London: middag på Polpo

Vi var på musikal nyligen jag och Sjuåringen. I bästa sällskap med en av hennes klasskompisar från Sverige. Himla lagom det här upplägget med att se matineföreställning vid halv tre för att sedan ta en tidig middag. Vad vi såg? Lejonkungen! Färgstark och härlig. Blev så inspirerad av miljön att det blev musikalbiljetter i födelsedagspersent till maken häromveckan.

Eftersom vi redan var i Covent Garden letade vi efter något italienskt och barnvänligt på gångavstånd. Som för en gångs skull inte behövde servera glutenfritt. Därav Polpo. De finns för övrigt på ett flertal ställen i London. Alltså det här känns så himla återkommande tycker jag i denna stad. Att en bra restaurang ynglar av sig till fler med samma upplägg.

Polpo rekommenderar jag gärna till barnfamiljer. En rustik meny med bekanta klassiker. Rätterna är i mellanstorlek och delas med fördel. Inte så dyrt heller.

Gillar att pizzorna är små (pizzette) så man kan provsmaka flera. För de var de starkaste kortet vid vårt besök. Ett plus för att det finns flera bianco-varianter. Min med spenat, ricotta och ägg var ljuvlig! Och husets röda som serveras i stadiga  duralexglas behövde inte skämmas för sig. Hann inte med dessert för vi behövde springa till sista tåget hem.

 

London: lunch på Koya

Koya har vart på min vill-gärna-prova-lista länge. Ofta omnämnd i sammanhang när man rekommenderar de bästa nudlarna. Det är en liten japansk restaurang i Soho (men finns även på två ställen till i London). Har bara barplatser efter en lång bardisk varför det lämpar sig för sololunch eller med någon på tu man hand. Jag passerade när klockan var ett ungefär och det var en kort kö ut på gatan. MYCKET turister ska tilläggas efter att ha blivit uppskrivet i många reseguider.

Jag hade cravings för udonnudlar och här gör de sina egna varje morgon. Dök därför ner i en soppa med udon, fläskkött och miso. Hur det var? Den var var väl ok. Fina nudlar med en lättsam buljong som till min förvåning inte alls var så umamistinn. Jag hade hoppats på något mer omtumlande smakmässigt efter att ha hört så mycket lovord. Kanske är det japanska buljongkoket inte lika djärvt som de vietnamesiska nudlarna som jag har ätit här eller som de är här. Det blev inte att jag beställde in något mer för jag hade tåg att skynda vidare till.

Om du har någon rätt som du varmt lovordar på menyn får du gärna kommentera nedan om vad jag ska prova nästa gång. För jag kanske provar på igen. Koya Ko ligger till exempel strategiskt bra till när jag åker hem via London Victoria.

Tomatsallad med granatäpple och zaatar

En sak jag med förtjustning handlar på mig är granatäpplekärnor ”på burk”. Alltså urkärnat och klart. Det kanske är en onödig genväg tänker du, men jag tycker det är briljant. Gör det enkelt  att strössla över lite kärnor på frukosttoghurt, sallad osv.

Ottolenghi inspirerade till detta tillbehör. Vi hade salladen till rödbetsbiffar, vitlökssås och sötpotatisfrites. Färsk mynta passar fint i salladen om du har hemma men den här gången blev det med torkad oregano.

Tomatsallad med granatäpple och zaatar

  • tärna söta fina röda tomater, en röd lök och gul paprika. Lägg i en salladsskål.
  • Gör en dressing med 4 msk fin fruktig olivolja, 2 msk vitvinsvinäger, två fint hackade vitlöksklyftor, en nypa salt och ca två teskedar zaatar.
  • Rör ner dressingen i salladen. Strö över granatäpplekärnor och lite torkad oregano.

(förra) veckans bästa

Vecka 46 bjöd på två långa jobbdagar i Sverige. Hann inte se så mycket mer än kontoret och gröna linjen. På vägen tillbaka i onsdags kväll fick jag sällskap av min bror på flyget. Vi hann turista i Brighton i torsdags. Fint i lågsäsong.

I lördags var vi till Twickenham för att se rugbylandskampen England-Japan.  Åkte tidigt på morgonen för att slippa trasslet med eventuell strejk på tunnelbanan. Så först en sen frukost i fina Richmond. Hittade ett fint lite café som heter By the Bridge som vi redan har bestämt att vi ska tillbaka till nästa gång det är rugby. Hann med en lång promenad efter Themsen till arenan. Tycker om den här delen av London.

Vi sov över vid Earls Court och promenerade även en hel del igår (söndag). Framför allt i Westminster. Så mycket att se!

Vad vi har ätit den här veckan?

Måndag: Solo-middag på Grain Store på Gatwick. Blev tyvärr inte imponerad av maten.

Tisdag: Bortbjuden på god kycklinggryta i Hässelby!

Onsdag: Hemma sent igen i England, Maken hade preppat chili con carne med ris.

Torsdag: Firade makens fördelsedag med biffwok. Plus tårta!

Fredag: hämtade hem indiskt.

Lördag:  Åt på en thairestaurang i Richmond. Minns inte namnet.

Söndag: brittisk komfortmat:  Pie gravy and peas!

London: Middag på Maze Grill

Maze Grill var lite av ett spontanbesök häromveckan. Jag surfade på opentables hemsida lite diskret under bordet när jag var på konferens i Kensington med hopp om att hitta en restaurang för fyra personer samma kväll, som var max en kvart bort att promenera. Och insåg att Maze Grill skulle kunna bli bra. Plus att jag inte hunnit promenera runt i Chelsea tills nu. Något jag för övrigt nu kan rekommendera eftersom det är så mysiga kvarter.

Maze Grill är en av Gordon Ramseys (många) restauranger med temat kött och sushi. Låter kanske lite knäppt men menyn har ett tema som håller ihop bra och är onekligen ett upplägg som passar många. Bokar du dessutom bord mellan 17-19 kan du ta del av deras ”set meny” vilket innebär två rätter för 16 pund eller tre rätter för 21 pund.

Drink med Earl Grey, gin och fläder före middagen.

Vi hann alla med förrätter. Om dessa kan man säga att de var ganska olika i storlek. Kollegans toast med räkor och chorizo var väldigt stor. Min med kyckling nedan betydligt nättare.  Supergod i sin enkelhet. Receptet finns här.

Gochujang popcorn chicken

För mig kändes det självklart att äta kött till varmrätt efter att ha sett alla fina styckningsdelar sväva förbi på servitörernas fat (de går runt och visar före beställning). Jag var nyfiken på deras variant av Steak Sandvich med chimicurri. Ett litet hallelujamoment.

Jag fick för mig att jag behövde något till och hade beställt dessutom  friterade rökringar med dipp. Alltså.  Jag orkade inte alls med allt. Så gott! Men det blev walk over för att lämna lite mat. Inte alls likt mig. Lite sorgligt att tvingas tacka nej till dessert.

Helt klart prisvärt att äta så mycket god mat utan krusidiuller till rimlig peng. Nästa gång kommer jag hit med familjen för det kändes väldigt barnvänligt här. Också värt att nämna att servicen var förstaklassig. Och det blir definitivt kött för mig här igen. Jag tänker så här, även om jag inte äter lika mycket kött som tidigare, så gäller det att prioritera tillfällen när jag gör det.