HCMC: Hej igen Ganesh

Nu kommer lite spridda skurar med inlägg från Vietnam. Är ute och reser men tänkte försöka mobilblogga när wi-fi finns. Därav annat format på bilderna. Och kanske begränsat tålamod med att skriva längre inlägg.

Visst minns ni vår BESATTHET med att äta på Ganesh när vi bodde i Mui Ne? Nu har de åtta restauranger i Vietnam och vi tänkte hinna med ett par av dem på den här resan. Första kvällen i HCMC var vi därför på just Ganesh. Hysteriskt förväntansfulla. Den första personen vi möter i dörren var vår favoritservitör från Mui Ne. Som kände igen oss – och frågade direkt “Five papadams as usual?”  Roligt återseende!

Var det här lika bra som i Mui Ne? Nja. Men det var bra. De håller framför allt en jämn nivå på allt som kommer ut från köket. Missa inte deras goda  Special Nan med paneer, koriander  och chili!

Barnens favorit – Navarathman korma.

 

Tillbaka till HCMC!

Det här jullovet bjuder på en rad återseenden. Som till exempel Ho Chi Minh City. Vi landade halv nio en morgon. Checkade in på Somerset och sladdade sedan in på ett julpyntat Pasteur för att äta en lätt jetlaggad lunch på Nha Hang Ngon. Som vi längtat att få äta lunch här igen. Lika bra som för tre år sedan och sagolikt fint att få börja semestern med detta.

The Lunchlady i HCMC

Innan jag åkte till Vietnam så fick jag tipset om att besöka The Lunchlady i HCMC. Hon är minst sagt en kulinarisk institution och blev känd efter att ha medverkat i Anthony Bordains matprogram No reserverations. Sen dess har hon fortsatt sin verksamhet i exakt samma format. Måndag till lördag (lite oklart om det är öppet på söndagarna eller om det är så att hennes syster jobbar då) finns en nudelsoppa att beställa och med beställningen följer en liten förätt. Ingen pratar engelska och det finns inga menyer. Hon öppnar runt elva och stänger när maten är slut.

Vi promenerade hit efter en förmiddag på Saigon Zoo.  Det går ju inte att komma ifrån att The Lunchlady har blivit en riktig turistmagnet. Alla gäster när vi var där var turister på språng och hade typ Lonley Planet som  accessoar.  Lunchlady i egen hög person var på plats. Eller Nguyen Thi Thanh som hon egentligen heter. Hon såg lite sammanbiten ut bakom grytorna så jag vågade mig inte på en selfie med henne. Sen hann vi inte mer än beställa maten innan sexåringen i panik behövde gå på toaletten. Just det där med att hitta toaletter på någon minuts varsel kan vara en utmaning i HCMC. En rar granne kom till vår undsättning och strax efter gick vi husesyn i en lägenhet på sjunde våningen och fick träffa hela hennes familj. Väl tillbaka på plaststolarna så var det dags för lunch.  Det fanns lite oro för antiklimax efter all hajp vi läst om hennes soppor.

Men inte alls. The Lunchlady ÄR värt en omväg om du vill äta god vietnamesisk mat i HCMC. Så. Himla. Bra.

Kolla gärna in det här korta klippet om henneDu hittar henne på 23 Hoang Sa Street i District 1. The Travelling Murphburys har ett dagsfärskt mer ingående blogginlägg om de olika sopporna som de har ätit här.

lunchlady4

På en liten bakgata under ett stort träd finns hennes lilla oas.

lunchlady

Småplock som ingår till nudelsoppan. Vi beställde tre portioner och barnen fick dela på en. Delvis för att vi inte visste om de skulle gilla maten och dels för att vi såg att sopporna var generösa. Vi behövde inte oroa oss eftersom tjejerna högg in på allt!

lunchlady2

Umamifestival! Lunchlady gör en nudelsoppa för varje dag och det här är lördagens variant.

lunchlady3

Ok det blev en liten diskret kupp med att ha barnen som motiv för att få en fotoglimt av legenden som Lunchlady faktiskt är. Där bakom glasfönstret står hon med rishatten på. Som sagt hon var inte på världens bästa humör så jag vågade inte komma närmare med kameran.

Tre hotell i Ho Chi Minh

Första gången som vi bodde i HCMC så var vi trötta och jetlaggade efter lång flygresa. Så vi valde Somerset av bekvämlighetsskäl.  Som bonus blev vi uppgraderade till en lägenhet på 130 (!) kvm. Deras frukostbuffé är liten och serveras ute vid poolen. Fel ställe att bo på alltså om du vill ha en stor dignande buffé att välja på till frukost.

Ett hotell som vi återkommit till flera gånger efteråt och som vi typ hittar till i sömnen är  Tai Hai long 4. Vi har haft två dubbelsängar i ett litet rum för ca 400 sek/natt. I priset ingick en liten frukostbuffé  för alla fem. Det är rent och fräscht men är man känslig för trafikbuller så kanske det här inte är rätt ställe. Det är inget honeymoonställe men vi trivs här för att det har ett bra läge i District 1. Dessutom så är det krypavstånd till gudomliga  cronuts och mataffärren Annam finnspå samma gata som vi brukade bunkra upp mat från.

Jag har även bott två gånger på Grand Hotel. Ett dubbelrum här kostar ca 700 sek inklusive frukost för två. Här är det en omfattande frukostbuffé med bra utbud på det mesta. Grand hotel har även en mysig bar på taket med utsikt över floden. Det är något mer casual än takbaren på Rex Hotel. Sen gillar jag poolen här. Den är liten men inramad av Grand hotels vackra fasader på en liten mysig bakgård. Ett litet guldkorn med andra ord.

HCMC: Mer Lúsine

Jag blev ju barnsligt förtjust i Lúsine när vi lunchade där. När jag kom tillbaka till HCMC ett par veckor senare på egen hand med Åttaåringen så hade jag inte riktigt koll på adressen utan sökte snabbt i foursquare när vi  satt i taxin på väg tillbaka från Saigon Zoo. Jag kände inte alls igen mig när jag kom fram men insåg snart att Lúsine alltså har två olika restauranger. Det har inte framgått på deras hemsida.

Deras restaurang på  151/1 Dong Khoi Street  är minst lika bra som den vi tidigare varit på 70B Le Loi. Entrén är anonym via en motorcykelparkering på en innergård varför det är lätt att tro att man har kommit helt fel. Men väl en trappa upp så finns ett mindre imperium med industriromantisk inredning. Butiken här är lite större och är man ett riktigt Lúsine-fan så kommer man inte härifrån utan deras snygga tygkasse.

Lúsine är alltså ett trendigt vinnande koncept i HCMC – eller för att citera dem själva;

“More than just a fashion boutique, café and art gallery, L’Usine is a contemporary Vietnamese experience inspired by the timeless elegance of the Indochina era.”

Den här gången blev det parmesan-och-örtkryddsstinna köttbullar med spagetti till Åttaåringen. Jag provade deras omtalade baguette med pulled pork men blev tyvärr lite besviken. Det slutade med att dottern och jag bytte tallrikar och båda blev nöjda!