Martinborough

Efter en lång dags körning med husbilen såg vi verkligen fram emot att stanna till i Martinborough och botanisera lite bland de lokala vinerna.

När man kommer in i Martinborough, som är en mycket liten stad, så ligger ett antal vingårdar på rad efter vägen, så vi fick förstås en del förväntningar. Vi checkade snabbt in på campingen som ligger på gångavstånd och promenerade ner till hjärtat av den söta stan.

Fast allt utom mataffären var stängt! Och väl framme på torget kom dessutom regnet. Tämligen besvikna gick vi in i den enda mataffären som var öppen till halv sex på kvällen och köpte en flaska pinot noir för att sen springa hem i regnet igen. Nu efteråt vet vi att det mesta stänger tidigt på kvällen, även i mer turistinriktade sammanhang här på Nya Zeeland. Regnet fortsatte hela kvällen, natten och morgonen därpå. Vi vågade dock inte riktigt klaga eftersom detta sägs vara en av öns mest torra områden som säkert behövde lite regn.

För den som planerar att resa runt på NZ så verkar Martinborough hotel vara värt en omväg. Ser otroligt fint ut  och verkar ha en fantastisk atmosfär. Bor du här måste du spana in den fantastiska biografen. Vi passerade även Wendy Campbells french bistro på vägen hem till campingen, som verkade mysigt och hade butiken Ingredient varit öppet en halvtimme till, hade vi kunnat passa på att handla med oss en massa lokala delikatesser. Nu fick vi alltså nöja oss med en flaska Dusty Road hemma i husbilen. Lite snopet men fortfarande minnesvärt.

20111216-082351.jpg
Till minnet av en regnig kväll i Martinborough

Vinprovning hos Gibbston

Vi hann med ett kort stopp på Gibbstons vingård idag för en vinprovning. Tre små vinglas kostar 5 NZ dollar och vi tyckte bäst om deras riesling.

De har en otroligt fin trädgård att luncha i men eftersom vi inte var så hungriga så gick vi över till ostbutiken mittemot och delade på en ostbricka med väl valda ostar från Gibbston valley cheese. Jag är ganska petig gällande blå mögelost i vanliga fall, men de hade en mild variant som jag blev väldigt förtjust i.

20111220-142512.jpgPS! Bonustips – vi bilade vidare och hamnade i pittoreska Arrowrown. Väl värt ett stopp. Dock hann jag inte fotografera denna lilla pärla som är sötare än socker.

Monteiths med pitachips och hoummus

Nu har vi tutat runt drygt en vecka med husbil här på Nya Zeeland. Det är första gången som vi lever campingliv tillsammans med barnen och det är riktigt kul! Vi parkerar på fina campingar varje kväll och trollar fram middagsmat i det pyttelilla husbilsköket. Det är dock lite av en mental prövning att ge sig hän till halvfabrikaten i mataffären när man är van att laga allt själv. Men samtidigt så får man vara lite realist och inse att man inte har plats för så mycket ingredienser i det mobila köket. Sen är det förstås kul att leta efter de riktiga guldkornen på delihyllan!

Gigantiska grillar finns att låna på campingarna vilket förenklar middagslogistiken och det är gott om lokala marknader efter vägen där man kan handla frukt och grönt för en billig peng. Avokado kostar 2-3 kronor styck (de är löjligt krämiga), söta jordgubbar finns för ca 25 kr/kilot och två rejäla buntar spänstig sparris kostar ca 25 kronor. Så medan andra matbloggar uppdaterar frekvent om julmat så lever vi just nu på riktigt somrig mat. En annan notering i mataffären är att de har mer variation på sin sötpotatis, tre olika sorter att välja på är ingen ovanlighet.

Här är tre nya favoriter som vi gillar:

  • Monteiths – en god lokal öl som både jag och maken ger högt betyg. Vi kommer definitivt att testa hela deras sortiment. Det finns bland annat en Summer Ale att kolla upp.
  • Pitachips – knapriga och smaksatta i olika varianter från Dannys. Bäst gillar vi dem med vitlök och sesamfrön. Kan bli ett projekt hemma igen att kopiera.
  • Hoummus – Lisa’s heter ett delimärke som vi provar just nu.  Riktigt god är den, dessutom utan onödiga tillsatser, så vi måste nog kolla upp Lisa’s övriga sortimentet hos framöver. Det är ett hårt jobb detta, att vara matbloggare på semester….

Tre goda ting
Happy-hour i husbilen!

Fish & chips i Hastings

Igår gick kopplingen sönder på vår husbil och högst ofrivilligt blev vi ståendes en hel dag efter en ganska trafikerad gata i Hastings. Enligt vår reseplanering så hade vi egentligen tänkt att köra 240 km den här dagen för att vara i god tid till färjan söderut. Men nu fick vi istället snällt vänta på en ny bil  levererad från Auckland.

20111214-110027.jpg
Vår utsikt under en lång dag….

Dock hade vi fantastisk support från passerande kiwis. Och lägligt nog så åt vi resans hitills bästa fish&chips på denna gata. Vi kunde ju inte undgå deras lunchrusning från vårt husbilsfönster och är glada att vi provade deras takeaway.

20111214-110525.jpg
Säg hej till vår nya husbil…

Biluthyrningsfirman sa att vår nya husbil skulle dyka upp klockan åtta på kvällen och vi visste väl inte riktigt om vi kunde lita på det. Men faktiskt. Lastbilen som levererade husbilen kom nästan på minuten efter drygt sju timmar på vägen. Och två km bort kunde vi tur nog checka in på Hastings top ten park. Detta är den tredje “top ten-campingen” vi stannar på. De kostar några dollar extra men håller en väldigt bra standard. Det här blev helt klart en av mina favoritstopp på resan. Det är ingen överdrift om jag säger att det var skönt att avsluta denna långa dag med ett glas rött från en närliggande vingård i Hawkes Bay!

Lemon & Paeroa

Det går inte att besöka Nya zeeland utan att prova deras mest kända läskedryck Lemon & Paeroa. Ursprungligen en blandning av citronsaft och mineralvatten från staden Paeroa. Dock i dessa dagar levererat av Coca-cola som bryggeri. Läsken har en ganska snäll smak. Syrligheten påminner om de gammeldags karamellerna refreshers. L&P är uppenbart populär då den ofta ses på cafeer och på hyllan i mataffären. Deras stående reklamslogan är förövrigt de blygsamma orden – World famous in New Zealand

20111213-003642.jpg