Jag hade läst lyriska recensioner om Granger & Co. innan vi åkte till London i vintras och var mycket sugen på att gå dit. Kruxet var att restaurangen i Notting Hill, som låg bäst till i förhållande till vårt hotell, inte tar emot bokningar och vi vågade inte chansa på att få bord en kväll. Att behöva vända i dörren vore inte så kul och vart går man då? Jag är den planerande typen som gärna vill ha bordsbokningar klara före avresan – särskilt när vi åker till storstäder.
Att äta på Granger & Co. en kväll lades på is, men så blev det läge att testa en lunch istället. Vi promenerade runt i Notting Hill och kom till restaurangen när den allra värsta lunchrusningen var över. Lokalen var full med folk, men vi lyckades knipa ett bord för två.
Jag valde en sallad med friterade ärt- och dillbollar, halloumi och hummus. God, lagom mättande (jag hade ju en middag på kvällen att parera – det är en konst att hinna bli hungrig till nästa måltid när man är på resa) och smaker som verkligen passade ihop. Jag var nöjd med min rätt – tills jag smakade Magnus shrimp burger. Alltså… lägg av, vad god den var! Burgaren smälte i munnen och tillbehören var verkligen mitt i prick.
Lokalen var stor och ljus, men ändå mysig, och personalen uppmärksam och trevlig. Möjligen stack vi ut en del med tanke på att vi varken är hippa businessmänniskor eller ett överklasspar i 70-åldern likt större delen av de andra gästerna, men vi kände oss ändå bekväma.
Vi hade en toppenlunch och jag går gärna tillbaka. Särskilt för den där shrimp burger-tallriken…
Tips! Elin åt nyligen frukost på Granger & Co. i Chelsea. Läs hennes blogginlägg här.
Men så värt. Vi hade bokat biljetter i förväg men det är inget måste. Kön för att hämta ut förbokade biljetter var nästan lika lång som kön för att köpa obokade. Vi har årskort med English Heritage så besöket blir då gratis. Tidigare har vi använt kortet till visningen av de underjordiska gångarna vid slottet i Dover och ej att förglömma, den storslagna dramatiseringen om slaget vid Hastings.
