesandressingen i förväg och fixade kvällens hummer.
Själv bar jag mest runt på en ynklig liten tjej som inte alls ville sova. Men jag hade i varje fall dukat och dammsugit bort granbarren!
Vi började middagen med gott bubbel. Louis Roederer blev ju en favorit på matmässan tidigare i höstas varför den fick inleda middagspysslandet.
Sedan var det dags för Pana con Chocolate. Det är små bruschettas med chilichokladcremé och flingsalt som går ganska fort att göra och är en liten annorlunda aptitretare före middagen. Lite fransk äppelcider höll oss sällskap i väntan på att middagsmaten skulle bli klar.
Vi inledde med en klassiker här i matbloggen. Tonfisk med parmesandressing serverat med sallad. Petit Chablis fick det bli i glasen till. Godare än gott!
Därefter soppan som sambon hade förberett tidigare på dagen. En fluffig vichysosoisse. Den serverades kall och garnerades med krispiga palsternackschips och finklippt gräslök.
Till soppan blev det även löjromssnittar med créme fraiche och i glasen till blev det Sancerre.
Maria hade förberett en riktigt god äppelgranité med lime som amuse innan varmrätten. En riktig tiopoängare!
Sedan var oxfilé och tomater klara i ugnen och vi gjorde en champagnerisotto med hummer som varmrätt. Risotton fick smak av citron och schalottenlök. En riktig lyxig surf&turfrätt! Till detta drack vi en riktig tuffing. Amarone Classico.
Det var nog tur att vi strök ostarna från menyn för vid det här laget så började vi bli ganska mätta.
Nu började klockan närma sig tolvslaget och det var dags för champagnebakelser med fläderfyllning. Även den här är en tiopoängare som jag varmt rekommenderar. Den fick fint sällskap av Sauternes.
Vid tolvslaget skålade vi i Rotari Brut. Sambon slängde ihop ett par irish coffee på nattkvisten och av en händelse så fanns en ask Thorntonspraliner i skafferiet. Oj vilken middag! Nu är det bara 363 dagar kvar till nästa nyår.
När vi planerade nyårsmenyn kom tidigt önskemålet om att ha något uppfriskande mellan förrätterna och huvudrätten. Elin mindes en sorbet med vodka och lingon som hon ätit på Lux och vi spånade vidare. Jag kom på att jag hade en flaska äppelvodka hemma och efter lite experimenterande fick jag fram ett gott resultat, gott nog att presenteras på nyårsmiddagen!
Till sex amuse-portioner behöver du:
0,5 dl Smirnoff Green Apple Twist
2 dl Brämhults färskpressad äppeljuice
2 msk socker
saften av 1 lime
grönt äpple till garnering
Gör så här
Blanda ingredienserna i en kastrull och låt det koka ihop i några minuter. Häll blandningen i en vid form (jag använde en gammal glassbytta) och ställ in den i frysen. Rör om i granitén en gång i timmen så att det blir iskristaller, det tar ungefär 3 timmar för den att frysa. Skopa upp iskristallerna i glas vid servering och dekorera med en äppleklyfta.
Granité på äppelvodka ingick i Ragazzes nyårsmeny 2006.
