Star at Harome

I mellandagarna så var det äntligen dags att äta lunchStar at Harome i North Yorkshire. De har en michelinstjärna och har även fått utmärkelsen Gastropub of the year 2006 så våra förväntningar var hur höga som helst. Restaurangen var fullbokad sedan flera veckor tillbaka men vi fick tipset att åka dit och äta lunchmenyn på deras pub.

Atmosfären är det inget fel på. Det här är en toksöt liten pub ute på vischan och för den som vill sova över så finns otroligt fina rum. Vi var där när de öppnade och på en kvart så gick puben från att vara tom till fullsatt. Så det gäller att vara i tid även för en spontan lunch.

Sambon började med grillad blodpudding med gåslever, vatttenkrasse och äppel och-vaniljchutney och blev jättenöjd. Den där vattenkrassen förföljde oss hela veckan i England. Det verkar vara vinterns måstegrej på alla resturangmenyer.

Själv så fick jag en fin krabba till förrätt som var fantastisk. Småpluttarna som syns på tallriken nedan är örtaioli och “bloody mary-dressing”. Den sistnämnda ska jag försöka lägga på minnet och göra här hemma för den blev  lyckad till skaldjur.

Så var det varmrätterna. Det var ingen liten torsk som serverades. Tvärtom. Vilket faktiskt var lite synd, för lite mindre torsk och lite mer musslor hade balanserat upp det bättre. Sambon tyckte att lammrätten som han beställde var ok men inte fantastisk. Det är generösa portioner och tyvärr så orkade vi inte med någon efterätt.

Det här var ingen billig lunch. Jag tror vi betalade närmare tusen kronor inklusive vin och shandys och hur mycket den där michelinstjärnan än glimmar så gillade vi nog the Blue Lion bättre i våras. Men då är vi lite orättvisa och jämför en lunch med en middag förstås. Star At Harome är för övrigt med i den fina kokboken the Gastropub Cookbook som varvar recept med tips på bra gastropubar. Den åker nog med i nästa amazonbeställning!

Fish & chips i Skipton

Jag kanske inte är helt konsekvent alla gånger. Ena stunden skriver jag ett försvarstal om att all mat i England minsann inte är friterad och nu kommer ett inlägg om – fish&chips.

Fish&chips är lika mycket England som heltäckningsmattor i badrummet, Monty Python, “a cup of tea” och Svennis så det här får ses som ett inlägg om Englands motsvarighet till den perfekta pizzan/kebaben/sibyllaburgaren dagen efter en sen utekväll.

Vi fick tipset att åka till Skipton för att äta riktigt bra fish&chips. Skipton är populärt att turista i och bland annat känt för sina kanalbåtar. Vi testade omtalade Bizzie Lizzie som sägs vara bäst på fish&chips .

Oh yes! Med salt och vinäger så är detta kanske inte så nyttigt. Inte en grönsak så långt ögat kan nå. Men riktigt gott i vårsolen när man som vi var trötta och sega dagen efter ett bröllop.

The Blue Lion

Jag hamnar ofta i matdiskussioner där jag får försvara maten i England. Ofta så handlar det om att “alltså, maten i England är ju jätteäcklig, den är tråkig, smakar ingenting och smakar den någonting så är den ju indisk”. Visst all mat är kanske inte kul men det är den ju inte i Sverige heller. Dock så känns det lite tjatigt ibland att påminna om att all mat är inte friterad och att all mat inte smakar curry och att all korv inte ser grå ut. För mig så är det lätt att spendera en timme eller två på Sainsburys eller någon annan större mataffär. Utbudet är nämligen stort när det gäller fina ekologiska råvaror och goda lokalproducerade varor. Dessutom så är det lättare att hitta udda ingredienser i mataffären jämfört med här hemma.

En av höjdpunkterna när jag är i England är ju dessutom att gå ut och äta. Vi är ju ofta i norra Yorkshire med jämna mellanrum och jag snubblar nästan på fötterna när vi är på väg ut på puben för att äta middag. Pubmat i England är nämligen inte riktigt samma sak där som här. Det är riktig mat. God mat. Prisvärd mat. Mycket lokala råvaror, ja bara en sådan sak att Wensleydale ligger runt hörnet, gör ju inte saken sämre. Förra veckan så åt vi middag på The Blue Lion. Byn som puben ligger i är inte så stor och vägen dit går igenom de gröna dalarna som är typiskt för Yorkshire.

Jag beställde in en sallad med rödbetor och krabba smaksatt med en citroncurrydressing till förrätt. Det lät så märkligt att jag kunde ju inte låta bli. Resultatet blev detta!

Krabbköttet ligger alltså som ett stort torn på mitten av tallriken medan citron och rödbetor samsas runt kanten. Det var faktiskt otroligt gott. Det är kul med sådana här oväntade ideér som fungerar. Det blev nästan två-förrätter-i-ett som råkade passa väldigt bra tillsammans.

Sambon åt duva till förrätt och var nöjd, det kan delvis bero på att den serverades med gåslever.

Sedan så var det dags att välja varmrätt. Vilket inte var det lättaste!

(ja fortsätt ni att tjata om engelsk mat är tråkig, jag älskar den!)

Det blev anka serverat med risotto med rökt bacon, kastanjenötter och svamp. På toppen syns palsternackschips. Gott!

Sambon njöt av den fina fisken. Rökt kolja serverad med nypotatis, pcoherat ägg, purjolök, svampsås, allt gratinerat med Gruyere,

Efterätten är årets bästa hittills. Det här är så smart, så hälften vore nog. Det är någon slags lakritsterrin med karamelliserade fikon och karamellsås. Nästan värt nobelpriset om ni frågar mig!

 

En höstvecka i England

Häromdagen åt vi lunch på en av pubarna uppe i North Yorkshire som är känd för att servera “good proper english food” och jag beställde in vad jag trodde var en enkel kycklingsallad.

Det var mat for ett fotbollslag. Förutom två jättestora kycklingfileer var det ett pocherat ägg på toppen, jordgubbar i salladen och ett stort fat vid sidan om med ugnsrostade grönsaker. Bara till mig!

Annan god mat under veckan har förstås vart indisk. Det här landet har så otroligt mycket bra indiska restauranger.

Vi har haft lamm med mintsås till söndagsmiddag. Dessutom har jag blivit introducerad till Sticky Toffee Pudding. Lovely!

I fredags var vi till Wensleydales Creamery som gör otroligt god ost (och som är Wallace&Gromits favoritost). I deras lilla ostbutik kan du provsmaka alla deras fantastiska ostar och det var inte lätt att välja. Efter mycket funderande köpte vi en “chili cheddar” och en “cheddar with caramelised onion”. Sedan tog det säkert en timme till innan vi hade bestämt vilken chutney vi skulle ha till.

Har du vägarna förbi Wensleydale så är det inte långt till Brymor. Det är en bondgård som säljer egentillverkad glass. Helt klart ett mysigt utflyktsmål.

Jag har dessutom fått en fin kokbok i present – Delia Smiths Summer Collection. Delia har massor med bra recept på god vanlig mat, hon är lite av Englands Anna Bergenström. Tyvärr finns inte hennes kokböcker på svenska.

Nu ska jag ladda resväskan med Thorntons choklad, BBC Good Food, Delicious och några burkar myntasås och lemoncurd så att jag klarar mig till nästa Englandstripp!