Fish & chips i Skipton

Jag kanske inte är helt konsekvent alla gånger. Ena stunden skriver jag ett försvarstal om att all mat i England minsann inte är friterad och nu kommer ett inlägg om – fish&chips.

Fish&chips är lika mycket England som heltäckningsmattor i badrummet, Monty Python, “a cup of tea” och Svennis så det här får ses som ett inlägg om Englands motsvarighet till den perfekta pizzan/kebaben/sibyllaburgaren dagen efter en sen utekväll.

Vi fick tipset att åka till Skipton för att äta riktigt bra fish&chips. Skipton är populärt att turista i och bland annat känt för sina kanalbåtar. Vi testade omtalade Bizzie Lizzie som sägs vara bäst på fish&chips .

Oh yes! Med salt och vinäger så är detta kanske inte så nyttigt. Inte en grönsak så långt ögat kan nå. Men riktigt gott i vårsolen när man som vi var trötta och sega dagen efter ett bröllop.

The Blue Lion

Jag hamnar ofta i matdiskussioner där jag får försvara maten i England. Ofta så handlar det om att “alltså, maten i England är ju jätteäcklig, den är tråkig, smakar ingenting och smakar den någonting så är den ju indisk”. Visst all mat är kanske inte kul men det är den ju inte i Sverige heller. Dock så känns det lite tjatigt ibland att påminna om att all mat är inte friterad och att all mat inte smakar curry och att all korv inte ser grå ut. För mig så är det lätt att spendera en timme eller två på Sainsburys eller någon annan större mataffär. Utbudet är nämligen stort när det gäller fina ekologiska råvaror och goda lokalproducerade varor. Dessutom så är det lättare att hitta udda ingredienser i mataffären jämfört med här hemma.

En av höjdpunkterna när jag är i England är ju dessutom att gå ut och äta. Vi är ju ofta i norra Yorkshire med jämna mellanrum och jag snubblar nästan på fötterna när vi är på väg ut på puben för att äta middag. Pubmat i England är nämligen inte riktigt samma sak där som här. Det är riktig mat. God mat. Prisvärd mat. Mycket lokala råvaror, ja bara en sådan sak att Wensleydale ligger runt hörnet, gör ju inte saken sämre. Förra veckan så åt vi middag på The Blue Lion. Byn som puben ligger i är inte så stor och vägen dit går igenom de gröna dalarna som är typiskt för Yorkshire.

Jag beställde in en sallad med rödbetor och krabba smaksatt med en citroncurrydressing till förrätt. Det lät så märkligt att jag kunde ju inte låta bli. Resultatet blev detta!

Krabbköttet ligger alltså som ett stort torn på mitten av tallriken medan citron och rödbetor samsas runt kanten. Det var faktiskt otroligt gott. Det är kul med sådana här oväntade ideér som fungerar. Det blev nästan två-förrätter-i-ett som råkade passa väldigt bra tillsammans.

Sambon åt duva till förrätt och var nöjd, det kan delvis bero på att den serverades med gåslever.

Sedan så var det dags att välja varmrätt. Vilket inte var det lättaste!

(ja fortsätt ni att tjata om engelsk mat är tråkig, jag älskar den!)

Det blev anka serverat med risotto med rökt bacon, kastanjenötter och svamp. På toppen syns palsternackschips. Gott!

Sambon njöt av den fina fisken. Rökt kolja serverad med nypotatis, pcoherat ägg, purjolök, svampsås, allt gratinerat med Gruyere,

Efterätten är årets bästa hittills. Det här är så smart, så hälften vore nog. Det är någon slags lakritsterrin med karamelliserade fikon och karamellsås. Nästan värt nobelpriset om ni frågar mig!

 

Längtar efter sommaren

Nu när Kung Bore har oss fast i sitt grepp och termometern visar -14º på morgonen så är min längtan efter sommaren intensiv. Satt därför och drömde mig bort genom att titta på gamla semesterbilder. Visst blir man sugen på att åka till Köpenhamn när man ser de här bilderna från juli 2004? Sol, uteservering, öl och smørrebrød – allt man behöver! 😉

Gråbrødretorv, Køpenhavn
Mysiga Gråbrødretorv

smørrebrød
Mozzarella och tomat på rågbröd

smørrebrød
Krämig kycklingsallad med äpple, selleri, knaperstekt bacon och currydressing på lantbröd

smørrebrød
Rostbiff med pickles och saltgurka på rågbröd

Peder Oxe
Smørrebrød, öl och en lille en avnjöts på Peder Oxe

Frukost på Arlanda

När man reser charter får man oftast okristliga avgångstider med följden att man inte orkar/hinner äta frukost innan man måste åka hemifrån. Är man dessutom ett frukostfreak som jag kan det vara svårt att klara sig ända fram tills man får sin minibricka med flygplansmat. Senast vi var ute och åkte upptäckte jag till min stora glädje Café & Grill i Terminal 5.

Frukostbuffé för bara 59:- passade ypperligt klockan 6 på morgonen!

Kulinarisk öken

En vecka på Gran Canaria med medelmåttig mat och taskigt väder gör ingen matbloggare glad, det är inte helt positivt för midjemåttet heller! En hel del Tropical (lokalt öl) och pistagenötter har hittat sin väg ner i magen under veckan när hotellets lunchrestaurang inte lyckats fylla våra magar. 🙄

Något av det vi upplevt är mjuka pommes frites, sockerchock i frukostyoghurten, en brödrost som kräver tre vändor innan brödet fått färg och en “mexikansk” restaurang som gör reklam för sig själv med orden our food is NOT spicy. 😯

En oas i den kulinariska öknen finns dock, restaurang ¿Qué tal? i Puerto de Mogán. Näst sista kvällen tillbringade vi där med att äta oss igenom en fantastiskt god 5-rätters med utvalda viner till. Tyvärr blev mina bilder alldeles för mörka och gick inte ens att rädda med idoga försök i Photoshop så ni får nöja er med att läsa om vad vi åt!

  • Minipizza med manchego, pata negra och fikon
  • Lammfilé med rösti och rödvinsreduktion
  • Fritta mista med friterad mussla, jätteräka och torsk, serverat med wasabiskum och sojaskum
  • Inbakad oxfilé med foie gras, potatispuré smaksatt med vit tryffel och en sås som jag inte riktigt minns vad den innehöll
  • Chokladmuffin med färska bär och vit- och mörk chokladsås

Mellan huvudrätten och desserten blev vi dessutom bjudna på en liten amuse – mandarinsorbet. Hur gott som helst!