Vit chokladpannacotta med björnbärsmousse

Till fyra portioner behöver du:

1 dl mjölk
4 dl grädde
200 g vit choklad
3 gelatinblad
1 vaniljstång
4 msk socker 200 g björnbär
ca 1 msk socker
1 1/2 dl grädde
2 äggvitor

Gör så här:

Lägg gelatinbladen i vatten. Värm mjölk, grädde, socker och den delade vaniljstången till strax under kokpunkten. Smält chokladen i vattenblad. Lös upp gelatinbladen i gräddblandningen och blanda i den smälta chokladen. Häll upp i portionsformar och ställ i kylen i minst fyra timmar för att pannacottan ska stelna.

Vispa grädde och äggvitor var för sig. Passera björnbären,men spara minst ett björnbär per portion för garnering, genom en fintrådig sil och tillsätt socker. Blanda grädde och björnbär och vänd sedan ner äggvitorna. Häll björnbärsmoussen över den stelnade pannacottan och låt sedan stå kallt i ytterligare 1 timme. Garnera med björnbär och mynta.

Vit chokladpannacotta med björnbärsmousse

Vit chokladpannacotta med björnbärsmousse ingick i buffén på Karlskronakolonins kräftfest.

Rosa Bandet

God mat och bubbel i all ära, men något viktigare än vår hälsa finns inte.

Under oktober månad pågår Cancerfondens kampanj Rosa Bandet som avslutas med Rosa Bandet-galan i TV3 den 31 oktober.

Vi har startat en insamling där vi och våra bloggbesökare kan skänka pengar till forskningen om bröstcancer. Alla gåvor är lika viktiga, oavsett summa. Klicka vidare till insamlingen och uppmana gärna även dina vänner att skänka en slant.

Rosa Bandet 2006

Årets Rosa Band är designat av Carin Rodebjer och finns att köpa på ICA och Lindex.

Fylld lövbiff och potatispuré med tryffelsmak

Jag lagade fylld lövbiff i veckan, efter att ha modifierat ett av Alexandra Zazzis recept. Grönsaksblandningen och gorgonzolan gav en god smak till lövbiffen och potatispurén blev extra lyxig med lite tryffelolja i.

Till tre portioner behöver du:

1 gul lök
ca 1 msk rapsolja till stekning
2 dl fintärnad grön zucchini
2 dl fintärnad gul zucchini
1 st röd paprika
1/2 aubergine
ca 2 krm timjan
ca 1 krm cayennepeppar
6 skivor lövbiff
100 g gorgonzola
10 st potatisar (allra helst King Edward)
2 msk smör
1 dl mjölk
1 msk vit tryffelolja
salt
vitpeppar
basilika – till garnering

Gör så här:

Hacka löken och tärna grönsakerna fint. Fräs löken i rapsolja utan att den får färg. Tillsätt grönsakerna, krydda med timjan, salt och cayennepeppar och låt röran fräsa ett par minuter. Fördela hälften av grönsaksblandningen på lövbiffsskivorna, rulla ihop och fäst med tandpetare. Krydda med salt och svartpeppar och bryn dem runt om i lite smör i stekpanna. Skala och koka potatisen. Lägg resten av grönsaksblandningen i botten på en ugnsfast form, placera sedan lövbiffsrullarna på grönsaksbädden och klicka lite gorgonzola på varje rulle. Låt köttet gå klart i ugnen i 175 grader i ca 12 minuter. Häll av den kokta potatisen, tillsätt mjölk och smör och vispa med elvisp. Droppa i tryffeloljan och krydda med salt och vitpeppar. Garnera med basilikablad.

Fylld lövbiff & potatispuré med tryffelsmak

Helenas kommentar: Lite vitlök, soltorkade tomater och färska champinjoner passar utmärkt att ha i flyllningen. Nästa gång kommer jag att ha i lite gorgonzola även i rullarna. Koka potatisen i mindre bitar om du har ont om tid, de ska ju ändå bli puré!

Det blev ingen skinkstek

En av fördelarna med att bo i Stockholm är det stora utbudet av matvaror. Vilken udda ingrediens som helst går att hitta i en liten specialbutik om den inte finns i den vanliga mataffären. Det är en ynnest för matnörden.

I veckan visade det sig dock att den enklaste och mest husmanskostiga delen på grisen, skinksteken, är så gott som omöjlig att få tag i. En helt vanlig skinkstek med ben och svål. Min stekjakt började i halvstora matbutiker, med i övrigt bra charksortiment, och utvidgades till stormarknader utanför stan utan framgång. I Hötorgshallen kunde köttmästaren erbjuda en vakumförpackad och benfri skinkstek som inte alls föll mig på läppen. En stek med ben kunde jag få om jag beställde ett par dagar i förväg. Det är väl visserligen överkomligt, men jag var sent ute och vill dessutom kunna vara spontan. Och sedan tog min ork slut; det är möjligt att jag hade lyckats bättre i någon av de andra saluhallarna.

Styckningsschema
Bilden är lånad från www.kottmastarna.se

2000-talets grisar tycks inte ha varken ben eller svål och jag fick minst sagt förvånade blickar som svar när jag framförde mitt önskemål. Jag äter inte svålen, men smaken den och benet ger när steken ligger och småputtrar i grytan i ett par timmar är oslagbar. Dessutom innebär det ju att jag inte behöver använda lika mycket fett i grytan.

Nu blev det ingen skinkstek på valdagen som jag hade planerat och jag kan inte låta bli att fundera över hur det kan komma sig att det är så mycket enklare att hitta nöt- och lammkött i butikerna. Och varför det nästan bara är färs och kotletter som säljs från grisen.