Pluras kokbok – med tävling!

Tävlingen är avslutad!

Trots att vi tillbringar allt mindre tid i köket och inte anser att vi hinner laga mat, ges det ut fler kokböcker och sänds fler matlagningsprogram på tv än någonsin förr.  Vi lägger hellre tid på att bläddra i kokböcker, se matlagningsprogram och kanske fantisera om läckra rätter istället för att faktiskt tillaga dem. Lite sorgligt, kan jag tycka. Om vi istället adderar en kvarts kökstid per dag, är jag säker på att vi skulle åstadkomma gastronomiska underverk.

Jag är så klart inget undantag från den här masspsykosen, men jag försöker att välja ut godbitarna. En av dem är definitivt “Pluras kokbok” som förtjänar en genomläsning från pärm till pärm (jag fick min i julklapp och försvann in i matvärlden direkt efter julklappsöppningen, trots julbordskoman!). Boken är indelad i tre kapitel; Provence, Kungsholmen och Koster med rätter från respektive region.


Foto: Pepe Nilsson

I Provence-delen finns en kul anekdot, otroligt fina bilder och så klart recept på t ex boef bourguignon, linguine med skaldjur och ugnsrostade kronärtskockor. Jag tror att den där Plura vet vad han pratar om och dessutom är en riktig livsnjutare.


Foto: Pepe Nilsson

Kapitlet om Koster är förstås en orgie i fisk och skaldjur och bilder som får mig att längta mig tokig efter svensk sommar och havslukt. Det svenskaste av allt.

Jag är dock väldigt lättflirtad och förutsägbar och faller handlöst för bokens Kungsholmsavdelning. Plura presenterar mina smultronställen på ett löpande band. Det är kanske ingen slump att jag brukar se honom skymta förbi i köttdisken på Daglivs eller sitta på Bergamott tillsammans med Mauro Scocco. Förutom hyllningen till Stockholms finaste stadsdel (!) bjuder Plura på husmanskost på mina favoritsidor.


Foto: Pepe Nilsson

Hungrar du efter mer Plura? Missa inte premiären av matlagningsprogrammet Mauro & Pluras Kök på torsdag, 4/3, kl 22 i TV8. I programmet bjuder de två musikerna hem vänner från musik- & filmvärlden till Pluras snygga kök. Det låter som en bra programidé och jag ser fram emot premiären när Håkan Hellström och Lena Philipsson kommer på besök. Efter att ha sett den här trailern undrar jag dock lite grand över den där bara överkroppen…

Vinn ett signerat ex av boken “Pluras kök”!

Missa inte chansen att vinna ett signerat ex av boken “Pluras kök”.  Berätta vilken känd person du vill bjuda hem till ditt kök och vad du skulle bjuda på. Svara på frågorna i kommentarsfältet senast onsdag 3/3 kl 23.59.  Bland de som har svarat utser vi en vinnare. Var noga med att ange rätt mailadress så att vi kan kontakta dig om du vinner! Ev. vinstskatt betalas av vinnaren. Vi kan tyvärr bara skicka vinster inom Sverige.

Tack till Norstedts som har bidragit med vinsten!

Chinamarket i HCMC

Vi hann med att bo på två olika hotell i HCMC på den här resan till Vietnam. Först en natt på Thien Thao hotel då vi mellanlandade från Singapore på vägen upp till Mui Ne. Hotellet ligger fem minuter från tågstationen vilket var mest viktigt eftersom tåget gick 06.30 dagen efter. Det är ett enklare hotell med nyrenoverade rum och rummen kostade 200 sek/st så det var helt ok för en natt.

Första kvällen åt vi på Banh Xeo som ligger 200 meter ner på gatan (om du går höger från hotellet och sedan rakt över gatan). Banh Xeo serverar vietnamesiska pannkakor med fantastiska  fyllningar som äts insvepta med sallad och mynta. Så gott! Och billigt! Tyvärr sprang vi inte på dessa pannkakor i Mui Ne vilket var lite av en besvikelse.

Drygt en vecka senare var vi tillbaka i Ho Chi Minh. Denna gång  blev det två nätter på Grand hotel som ligger högst upp på Dong Khoi Street. Långlunchen på Kichi Kichi har jag redan bloggat om och det var väl kanske det bästa vi sprang på matmässigt de här dagarna. Frukosten på hotellet var ok men inte fantastisk. Kanske berodde det delvis på att vi började längta hem efter svensk frukost.

Det blev en cykelutflykt till Chinamarket en eftermiddag. Inte mycket handlat men ändå intressant att se lite mer av omgivningen.

Och så köpte vi lördagsgodis! “Du MÅSTE knäppa kort mamma” sa den bloggvana fyraåringen.


 

Kichi Kichi hot pot i Ho Chi Minh

Vi hade en väldigt god lunch på Kichi Kichi när vi var i Ho Chi Minh. Efter en cykeltaxitur till marknaden så tog vi sikte på deras restaurang som vi spanat in dagen innan i tron att det var en sushirestaurang med rullbandsservering. Är det något som den här familjen kan äta i kubik så är det väl just sushi. Fast det visade ju sig inte riktigt vara sushi när vi väl kom dit.

I första hand serverar Kichi Kichi “hot pot” även om de har en del sushitallrikar cirkulerandes på rullbandet. Vid lunchtid är det någon slags happy hour och vi betalade därför  96.000 dong/person och 2-åringen åt gratis. Sedan var det fritt fram att äta hur mycket som helst! Ett kort klipp på youtube finns här!

Vid varje matplats så finns en värmeplatta och man väljer valfri soppa som man vill utgå ifrån smakmässigt; kinesisk, thai, kyckling etc. Sedan är det bara att börja plocka valfria tallrikar från rullbandet och kasta ner råvarorna i den kokande soppan. Lite liknande fondue med andra ord. Vi satt i nästan två timmar och åt och åt och åt!

Personalen pratar inte så mycket engelska och någon menyförklaring syns inte till så det hade varit tacksamt om någon hade kunnat guida lite mer till alla  råvaror som fanns att välja på. Nu blev det mest att gissa. Fast det gick ju det också.

Fyraåringens hotpot – majskolvar, svamp, nudlar, pak choy och kyckling var hennes favorit! (och en tallrik med sushi förstås)

Hitta hit? Är lite osäker på adressen men det är en parallellgata bakom Grand hotel så är du högt uppe på Dong Khoi Street så  borde det vara på Ho Huân Nghiêp ner mot floden. Kichi Kichi finns även i Hanoi.

Mera hot pot i matbloggen – 2006 var vi på  The Magic of Chinese Hot pot i Singapore.

Tillbaka i Singapore: middag på Banana Leaf Apolo

Oj vad det var kul att återse Singapore igen! Den här gången bodde vi på 54:e våningen på femstjärniga Swissôtel The Stamford. Utsikten från balkongen var helt fantastisk och från deras bar New Asia på 70:e våningen var det som att titta ner på en stjärnhimmel istället för upp med tanke på alla lampor som syntes långt nere på marken. Bor du inte just här när du är i Singapore tycker jag ändå att du ska ta en sväng förbi New Asia för det är otroligt mäktig utsikt från deras bar.

Tidsskillnaden är sju timmar jämfört med Sverige varför det var fullt nog att få hela familjen att vakna till liv vid lunch. Därför åt vi aldrig heller någon frukost på hotellet utan det blev en fika på stan när vi väl var på fötterna. Det blev även återbesök till Singapore Zoo men annars tog vi det ganska lugnt under de fyra dagarna som vi stannade i Singapore. Det tråkigaste var att jag spräckte displayen på min Nikon D60 när vi var ute på en eftermiddagspromenad vid Clarks Cuay. Kameran fungerar fortfarande men är omöjligt att “se” bilderna som jag tog innan de laddades upp på datorn här hemma. Därför blev det inte heller många bilder tagna på resan.

Vi åkte till Chinatown och Little India varannan kväll för att äta middag och den absolut bästa middagen åt vi den första kvällen. Vi checkade in på Stamford, slängde in väskorna på rummet och tog sedan en taxi diriekt till området  Little India. Vi hade inget specifikt mål utan bad taxichauffören att tipsa om en bra indisk restaurang. Det blev det!

Vi hamnade på Banana Leaf Apolo (Race Course Road) som var fullsatt och stimmigt. Till barnens stora förtjusning serverades maten direkt på stora bananblad och vi förväntades äta med händerna. Just DET har de praktiserat en del på tidigare hemma. Det är tio år sedan som jag var i Indien men lite vagt fanns minnet kvar hur om hur man enklast äter ris utan pinnar och bestick.  Även om det var lite ovant att få till risrullandet.

Maten var otroligt god och prisvärd. Generösa portioner och jag tycker speciellt om de olika chutneyrörorna som serverades till. Något som jag saknar hemma i Sverige när jag äter indiskt. Jag kan varmt rekommendera restaurangen till dig som gillar indisk mat!