Min svaghet när det gäller att äta ute i London är att ta sikte på rolig och god snabbmat. Hipchips är ett ställe jag har haft på min mentala lista att prova ett tag med barnen. I söndags sladdade jag in här med Elvaåringen och JA vad det här opretantiöst och gott. Det är BARA nyfriterade chips på menyn. Goda sådana. Potatissorter valda med omsorg. Sedan väljer du ett antal röror till. Antingen att ta med som take-away eller att äta på plats. Förutom hipsterläsk på menyn finns även prosecco och öl.
Hur glutenfritt det är? Alla chips är och vid vårt besök var alla röror utom en glutenfri. Dom är supergoda. Svårt att välja bara. Gott om veganska alternativ så här finns nog något för alla. Om man gillar chips. Har redan lovat att vi ska tillbaka.
Upplägget är enkelt. Välj om du vill ha en låda med 2,3 eller 6 dipsåser.De fantastiskt goda chipsen.Himmel vad svårt att välja.Dipphimmelen typ.Vågade oss inte på efterättsdipperna.Så här fick det bli. Nöjd med alla såser. En söt tomatsås på färska tomater, underbar curryvariant och så den wasabistinna avokadodippen. Alla lika goda!
Idag tänkte jag mest bjuda på bildspam från en pub vi lunchade på häromveckan. Mark Cross Inn. Perfekt för barnfamiljer. Supertrevlig. Stor trädgård med avskild lekhörna. Jag var här och åt lördagslunch med maken och minstingen. Ska absolut tillbaka hit tillfälle.
Pubägarna har ett litet pubimperium med sju pubar till i närheten. Kanske därför det finns drillad personal och genomtänkta detaljer. Har inte kollat in de andra pubarna ännu. Men sommaren är ju fortfarande lång.
Härlig utsikt. Hej Lite som yorkshire ju.Baren. Ej i bild- supertrevlig personal.Delar av matsalen. Finns gott om plats för större sällskap.Rara badrummet.Dagens lax (aka fish cake). Min!När barnburgaren är större än barnet.Maken var inte hungrig och beställde en ost och skinktoast. Med typ 2000 kalorier. Ha!
Jag åt middag på Hoppers häromveckan. Inget planerat alls. Jag var ensam inne i London och behövde äta middag innan jag orkade ta tåget hem. Och råkade vara i Soho. En bra sak med Hoppers är att de har 5-6 barplatser lämpade för ensamätare. Jag var först in vid halv sex och strax efter mig ramlade det in ett par till som åt middag på solo kvist.
Jag längtade så klart efter dosas. Här är de så bra. Perfekt spröda. Jag frågade vilken curry som var starkast och fick rådet att prova deras variant med krabba. Ha! Den ÄR het. Det brände fortfarande på läpparna när jag satt på tåget hem. Jag svor tyst ganska många gånger när jag åt, för det här var så j*kla gott. Ovanligt mycket kött på krabban som var dränkt i den underbara kladdiga såsen. Vågar inte säga hur många servetter det gick åt för att äta detta någorlunda snyggt. Herregud vad jag vill hit snart igen. Finns mycket jag vill prova på den här menyn. Helt klart ett “Elinställe” detta.
PS! Finns inga efterrätter på Hoppers meny. Men jag har ett litet tips om du vill ha något sött efter maten. Jag gick ner till bussen som skulle till Victoria Station. Där vid busshållplatsen hittade jag Dougnut Time strategiskt placerat. Försök att stå här och vänta i tio minuter UTAN att handla. Eeeeeh. Jag kunde inte låta bli. Spana in deras meny här. Inte lätt att välja. Sött? Ja herregud. Men gott.
Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den LÄNGSTA KÖN ute på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.
Fin gimlet. Men jag behövde inte en dillkvist i tror jag.
Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till vår fördel eftersom det är väldigt stimmigt här (ehum, börjar jag bli gammal kanske). Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.
I den allmänna goda röran med mat.
Så vad gillade vi bäst?
Trevliga drinkar i väntan på maten.
Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
Jag äter gärna chicken ruby igen som jag stal från min brors beställning. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att “det billigaste är ändå godast”. Ha!
Hur många nyanser brunt? Många.
Några minus? Ja det blir faktiskt några.
Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster. Sånt här stör jag mig massor på.
Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa chokladdesserten från nämnda meny “för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.
Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten ÄR glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätte om vi kommer förbi igen.
En av deras rekommenderade rätter: chilimarinerad mutton kokt med svartpepparkorn och limeblad. Plus paratha. Jamen vad MÖRKT det är här!
Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle. Ja å så var vi ju lovade gratis efterrätter nästa gång.
Det är ofrånkomligt ändå att London är förknippat med klassisk afternoon tea. Jag har nämnt Wolseley tidigare. Här minns jag inte ens vart vi var. Nu hade jag lovat min bror att gå loss på afternoon tea för att avsluta hans vistelse när han var här förra veckan.
Vi testade upplägget hos orangeriet vid Kensington Palace. Det här är förhållandevis prisvärt (35 pund) jämfört med de välkända instutitionerna som kostar betydligt mer. Ett stort plus tycker jag är den sympastiska promenaden genom Hyde Park på vägen dit. Vi gick från John Lewis på Oxford Street på en trekvart ungefär.
Det här är superklassiskt upplägg. Fyra varianter av små smörgåsar med lax, äggröra osv. Fina scones med clotted cram och sylt. Lite bakverk. Valfritt te på kanna. Går även att beställa in ett glas brittiskt (!) bubbel till om man vill. Lättsam miljö som jag vågar säga är barnvänlig. En hel del turister så klart som har hittat detta trevliga guldkorn.
En skum grej ändå. Kolla på översta tallriken. Det finns bara en brownie. På mellantallriken till höger så ser man kletet som skulle vart på den andra brownien. Vart tog den vägen? Tappades den på vägen ut från köket? Vem halkade på den? Som inte undrade vart den egentligen hörde hemma? Iddes inte fråga vart den försvann på vägen från köket eftersom jag ändå inte skulle orka äta tre magnifika bakverk.
Spana in 
