På vägen hem från en blåsig dag på Cooden Beach stannade vi till på detta rara ställe i Bexhill. Hade inte koll på Custom Café innan men det såg onekligen populärt ut redan på långt håll. Det var som ett myller av människor i trädgården.
Det här är ett café inspirerat av amerikanska diners. Onekligen charmigt med gungstolar på verandan och retroprylar inomhus. Majoriteten av besökarna vid vårt besök var mc-gäng och hundägare. Och de verkade vara ganska hemmastadda här.
Menyn är kort. Består av burgare, shakes och annan komfortmat. Skönt och avslappnat ställe för lunch och fika. Kanske lite väl virrig service vid vårt besök, men samtidigt är det så trevligt här att det inte gör något. Avslappnat är nog deras ledord. Inte så många glutenfria alternativ att välja på, men vi hittade något som passade alla. Vi återkommer säkert hit igen och lunchar med barnen!
Beyond Bread har varit på vår glutenfria bucket list. Ett glutenfritt bageri som finns på tre ställen i London. Förra veckan provade vi den som är vid Islington.
Fin utegård här. Inget köande för att handla vid vårt besök men gott om gäster.
ALLT är alltså glutenfritt. Tjejerna högg bland annat in på pizza. BRA pizzabotten!
Om våfflorna tyckte vi lite olika. Ganska osöta. Goda säger jag. Sjuåringen tvekade lite. Men nötkrämen ovanpå försvann snabbt.
Och så denna ljuvliga sak med avokado, pocherat ägg, flagad mandel och granatäppelkärnor. Löjligt god.
Vi köpte även hem lite kakor som inte hann hamna på bild. Deras megastora cookies var galet goda!
Första helgen i England bilade vi ner till Eastbourne för söndagslunch och bad. Det är fantastiskt väder även här i England just nu så skönt att få kyla ner tjejerna i havet.
På vägen dit stannade vi till vid Beachy Head. Verkligen vacker och spektakulär vy med de brutala klipporna mot havet, om än lite läskigt med de tvära stupen. Lika mycket som det är vackert är det en tragisk plats känd för att en del väljer att hoppa över kanten för att avsluta sitt liv. Det finns en präst på plats här med kikare som försöker få kontakt med de som är här med den avsikten. Var mest nöjd när jag hade barnen fastbältade i bilen igen.
Beachy Head
I Eastbourne var piren full av pensionärer och tonåringar på språkresa. Alltså det var tonåringar som var på språkresa. Rätt charmigt ändå. Trots söndag i mitten av juli var det ganska avslappnat. Inte så hysteriskt mycket folk. Kanske för att det fortfarande var en vecka kvar till britternas skolavslutning. Kommer gärna tillbaka hit senare i sommar för den charmiga och ohippa atmosfären.
Piren vid Eastbourne.
Vi hade bokat lunch på Crown and Anchor. Dels för läget nära piren (som verkar vara lite av navet av allt) men också för att de har en glutenfri meny utöver den vanliga pubmenyn. Det här är enväldigt avslappnad pub där gästerna kom in i flip-flops från stranden. Så klä inte upp dig om du åker hit!
Det var skönt att tjejerna kunde få välja fritt från en meny utan att behöva fråga om det var glutenfritt eller inte. De var nöjda men tyckte lite olika om hamburgerbröden. Glutenfritt bröd är alltid lite av en vattendelare.
Allt glutenfritt!
Det är ganska rustik mat här utan krusiduller. Typ väl lagad vardagsmat. Inte oväntat att Maken åt en klassisk roast med Yorkshirepuddings. Själv valde jag en räksallad på grund av 30 graders värme. Generöst vinglas till! Oups!
Även här i Eastbourne är det stenig strand. Ska köpa campingstolar till nästa besök.
Innan vi åkte hem gick vi till Fusciardis och köpte glass. De gör sin egen gelato och har funnits här i decennier. Fin avslutning på en slapp söndag!
För precis ett år sedan bilade vi runt på Irland. Åkte över med färjan från England till Wexford. Fortsatta medsols upp till Galway och sedan pep vi ner mot Dublin för att åka tillbaka till England. Veckans throwback thursday får bli en liten nostalgitripp till allt det roliga! Kan helt klart tänka mig att göra en liknande tripp på den gröna ön.
Åland firar sin självstyrelsedag idag. Hurra! En ö som ligger mig varmt om hjärtat. Dels för att jag bodde där 1992-1993. Men också för att vi har haft fina helger där med barnen sista åren. Det är som om det inte är ett riktigt sommarlov förrän vi har stresskört upp till Kapellskär, rullat in på färjan och sprungit upp på däck för att få de sista sittplatserna i solen. Sen är det slappa dagar med tält och triangakök.
Mina bästa Ålandstips vet ni säkert redan om men jag påminner gärna om ett par igen!
