Somerset: Lördagslunch på the White Post

Maken hade det goda omdömmet att boka in en lördagslunch här efter att vi vart vid Stonehenge. Mycket bra beslut. Jag har redan berättat för er att min bästa referenslista till en god publunch i England är att plocka guldkorn från topplistan för Top 50 gastropubs. Den här rara puben har smygit sig in på deras plats 41. Omtanken med små fina detaljer vid vårt besök gör att jag hoppas att de klättrar lite till på rankinglistan nästa år.

Det här är en mysig upprenoverad pub på landet. Den ligger precis på gränsen mellan två landskap, dvs Dorset och Somerset.
Alldeles utanför.
Trevlig amuse i väntan på maten. En liten palsternackssoppa med tandooriolja. Barnen hälsar att de lätt kunnat beställt in denna som varmrätt. Till brödet kom ett gott kumminsmör. Bra!
Min vegotallrik! En syrlig tomatsås, halloumi, chilistekt sparrisbroccoli och ankägg. Enkelt och vansinnigt gott. Ska absolut kopieras hemma!
Följetongen med de gigantiska barnportionerna här på pubarna i England fortsätter. Redig barnburgare. Uppskattat när de gör den på ”vuxenvis” med alla tillbehör. Så äts den ju hemma liksom. Barnmenyn är BRA här. Läs mer på deras hemsida.
Makens fina fisktallrik. Grillad spätta och räkor. Tångsmör till nypotatisen.
Dagens glutenfria tallrik: frittata med potatis och rökt lax.
De två äldsta var egentligen för mätta för en efterrätt men när de hörda att pubens Eton Mess Cheesecake var helt glutenfri så fanns det visst lite plats kvar i magen för att dela. Vilken härlig kombo. Att kopiera hemma!
Rekommenderar varmt deras rabarbertriffle. Och är lite avis till de som kan prova deras Pudding Club.
En ambitiös och lyckad sticky toffee pudding. Behöver inte ens säga vem som beställde den. Toppades med karamelliserade bananer och serverades med honeycombglass utöver kolasåsen.

 

PS! Måste berätta en sak till. De har ett par rum att hyra ut på andra våningen. Typ två eller tre. Och ett paketupplägg där man kan äta en 10-rätter-middag med övernattning för 170 pund. Åååh! Det skulle jag lätt kunna tänka mig.

Kent: lunch på the Sportsman

Redan när maken tackade ja till jobbet här i England (vilket var typ förra vintern) bestämde vi oss för att vi skulle luncha på the Sportsman när vi väl var på plats hela familjen på sommarlovet.

Det gick ju sådär. För det är ALLTID fullbokat. Men jag lyckades knipa ett bokning för två till vår bröllopsdag som är 29 november. Trots att det var en mulen dag mitt i veckan var det fullbokat när vi kom.

Varför är det svårt att få bord? Kanske inte enbart för deras michelinstjärna. Det finns oändligt många stjärnprydda restauranger i England. Kanske för att de tryggt äger första platsen på listan för Englands bästa gastropubar. I britternas ögon är det kanske än mer prestigefullt.

De andra pubarna på den här topplistan som vi har vart på har inredningsmässigt vart väldigt uppfixat. Det som kanske är lite oväntat är att Sportsman inte alls har lagt något krut på att fixa inredningen. Min första tanke när jag satte mig ner var att jag hamnat i en värmestuga i fjällen. Här är det lite trött furupanel på väggen och pappersservetter framdukat. Inget extra piff eller linnedukar.

Men.

Det ÄR ett härligt mottagande här. Lite spartanskt beställer du maten vid baren när du kommer in. Många gäster var uppenbarligen här för att fira något. De har endast ett bubbel på glas – men för tio pund får du ett generöst glas Taittinger (vilket många verkade börja sin lunch med). Väldigt charmigt att hänga med alla andra gäster i entrén där du även läser dagens meny på väggen. Det är mycket fisk och skaldjur från havet intill.

Menyn är helt i min och makens smak. Vi hade inte riktigt tid med deras avsmakningsmeny eftersom vi skulle hinna hem och hämta upp barnen från skolan så vi körde på en relativt snabb tre-rätters. Ostron är populärt att börja med här men det fixar jag inte riktigt på fastande mage. Jag hade inte ens frukost i magen för att kunna njuta så mycket som möjligt av maten.

Vad vi åt?

Min förrätt med färsk krabba, morot och hollandaise var inte alls som jag hade tänkt mig. Smakmässigt trevlig men kanske med lite väl snäll smak. Rätten kom ut i en skål som en coleslaw utan textur. God men jag blev inte bensvept. Något krispigt bröd eller liknande hade passat till.

Varmrätten? Åh! Så bra! Den här typen av vällagad mat ger mig hybris däremot. Perfekt kyckling. Ljuvlig tryffelsås. Fin smakkombo med en skiva färsk korv och purjolök på tallriken. Oklanderligt bra potatis. Det är precis det här som är grejen med gastropubar. Maken var nöjd med sin fisktallrik.

Ett tag övervägde jag att skippa efterrätt. För jag var så himla mätt. Men efter ett andra glas bubbel och lite betänketid fanns det kanske lite plats. Och det är BRA efterrätter här.

Precis när vi tänkte betala och gå, kom den trevliga hovmästartjejen ut med en liten extra efterrätt med ljus för att fira vår bröllopsdag. Så rart!

Det här var en väldigt prisvärd lunch. Trevlig och verkligen avslappnad miljö. Nästa gång tar vi med oss barnen så att vi hinner njuta av avsmakningsmenyn!

Englands bästa gastropub 2018.

Krabba, morot och hollandaise

Full poäng för deras varmrätter.

Episkt för att använda ett slitet uttryck. Varm chokladmousse med salt karamellsås i botten. Toppat med en kula mjölksorbet.

Glass med färskost. Päron. Maräng. Smulad ingefärskaka.

En rar hälsning från köket.

Marlow: Middag på the Coach

På vägen hem från Bath hade vi en plan att äta middag på The Coach i Marlow.  De har en michelinstjärna sedan förra hösten och restaurangen drivs av Tom Kerridge. Han har även en finare restaurang här i Marlow men det här är mer hans mer avslappnade pub där man inte kan boka bord i förväg. Det var svårt att veta om det skulle vara kö eller inte för en tidig söndagsmiddag så vi hade väl en plan B med att äta ”typ varsomhelst” i Marlow om det inte skulle funka.

Vi kom hit vid halv fem. Då var det nästan tomt. De tar beställningar på mat från klockan fem och vid sex var typ alla middagsbord upptagna men alla barplatser var fortfarande lediga. Däremot inget köande av gäster när vi gick två timmar senare. Så inte helt omöjligt att få bord denna kväll.

Det gick att få barsnacks till drinken i väntan på att klockan skulle slå fem. Lite lustigt att de väljer att typ kasta ut påsen med  ’pork scratchings på bordet’. Inget finlir direkt för att ha en Michelinstjärna. Eller så var det en medveten grej att de vill ha en opretentiös atmosfär.

När vi frågade om vad som var glutenfritt på kvällens meny kom de raskt ut med en ny meny. Kolla ovan!  Så himla SKÖNT när det finns en plan för hur man möter gäster med celiaki. STORT plus för det.

Ovan? Deras vegotallrik med rödbetor och fetaost. Inget nytt eller innovativt. Men trevlig tallrik. Äsch lite tråkig smakmässigt kanske.

Familjens yngsta åt friterad fisk med olika sidorätter som hon delade med oss andra. Både fiskfilé och dess fritering var super. Observera den lilla bearnaisesåsen till potatisen. Inte helt vanlig syn när vi har vart ute och ätit i England. Som vi saknar bearnaise! Den här är lite väl smörig och har för lite dragon för mina smaklökar.

Jag tycker absolut att man ska prova signaturburgaren med oxbringa när man är här. Ett riktigt guldkorn som jag rekommenderar varmt.

En till burgare? Ja det här är den glutenfria. Den kommer helt utan bröd. Vilket vi inte visste. Istället har man stansat ut en svampskiva som man har grillat att toppa med. Ena barnet blev överförtjust över den tvisten. Den andra djupt besviken.

Jag fotade inte makens mat. Det var liksom inte läge att vifta med mobilen rakt över bordet. Men det han var mest nöjd med var den bakade rotsellerin och deras variant på scotch egg. Två bra genomarbetade rätter.

Överlag är vi supernöjda med besöket. Även om hela menyn beskrevs som ”mellanrätter” och att 2-3 är lagom plus efterrätt så tycker jag att storleken på rätterna varierade rätt mycket. Är man stammis här så lär man sig ju så klart. Vi skippade efterrätterna eftersom vi behövde rulla vidare hemåt.

Om vi kommer tillbaka? Ja det kan jag absolut tänka mig. Det kändes prisvärt. Barnen blev väl omhändertagna. Servicen bra. Avslappnad och lågmäld atmosfär där man inte behöver klä upp sig. Jeans och gympaskor funkar. Och smidigt läge en halvtimme från Heathrow. Väl värt att komma ihåg om man vill avsluta en Englandstripp med en god lunch eller middag.

Långlunch på Freemasons i Wishell

Ok nu blir det långt. Men jag har massor av bilder från vårt besök på Freemasons at Wiswell strax utanför Clitheroe förra söndagen. Med bilen är det en knapp timme norr om Manchester – ett perfekt stopp för lunch när du är på väg till the Lake District.

Det här en gastropub som år efter år ligger högt på listan för Storbritanniens bästa gastropubar. Just nu på plats nummer 4. Tvåan och trean på samma lista har jag redan nämnt här i bloggen. De har ingen stjärna men ett fint omnämnande hos Michelin. Väl unnt.

Byn som puben ligger i är löjligt rar. Så söt! Vi var lite tidiga till vår bordsbokning och hann promenera runt lite och nu känner vi alla hundägare i närheten.

Vad vi åt? Vi har var här på påskdagen varför menyn var lite anpassad. Det är en hel del klassiska rätter från det brittiska pubköket. Flera med en lagom uppdaterad tvist. Ingen hipp mat alltså.

En fin sak är att de yngre barnen kan välja fritt från hela menyn och få en halv portion för halva priset. Är alltid lika tacksam när man slipper tråkiga barnmenyer. Och på det här viset kan vi alla smaka på fler rätter, haha!

I väntan på  vår mat kom två sorters bröd ut. Alltså deras brioche med rosmarin och flingsalt är löjligt bra. Vi fick nästa sitta på händerna för att inte äta oss mätta på bröd innan maten.

Jag hann med en riktig retrorätt som förrätt. Gratinerade pilgrimsmusslor! Äter ofta fisk och skaldjur i England eftersom det lokala utbudet är så bra.

Tioåringen hann med cornish crab till förrätt. Lättsamt serverat med fänkål och äpple.

Sjuåringen tvekade inte på den här varianten av ”fish and chips fast utan chips”.  Panerad kolja med ärtröra och varm tartarsås. Smart drag tycker jag att uppdatera en snabbmatsklassiker till en sofistikerad förrätt. Är lite osäker faktiskt på vad de strösslade över på bilden.

Tolvåringen  provade risotto till förrätt. En ganska rustik historia med mycket smak. Just så känns det som att man kan summera många av våra tallrikar på den här lunchen.

Jag hann föreviga  några av våra varmrätter. Till exempel Tolvåringens gigantiska tallrik med  välhängd biff och yorkshire pudding. Blev imponerad av att hon orkade äta upp allt! Och än mer att hon orkade beställa in efterrätt efteråt.

Betydligt mindre var min varmrätt nedan med långkokt sidfläsk. De två puréerna var med rabarber respektive sötpotatis. Den oväntade smakkombinationen var faktiskt suveränt god. Hade bara velat ha mer av ALLT.

Flera bra efterrätter hann vi med. Pannacotta är ju en annan retrorätt. Här med granola och rabarber. Inte för söt och mycket uppskattad.

Jag åt deras citronpaj med pistageglass. Ett himla magnifikt avslut på en härlig lunch. Ingen är väl förvånad över att vi hade matkoma i bilen hem till Yorkshire!

Tillbaka till Star Inn Harome

Vi har vart på The Star Inn Harome tidigare. För nio år sen! Sen ytterligare en gång som aldrig blev ombloggat. Men helt klart så har det gått ett par år sen sist. Så kul att vara här igen!

Star Inn Harome hade en michelinsstjärna 2002-2011. Sen gick det ett par år och förra året  fick deras kock Andrew Pern den tillbaka. Välförtjänt tycker jag – för vid vårt besök så var allt oklanderligt och framför allt f-a-n-t-a-s-t-i-s-kt. De är även på plats nr 3 på listan över Englands 50 bästa gastropubar. Jag tycker om tonen på menyn som beskrivs som ”modern yorkshire” med fokus på lokala råvaror i säsong. Det här gör de nämligen mycket bra.

IMG_6153

Inredningsmässigt är det riktigt rustikt. Huset är 600 år gammalt! Man kan äta i en liten finare matsal som nedan eller i den rustika pubmiljön. Det finns även en mysig lounge uppe på vindsvåningen. Det går även att sova över i ett av de nio rummen i huset rakt över vägen. Jag skulle lätt kunna bo och äta här i ett par dagar.

IMG_6120

Notera ölsejdlarna i barens tak. De är personliga och respektive ägare får komma och dricka gratis hur mycket de vill på sin födelsedag. Bartendern log roat när han berättade och nämnde att det brukar vara uppskattat. Vi började förresten med en pint i baren. Här finns Yorkshire Pale på tapp som nu är en ny favoritöl för mig.

Spana även i detaljerna på trämöblerna när du är här. Här och där ser du en liten mus inkarvat. Det är signaturdetaljen för möblerna från hantverkaren Robert Thompson som finns i York.

IMG_6124

Första gången vi åt lunch här orkade vi inte med någon efterrätt. Så vi la om strategin denna gång och valde två förrätter vardera som lunch med hopp om plats för något extra. Strategin höll väl ut. För det är ”yorkshire portions” som gäller här så klart. Jag valde en liten risotto att börja med. En underbar kreation som inkluderade hyvlad svart tryffel, pärlhöna, gula kantareller och grönkål. Fantastiskt god!

IMG_6167

Det brittiska köket gillar att servera nybakad blodpudding med en tvist. En liten detalj är att i brödkorgen fanns bland annat ett rustikt rågbröd smaksatt med just tärnad blodpudding. Faktiskt inte dumt alls. Maken åt en förrätt med en skiva grillad blodpudding, stekt gåslever, vattenkrasse och äppel-och-vanilj-chutney. Ja fint så.

IMG_6169

Min andra förrätt – dubbelt bakad ostsufflé. Inte på vilken ost som helst utan ”Stinky Bishop” som jag har sprungit på tidigare på brittiska restaurangmenyer. Prova osten om du får tillfälle! Smaken på sufflén är otroligt välbalanserad och den är gudomlig att äta med sötsyrlig rödlöksrelish, pocherade päron, krispiga grönkålschips och kanderade valnötter. Förlåt om jag svär men fy fan vad gott. Tror faktiskt att det är första gången jag svär i matbloggen!

IMG_6137

Maken och jag har lite olika smakpreferenser. Till exempel så gillar han kalvbräss. Här serverades den oklanderligt som förrätt med pilgrimsmusslor. Snyggt dessutom.

IMG_6135

Jodå. Det blev efterrätt.  Min äppel-och-rabarberpaj serverades med honeycombglass. Paj blir inte bättre än så här!

IMG_6172

Vad maken avslutade lunchen med? En variant på apelsinkaka serverat med kolasås. Den krämiga glassen hade en tvist med rostade havregryn som höll ihop alla smaker fint.

IMG_6139

Ja jag rekommenderar verkligen att äta här. Servicen var minst sagt grym. Personlig inte minst. Jag glömmer inte den omtänksamma bartendern som mötte upp den gamle mannen i dörren med ”I didnt see you last sunday”. Sen fick han berätta om sitt senaste läkarbesök. Ja här är det verkligen omtänksamt från början till slut.

Vi fick även reda på att de har öppnat en restaurang i York. Så i ren hybris så åkte vi dit två dagar senare. Mer om det en annan dag!