Ur ekorrens gömmor

Jag misstänker att jag och Magnus inte alls är unika när vi så gott som varje eftermiddag diskuterar vad vi ska äta på kvällen. Ingen av oss har någon bra idé eller ork att dra igång ett matlagningsprojekt när vi kommer hem från jobbet. Nu tror jag dock att jag har lösningen på det ständiga vardagsmatsproblemet. I förra veckan bestämde jag mig för att jag var tvungen att laga något från min hög med urrivna sidor från mattidningar, handskrivna recept och gratisbroschyrer som jag har samlat likt en ekorre. Ett framgångsrikt koncept eftersom det ju inte bara löser problemet med vad jag ska laga utan även breddar min repetoar.

Först ut var ett urklipp från Coops medlemstidning; ett recept på sejgratäng med rotfruktskross. Receptet finns här. Jag la till ett par champinjoner och lite purjo som fanns i kylen och fick en perfekt vardagsrätt som räckte till två personer och två lunchlådor. Det kan ju inte bli mycket bättre!

Sejgratängen är en fullträff, men bilden på den är snarare en miss. Att fota utan blixt i ett mörkt kök är inte att rekommendera, men bättre ett dåligt bildbevis än inget alls…

Hoppa för allt i världen inte över citronskivorna som ska stickas ned i gratängen innan den åker in i ugnen. Citronskivorna ger mycket smak och de är pricken över i:et.

Mitt projekt med att plocka fram godbitar ur gömmorna fortsätter och fler rapporter kommer helt säkert.

Pasta, pasta!

För ett litet tag sedan provade vi att göra egen pasta för första gången här hemma. Inte alls svårt och dessutom riktigt roligt att verkligen ha gjort allt från början. Inte ett endaste halvfabrik i sikte. En pastamaskin underlättar definitivt, men det går förstås att…

Mat i Pantai Cenang – del 1

Just nu är vi en vecka på Pelangi Beach Resort som ligger högst upp på stranden Pantai Cenang på sydvästra Langkawi. Det anses vara den mest exploaterade stranden på Langkawi men det känns ända väldigt lugnt jämfört med andra stränder som vi har varit på tidigare i Thailand och Malaysia. Maten på hotellet är ganska dyr och inte så inspirerande. Helt ok förstås men vi jämför med Mutiara Burau som vi var på för två år sedan. Deras Sea Shell Café var ju helt fantastiskt och vi ska nog åka dit någon kväll för att se om det är som vi minns det.

Första kvällen var vi på Beach Garden Resort. Det är ett väldigt mysigt och lättsamt ställe att vara med barnen på. Majoriteten av gästerna är tyskar vilket kanske också märks på middagsmaten: förutom en generös happy hour på öl så är det bratwurst som verkar vara stående favorit hos gästerna. Vi äter en grillad fiskfilé med örtsmör och papayasallad som är det mest lokala menyn kan locka med och det är helt i min smak. Tvååringen hälsar att deras pizza är väldigt god också!

På rekommendation så åker vi ner till Light House den andra kvällen. Det är längst ner på ovan nämnda strand och en taxi dit kostar 8 ringgit. Lokalen är spartansk men väldigt charmig och drivs av en kock med stor entusiasm. Resultatet är dock väldigt ojämnt. Det är ett bra ställe för fisk och skaldjur men helheten uteblir. Till exempel så är det en väldigt slabbig sås till pilgrimsmusslorna och en toxisk dos av vitpeppar i pastan som serveras till de nyfångade räkorna. Fiskpinnarna på sea bass som tvååringen äter är i världsklass och även menyns mest prisvärda val för 15 ringgits. Vår nota slutar nämligen på 261 ringgits och det blir veckans dyraste middag. Jag kan rekommendera Light House för det mysiga läget, kanske att en lunch känns mest prisvärt och ät inte det dyraste på menyn….

Foton, lankning och rattning av stavfel kommer efter semestern…

Tillbaka i Kuala Lumpur

Den här gången har vi bott på Imperial Hotel som inte är lika centralt som förra gången. Men det är genomgående bättre, både gällande rum och miljö – och eftersom hotellet ligger bredvid en tågstation så är det ändå ok läge för en småbarnsfamilj. Dessutom så är det värt att tillägga att taxi är ett prisvärt alternativ när man reser med två barn, en syskonvagn och 10 shoppingpåsar…

Hotellfrukosten är bra med extraplus för gruyereost till brödet och fikonglass till våfflorna. Vi provade även kvällsbuffén en kväll. Den kostar 88 ringgit under veckorna och då ingår obegränsat med vin. Lite oväntat var det en riktigt hygglig Cabernet Sauvignon. Vad kan vi säga mer om buffén, att det är ojämnt men godkänt. Till sin fördel är att det mesta är upplagt i små portioner men till sin nackdel är att det var ganska lite gäster just den har kvällen så en del rätter blev lite trista och överkokta i varje fall.

I KL går det att leva med både liten och stor reskassa. Vid ett par tillfällen så åt vi både lunch och middag på Buharry som ligger på gångavstånd från hotellet (gå vänster vid huvudentrén, ta första gatan till vänster, passera ett par barer på höger sida så hittar du Buharry efter ett par hundra meter). Första intrycket var att det liknade lite av ett malaysiskt taxifik men det visar sig vara lite av en hot spot för lokalbefolkningen. Det är alltid fullt med folk här och vill man äta billig indisk/malaysisk mat så är det här ett fynd. För 2 ringgit går det att fika te och chapatis här och en generös lunch för 3 personer kostade ca 28 ringgit. Detta kan jämföras med att ett glas juice kostar 24 ringgit uppe vid hotellpoolen.

Åker vi tillbaka till KL de närmaste åren så kan jag tänka mig ett hotell på gångavstånd från Petronas Twin Towers. Dels så finns ett bra shoppingcenter bredvid som heter Suria KLCC. Det är inte billigast, men man hittar allt man behöver om man dels inte vill ödsla onödig tid i affärer och dels så finns en fin park bredvid som passar bra nar man reser med småbarn. Lekområdet är fint och det finns även en stor plaskpool att bada i. Bredvid ligger Aquaria som passar bra att besöka om ett monsunregn drar förbi. Det är fullt med hajar, fiskar, sköldpaddor, spindlar, skorpioner – en lagom utflykt för rastlösa barn med andra ord.

Glasstips: längst ner i Suria KLCC finns en glasskiosk som heter Gelateria Fruity. Förutom de traditionella glassmakerna så är det lokala favoriter som durianglass, kokosglass med majs och det som blev min favorit: äpple med starfruit. Jag provsmakade durianglassen, en inte helt omöjlig kombo men nej, jag klarar fortfarande inte av den där durianfrukten. Dock var det flera nöjda kunder efter mig som köpte den.

Foton, länkningar och lite rättande i texten kommer när vi är hemma igen, nu måste jag hoppa i poolen igen!

Bönsallad med fänkål och clementin

Bönorna behöver sällskap av en citrusfrukt eller mango för att salladen ska bli saftig. Nu när clementinerna är söta och goda är de perfekta att ha i salladen.

Till två personer behöver du:

1 burk blandade bönor (gärna Zetas med mathavre)
1 tomat
1/2 fänkål
2 clementiner – i filéer
saften av 1 clementin
ett par tsk olivolja
1 näve blandsallad
salt
svartpeppar

Gör så här:

Häll av bönorna och spola dem under kallt vatten. Strimla fänkålen tunt med mandolin eller osthyvel. Skär tomaterna i bitar, filèa clementinerna och krama ur saften ur en clementin över resten av ingredienserna. Blanda och krydda med salt och peppar. Låt stå en stund innan servering så smakar salladen allra bäst. Jag tycker att bönsallad passar extra bra till ugnsbakad lax. Krydda laxen med salt, svartpeppar, mortlade fänkålsfrön och ett par droppar citronsaft.