Tre tjejer i köket

Mamma var en typisk matmamma och hade med all sannolikhet varit en vass matbloggare. Hon hade styrt upp alla frågetecken om hur man gör den bästa söndagssteken, ugnsbakade leverpastejen och gräddsåsen. Och ej att förglömma – valpgröt. Hon hade haft en kategori i matbloggen på temat Storkok där man hade kunnat hitta tips på hur man tar hand om en halv älg på en helg. Bästa råmjölksblandningen hade säkert presenterats med en lång bildspecial.

Det som kanske förvånade oss mest efter att hon gått bort var att hon knappt hade några kokböcker hemma. En och annan kokbok stod i bokhyllan men jag är inte ens säker på om hon använde dem. Det är lite tråkigt att inte veta nu efteråt hur hon tänkte och resonerade kring sin matlagning.

Till middag varvades säkra kort som kalops med djärva experiment med chiliheta kryddor. Frågade man hur hon hade gjort köttgrytan var det mest mummel om vad hon hittat i skafferiet och hur hon hade blandat ihop allt på en höft. Det var alltså inte säkert att hon skulle kunna prestera samma goda gryta igen. Vi vet inte heller hur hon gjorde den där ugnsbakade omeletten med räkstuvning som var fluffig och alldeles perfekt gräddad. Min gräddsås till älgsteken blir aldrig som hennes trots att jag har i både steksky och svartvinbärsgelé.

Långpannerecept får också ses som en typisk mammagrej. Hennes bästa kakor är faktiskt ett från början misslyckat recept. I kakboken Sju Små Kakor finns ett recept på nötchokladrutor. Vad mamma gjorde var att dubbla receptet, glömma bakpulvret (!) och sedan hälla ut allt på en långpanna och in i ugnen. Resultatet är inte helt olikt brownies. Men det kunde inte någon av oss stava till i början av åttiotalet.

Under min uppväxt var halvfabrikat sällsynt och mamma hade klara åsikter om vad man förväntades kunna på egen hand i köket. När en av mina vänner väntade barn som 21-åring var mammas första kommentar lite lätt förvirrat; ”…men kan hon göra en tjälknöl?!” Jag tror att hon tänkte att om man klarar av att göra en tjälknöl – ja då är man flygfärdig ur boet.

Nu när jag själv har blivit mamma så kan jag förstå hennes poäng med tjälknölen. Det är en av de genvägar i köket som med minimal arbetsinsats ger god mat på middagsbordet när tiden är knapp. Det var nog också därför som mamma gräddade våfflor till middag istället för pannkakor. För om man gräddar våfflor så är det lättare att prata i telefonen samtidigt.

Marias kollega bjuder på skratt med följande anekdot:

Jag var på en bjudmiddag på Rica Talk Hotel då det hände någonting roligt som jag känner att jag måste dela med mig till er.

Servitören serverade oss 10 personer en djup tallrik med 3 st 1 cm kuber lax och ett delat vaktelägg. När alla fått in sina tallrikar började vi misstroget äta av dennna minimala förrätt.

Ni skulle ha sett servitörens min när han kom in med nässelsoppan och upptäckte 10 renrakade tallrikar… 😆

Han gick förmodligen in i köket och vek sig av skratt!

Att få nybakat bröd levererat hem till dörren på helgmorgonarna känns som en dröm, men med Änglabröds tjänst blir det verklighet. Beställningen görs på deras hemsida (första beställningen är gratis!) och brödet, från Vivels bröd, hängs sedan på dörren önskad helgmorgon.

Jag har provat både större bröd och mindre bullar. Brödet är gott och smakar bra både till frukost och till soppor eller annan mat framåt kvällen. Numera är det dock bara sportbullar som hänger på min dörr på lördagsmorgonen.

När jag är hos mamma och pappa i Karlskrona är frallorna som levereras hem till dem (av en skolklass) på lördagsmorgonen en av höjdpunkterna och jag har många gånger saknat den möjligheten här hemma i Stockholm. Nu behöver jag inte vara avundsjuk på karlskroniterna längre. Änglabröds tjänst funkar fint, kundservicen är lättillgänglig och beställningar/ändringar kan göras fram till kl 16 på onsdagen. Än så länge levererar Änglabröd bara i Stockholms innerstad, men förhoppningvis utökas området framöver.