Middag på di Sotto

Hade en bättre måndag häromveckan med en kväll på Operan för att se Candide. Galet och roligt. Strax innan smet vi in på operans lilla bistro di Sotto för en snabb middag. Hur fint!

Vad jag åt? Något jag äter sällan  – färsk pasta. Mest för att vi alla äter glutenfritt till middag hemma. Sympatisk vegovariant här med ravioli, salvia och svamp.  Fick fint vintips till.

Mitt sällskap denna kväll har celiaki så det blir en snabbrapport om det glutenfria alternativen på menyn. Inte pasta men väl ganska många rätter OCH det framgår redan på hemsidans meny. Sånt önskar jag att man kunde se oftare så att man slipper ringa eller maila och fråga om vad som är glutenfritt. Här till exempel deras risotto med pumpa och grönkål. Det kom förresten ut glutenfritt bröd innan maten. Långt ifrån alla restauranger som har det i skafferiet.

Ej att förglömma – urgullig personal denna kväll. Hade lätt hängt kvar här utan att gå på operan vägg ivägg. Även om det så klart blev en fin fortsättning på denna kväll.

Fördrink på Corner Club

Häromveckan när vi letade efter en bra bar i gamla stan för en fördrink hamnade vi på Corner Club på Lilla Nygatan. Hade lätt stannat kvar om vi inte hade en middagstid att passa. Åh vad BRA det är här! Roligt och genomtänkt. Kort drinkmeny som jag lovar utmanar och roar dina smaklökar. Min negroni innehåller bland annat italiensk tryffelhonung och parmesan. Ja. Jo. Det var riktigt bra fingertoppskänsla när detta recept skapades. Missa inte heller att ta deras fördrink innan fördrinken. Vem hänger med tillbaka?

Stockholm: middag på Operakällaren

Alltså Operakällaren. Så himla fint. Älskart från början till slut. Finns det någon motsvarighet i Stockholm som är så härligt högtidligt men ändå avslappnat på samma gång? Sällan man springer på bättre servering som motsvarar deras fingertoppskänsla. I januari var jag där på nytt med jobbet. Ett mysig tradition som är istället för julmiddag vid årets slut. Gillar den skandinaviska menyn och att klassiker hänger kvar. Vi har redan bokat om för nästa år. Magnifikt att få börja ett nytt år här.

Enkelt och vackert. Ej på bild: Operakällarens egen champagne som är riktigt god.
Amuse som har hängt med sedan kronprinsessbröllopet.
Fint! Kantarellsoppa med krabba, äpple och krispig palsternacka. (Soppan tippas på strax efter.)
Fisken! Smörbakad gösfile med blomkålskräm, jordärtskocka, pepparrot och champagnesås.
Och kvällens kött. Helstekt ankleverfärserad vaktel med bakad rotselleri, svarta vinbär och rostad vaktelsås,
Älskar ost efter maten! Här trodde jag att jag vred på tallriken  diskret för att ta en bättre bild. Vips, kom ”min” servitör och vred den tillbaka. Så att jag skulle äta ostarna i rätt ordning. Haha!
Äppelterrin med mandeltarte, mascarponemousse, rostad vit choklad och äppelsorbet.
Njuter av miljön här.
Sedan pep jag och kollegan över till Cadierbaren. BRA beslut.

Middag på Tegelbacken

Vi var ett större sällskap som letade middagsbord centralt i Stockholm. Fick tipset om ett sympatiskt chambré på Tegelbacken. Vad bra det blev! En trappa upp i den lilla restaurangen finns ett långbord lämpligt för typ tolv. Med utsikt över vattnet. Härligt ombonat. Så tummen upp för denna lilla gömda vrå. Även om det var lite väl mycket ljud i början från allt som händer en trappa ner.

Vad vi serverades? Först en bubblig French 75 i baren med lite småplock med löjrom. Väl på plats vid bordet blev det två fina mellanrätter. Varmrätten kom in på stora fat vilket blev lyckat vid långbordet. Vi hann även med lite ost innan vi rundade av med en urgod efterrätt.

Det jag uppskattade mest denna kväll (förutom väldigt fin och uppmärksam service) var de trevliga vinförslagen och att alla rätter var mycket genomtänkta. Inget rött kött på vår meny men med variation på fisk och kyckling. Tyvärr såg vi inte röken av Markus Aujalay.  Den här gången blev det ju ju ”extra allt” men jag går gärna hit igen och provar maten på tu man hand med en kompis och ger baren lite mer tid.

 

Söndagslunch på Flying Elk

Härom söndagen fyllde Maken år. Han-som-har-allt-och-som-inte-önskar-sig-något. Så vi firade honom med en söndagslunch inne i stan.

Det var ju baske mig inte lätt att hitta något bra alternativ på en söndag tycker jag om man inte vill ha ”brunch”. Jag googlade sönder nätet och strax innan jag höll på att ge upp så insåg jag att Flying Elk serverar lunch på söndagarna. Som dessutom har barnmeny. Blev än mer övertygad att det var perfekt när jag läste om deras tolkning av English Breakfast:

”Brödstekt anklever, smörstekt ankkorv, stekt primörägg från Sanda Hönseri, vita cocobönor, lönnsirapsglaserat bacon & anksky. Serveras med pomme paille”

Lite som poesi tänker jag och Maken var nöjd med val av restaurang. Puh!

IMG_2815

Hoppsan här blev det lite suddigt. Men det kändes inte riktigt läge att vifta med mobilen och fotografera faktiskt. Man får faktiskt anpassa lite ibland. Så ett suddigt och snabbt försök att föreviga deras tolkning av engelsk frukost. Ingen stor portion och kanske lite märkligt upplagd på hög på ena halvan av tallriken. Otroligt mäktigt så den räckte verkligen gott och väl. Den där ankskyn var helt gudomlig. Och ankkorven fantastisk! Ja det här äter jag gärna igen!

IMG_2814

Barnen åt köttbullar med lingon och potatispuré. Inga konstigheter.

IMG_2817

Är det någonting de gör himla bra här så är det efterrätter. I fullständig perfektion så serverades en Eton Mess med:

angelinaplommon – syltade och torkade, kardemummamousse, yoghurtsorbet, punschsirap samt citronmaränger.

Vilket hallelujamoment! Maken var även nöjd med att avsluta lunchen med krossat wienerbröd med ankleverglass & spritade körsbär.

Jamen visst blev det bra söndagshäng! Nästa gång vill jag testa Umamiburgaren!