Thehuset

Efter en ganska lång period som påstedrickare har jag hamnat i lösteträsket. I förra veckan traskade jag in på Thehuset på Kungsgatan 51 för första gången och redan nu har jag på känn att jag kommer spendera väldigt mycket pengar i den butiken framöver. Oerhört trevlig och kunnig personal och en enorm mängd tesorter. Allra helst hade jag förstås velat ha ett hekto av var sort, men jag hejdade mig en smula.

Som den Earl Greytok jag är bestämde jag mig för en lite lyxigare variant av mitt favvote; Earl Grey de luxe. På skoj luktade jag (dumt nog) dessutom på den allra finaste Earl Greysorten; Top Earl Grey och kunde bara inte med att lämna butiken utan ett hekto. Dumt. 49 kronor för ett endaste hekto! Men ohhh så gott.

En kokbokstoks bekännelser

”jo men det var så här att den här boken verkar JÄTTEBRA, för den handlar om kryddor och den är rätt kul faktiskt å den franska kokboken var nödvändig för jag har INGEN kokbok som handlar om fransk mat å ALLA ANDRA har faktiskt Nya Annas mat och det ska vara så mycket bra vardagsrecept i den och det behöver man å ja, Bon Llocboken, alltså den, den, jag tänkte att, den verkar bra, faktiskt, det är ju fina bilder också..”

*försvarstal för att bemöta MINEN jag fick när jag kommer med 4 nyligen inköpta kokböcker till sängen för lite förströelse”

Några timmar senare har vi diskuterat alla tänkbara alternativ till dagens söndagsmiddag; allt från oxfilé med färsk dragon och senap (å vin å vispgrädde, ja den är på måstegöralistan, hög prioritet), till kavringstårtor, via julmat (på fullt allvar faktiskt, efter en diskussion som handlade om att senapssill, Janssons frestelse och köttbullar är bland det bästa som finns) och indisk takeaway.

Sedan gav vi upp. Det blev hämtpizza.

Chokladkaka med lime

Ingredienser (8-10 bitar)
3 ägg
2 ½ dl strösocker
1 dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
¾ dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
250 g Kesella
rivet skal av 1 lime

Garnering
florsocker och lime

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 200°.
  2. Vispa ägg och socker pösigt.
  3. Blanda mjöl, bakpulver, kakao, vaniljsocker och salt i en bunke. Vänd ner det i äggsmeten tillsammans med Kesella och limeskal.
  4. Häll smeten i en smord, bröad form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.
  5. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 25 min.
  6. Låt kakan kallna. Pudra över lite florsocker och garnera med skivad lime. Servera med vispad grädde, vaniljsås eller vaniljglass.

En lite annorlunda men god kaka, det var svårt att sätta fingret på att det var lime i den, det kändes mer att den var syrlig. Receptet kommer från Arla.

Annikas kyckling med soltorkade tomater och oliver

Annikas kyckling med soltorkade tomater och oliver

Ingredienser (4 portioner)
4 kycklingfileér
1 msk olja
1 dl vatten
2½ dl matlagningsgrädde
1 msk kycklingfond
6 soltorkade tomater
1/2 tsk torkad rosmarin
1 tsk sambal oelek
10 urkärnade svarta eller gröna oliver
basilika
salt och peppar

Gör så här

  1. Blötlägg tomaterna i vatten ca 20 minuter.
  2. Dela kycklingfiléerna och de soltorkade tomaterna i mindre bitar.
  3. Hetta upp oljan i en stekpanna med lock. Bryn kycklingbitarna och krydda med salt och peppar.
  4. Häll på vatten, matlagningsgrädde och kycklingfond.
  5. Tillsätt tomaterna, rosmarin och sambal oelek och låt puttra under lock ca 15 minuter.
  6. Rör i skivade oliver och smaka av med basilika. Servera med pasta eller ris.

Service, eller snarare brist på

Förra helgen åkte jag och sambon på en rå-om-varandra-helg. Vi hade bokat en weekend på Elite Hotel Strandbaden i Falkenberg, 2 nätter med frukost och middag till ett förmånligt pris. ”Vår gourmet och à la carte restaurang med kärleksfullt tillagad mat” låter ju bra, men jag håller inte med (citatet kommer från deras hemsida).

Det visade sig att middagen som ingick var en buffé och det var vi inte intresserade av så vi sa till direkt om att vi ville äta a’la carte istället. Det skulle inte vara några problem, vår buffékupong var värd en slant per person och skulle dras av från slutnotan.

Vi beställde in vin, förrätt och varmrätt. Vinet kom in och sen väntade vi… och väntade… och väntade. Efter en halvtimme kom våra förrätter in, båda var kallskurna så de borde inte tagit så lång tid. Särskilt inte med tanke på att resterande gäster verkade äta från buffén.

När vi ätit upp stod våra tallrikar tomma. Och vi väntade… och väntade… och väntade… ”Servitrisen”, eller ska jag kalla henne diskplockerskan, gick förbi vårt bord ett flertal gånger utan att ge oss någon som helst uppmärksamhet eller plocka bort våra förrättstallrikar. När vi väntat ytterligare en stund, säkert en halvtimme efter att tallrikarna var tomma, lyckades vi äntligen få hennes uppmärksamhet. Vi påtalade att vi ätit färdigt förrätten för länge sen och att vi väntade på våra varmrätter. ”Oj då” sa hon och ilade iväg till köket.

Efter ytterligare väntan kom vår mat in, en trist potatiskaka av något slag som kändes upplockad ur frysen och uppvärmd, en överstekt fläskfilé med fetaost och en något mindre misshandlad oxfilé till sambon (även där var tillbehöret den trista potatiskakan). Vid det här laget var blodsockret nere vid fotknölarna och humöret likaså. Någon dessert ville vi inte ha, vi hade inte lust att sitta kvar längre än nödvändigt. Vi lämnade ett kort och bad att få betala, buffékupongen hade vi fått lämna när vi beställde. Och vi väntade… och väntade… och väntade. När notan kom var buffékupongen inte avdragen och kortet var draget på hela beloppet. Efter ytterligare väntan lyckades vi få uppmärksamhet och påtalade att kupongen inte var avdragen. Diskplockerskan gick iväg för att rätta till det, kom tillbaka och sa att de inte kunde sätta tillbaka pengarna på kortet(!). Istället fick vi cash i handen. Fine. Dessutom ”eftersom vi kommit lite i kläm” ville de gärna bjuda på ett glas av husets röda. Tack men nej tack sa vi och gick. När notan slutar på nära tusenlappen och servicen varit så undermålig är ett glas rött inte direkt den kompensation man önskar sig. Behöver jag säga att vi inte utnyttjade vår andra middag?

Jag anser att service är minst en lika stor del som maten vid en restaurangupplevelse, självklart beroende på etablissemanget. Men när priserna är uppe på de här nivåerna tycker jag nog att man kan förvänta sig mer än detta.

”Vår restaurang är verkligen vår stolthet” (citat från hemsidan). Tyvärr – den var inte mycket att vara stolt över. Inte den här gången i alla fall. Jag hoppas att vi var ett olycksfall i arbetet, men jag är inte övertygad.