Det blir en och annan skinkstek här hemma eftersom vi har en personlig leverantör av just griskött. Ofta hamnar stekarna i ugnen men idag provade jag att göra en på spisen. Kryddningen satte bra smak och det enda misstaget jag gjorde var nog att ha plattan något för varmt eftersom skyn blev lite lätt bränd.
Skinkstek med kokos och röd curry
1 skinkstek (ca 1 kilo)
1 gul lök
olja att steka med
1 burk kokosmjölk
2-3 tsk röd curry
ett par cm ingefära
saft från en halv lime
1 msk palmsocker
1 msk Ketjap Bentang (soja)
salt och peppar
Bryn steken en stund på alla sidorna i en stekpanna.
Salta och peppra lite. Lägg sedan över i en stor gryta.
Skiva löken och bryn i stekpannan. Lägg över i grytan.
Lägg i övriga ingredienser i grytan och låt steken puttra under lock. Använd stektermometer! Steken är klar vid ca 65 grader (min tog ca 45 minuter).
De flesta restauranger öppnar klockan fem på lördagarna och det är lite trist om man vill ha en lunch ute på helgen och inte vill äta pizza. Därför har vi upptäckt att Långbro Värdshus har en bra barmeny hela dagen i deras fina bar. Tidigare har vi ätit oss igenom A la cartemenyn och julbordet men deras prisvärda barmeny är faktiskt vår favorit. Deras brunch har vi inte hunnit prova ännu men Brunchexperten A hälsar att den är bäst i stan så den är nog värd en omväg den också!
Att servera efterätter i vanliga glas är snyggt. Här är en variant med helgens tiramisu. Dessutom blir det mindre disk. Fast tyvärr mindre rester dagen därpå!
Campbells lovade ju en Limited Edition med Andy Warholdesignade soppburkar. Vad hände med dom? Var det någon som såg till dem i mataffären? Jag hade hoppats på en burkrelease i bästa StellaMcC-på-H&M-anda där matnördar köade utanför Vivo en timme innan öppningsdags, men som sagt, jag har inte sett en endaste burk.
Så jag mailade Campells och frågade, svaret som jag fick blev väl inte så upphetsande: Kampanjen för Campbells Limited Edition pågår mars månad ut så det ska fortfarande finnas kvar burkar i butikerna i Stockholmstrakten.
Huromhelst, burkarna är snygga. Bild på burkarna finns här.
Vi har haft en hel del långväga gäster på besök de sista veckorna som har velat hälsa på vår nya familjemedlem. För flera av våra gäster har det varit första besöket i Sverige så vi har haft fullt upp att guida dem runt i Stockholm. Det har bland annat blivit promenader på Skansen, skridskoåkning i Kungsträdgården, shopping på NK, promenader i Gamla Stan, en tur med Djurgårdsfärjan och en sväng på Nordiska Museét.
Naturligtvis har god mat också funnits med på schemat och vi har försökt bjuda på en del svenska saker. Vi har lagat rådjurssadel här hemma och även bjudit på stekt strömming på knäckebröd, janssons frestelse, köttbullar med rödbetssallad och sambons ständiga favorit skagenröra. Dessutom har det blivit en och annan kopp kaffe för våra anglofila gäster som vanligtvis dricker mest te.
Däremot har de sluppit sill och gravad lax faktiskt. Jag har lärt mig sedan tidigare att det kan upplevas traumatiskt om man är alltför hungrig och inte vågar tala om för värdinnan att det inte var någon gastronomisk upplevelse.
När det gäller att gå ut och äta har vi också försökt komma på restauranger med god svensk mat. Vi tog med svärföräldrarna på lunch ute på Ulla Winbladh på Djurgården. Det blev strömming i roslagslåda till svärfar och kåldolmar med rårörda lingon till svärmor som uppskattades mycket av båda. Ulla Winbladh är verkligen ett bra ställe att ta med gäster till. Inte bara för den goda maten, utan även för den fina omgivningen och det trevliga bemötandet. Jag skulle gärna äta lunch där varje söndag.
Sambons syster med man tog vi med för en lunch till Gondolen. Utsikten från Katarinahissen är inte så dum och maten som serverades gick också hem.
Extraplus för pilgrimsmussla på toppen av skaldjursgrytan! Och kolla in de snygga krutongerna.Glass på lingon och cremefraiche var otroligt gott till chokladkolapajen, dessutom för bara 60:-, det är den bästa desserten jag har ätit på länge.
Tyvärr drabbades vi av den argaste servitrisen i stan när vi var på Gondolen. Tallrikar och bestick bokstavligen flög fram i luften och hamnade lite här och där på bordet. Det kändes verkligen som om hon avskydde oss. Till slut kändes det väldigt olustigt att sitta kvar. Jag hoppas att hon hade en god anledning till att hon verkligen hade tappat humöret för det kändes inte kul att lägga 1200:- för en lunch till 4 personer, där man trodde att man skulle få något hårt i huvudet till slut. Det var inte riktigt så jag ville att våra gäster skulle minnas sitt Stockholmsbesök efteråt.
