Vabbkex

För ett tag sedan när det vabbades som mest så sammanföll det med en oväntad leverans av Bokstavskex här hemma. Vilken dröm är det inte för en tvååring att det budas över kakor till dörren?! Jag tror inte Göteborgskex hade en blekaste aning om att det var maginfluensa och vattkoppor här hemma, men det var onekligen vältajmat just då vi inte kunde ta oss iväg till mataffären de där dagarna.

Kexkartongen lovar att kexen innehåller 58% fullkorn, 13% kostfiber och att det är 30% mindre socker är deras tidigare Tom&Jerrykex. Dessutom så finns information om att det är 0% transfett alternativt härdat fett i kexen vilket förstås är välkommet.

Kexen doftar vanilj och smakar mest kex utan vara ett dugg söta. Tvååringen tycker att de är fina, hon sitter gärna och låtsasskriver med dem på köksbordet. Och visst knaprar hon i sig dom. Speciellt dagen efter maginfluensan och hon var så där galet picky på vad hon ville ha. Personligen så blir jag glad över allt som inte smular och det gör dom ju inte heller.

Bokstavskexen finns i tre olika förpackningar, det gjorde mig lite förvirrad först för smaken är densamma i alla tre. Det är temat på kartongernas baksida som varierar då de bjuder på en massa olika pysseltips. På nätet finns även olika spelplaner att ladda ner för den som vill pyssla ännu mer med kexen och det är också en god anledning att kalla dem just för vabbkex. Nytta och nöje på samma gång helt enkelt.

Sammanfattningsvis från småbarnsköket: nyttiga vardagskex som piggar upp vabbtristessen!

Fjällyoghurt Jordgubb

Sedan tidigare så är jag barnsligt förjust i Milkos Fjälllyoghurt med Hjortron som gärna får en VIP-plats på söndagsfrukosten. Jag är inte alls så mycket för de slabbiga lättyoghurtar som alltmer dominerar i kyldisken, utan jag föredrar dem som ligger på cirka sådär 3% fetthalt. Så när det kom ett produktprov i veckan på en ny variant av fjällyoghurt med 3,6% fetthalt så blev förväntningarna höga vid frukostbordet:

Jag gillar det här. Så pass mycket så att jag medvetet gömde paketet för den övriga familjen. Framför allt för att det är krämigt så som jag vill att en yoghurt ska vara och sedan gör den även gott för själen genom att vara både ekologisk och kravmärkt. Det är inte för sött eller för sockrigt och tycker man av någon anledning att det smakar för lite jordgubb så ska man komma ihåg att det inte finns några aromämnen tillagda i produkten enligt innehållsförteckningen (håhå, jag håller på att läsa Den Hemliga Kocken just nu, om ni undrar)

Hjortronvarianten kommer nog fortsätta att vara min absoluta favorit i fjällyoghurtsortimentet, men jag gör tummen upp för jordgubbsvarianten och i sommar så kommer den med all säkerhet få sällskap med färska jordgubbar ute i trädgården!

Ingefärslax med pomelosallad och en nykomling i Arlaköket

Arla har skickat över ett batteri med varuprover på kommande produkter och en av dem är Keldasåsen Chili&Lime. Efter lite funderande fick det bli ingefärslax med en pomelosallad till och för att komma underfund med smaken på såsen så serverade jag den rakt upp och ner utan extra kryddor.

Om man köper en smaksatt sås så gör man det ju för att spara tid och slippa köpa en massa andra ingredienser. Men problemet är att den här såsen känns inte “klar”. Den saknar något, och de klassiska smakkamraterna som man skulle kunna lägga till, tex ingefära, koriander etc gör ju att basen egentligen skulle vara kokosmjölk och inte mjölk/grädde. Eller alternativt, tänker jag att hettan och syrligheten (eller ja det här är ju en ganska hämmad version av chili och lime, det är inte så intensivt direkt) kanske skulle passa bättre i en creme fraicheprodukt. Nej, jag gör nog tummen ner för Chili&Lime. Den är inte riktigt värt besväret eftersom den behöver en massa hjälp för att komma till sin rätt, så jag kommer inte att köpa den i butik.

Ingefärslax

  • 600 gram laxfilé
  • 2 msk sötsur sås
  • 2 msk apelsinjuice
  • 2 msk soja
  • en rejäl bit finriven ingefära (en skalad “tumme”)
  • 2 msk olja
  1. Blanda marinaden och marinera laxfiléerna en halvtimme.
  2. Stek på medelvärme och salta och peppra.

Pomelosallad

Pomelo är en ny bekantskap från fruktdisken. Som citrusfrukt är den inte lika bitter som grape och inte alls lika söt som apelsin, så till en början så kändes det som “jaha och vad ska jag HA den till”. Men den är lätt att filea i fina skivor och fruktköttet är inte lika saftigt som de andra citrusfrukterna. Det gör den också snyggare och lättare att ha i sallader, för den behöver lite sällskap. Jag gillar den mer och mer och kommer att låta den ta mer plats i köket framöver. Och 2-åringen, ja hon plockar ut den först i salladen för att äta den. Och den ömma modern är glad över frukt som inte kladdar.

Blanda:

  • tärnad pomelo
  • tärnad tomat
  • fint hackad rödlök
  • tärnad avokado
  • tärnad mango
  • smaksatt med lite limejuice
  • lite salt och peppar

D’ Elidas

För ett tag sedan provade vi D’ Elidas-såsen här hemma. En stark, men ändå smakrik sås från Panama som innehåller habaneropeppar, senap och vinäger förutom några hemliga karibiska kryddor.

Hittills har vi haft D’ Elidas som smaksättare tillsammans med chorizo eller i ett tortillabröd med kyckling och grönsaker, men den skulle helt säkert vara god även till grillat kött. Såsen är stark, men inte så stark att man inte känner några smaker och att tungan domnar bort. Den påminner om tabascosåsen, men är inte lika rinnig i konsistensen och känns egentligen mer som en salsa än en sås.  En god smaksättare som åker fram ur kylskåpet både nu och då.

Delidas

På D’ Elidas hemsida hittar jag bara återförsäljare i Stockholmsområdet, men förhoppningsvis finns såsen snart att köpa även på andra orter.

Shots till frukost?

Det kom varuprover på God Morgon Shots för en tid sedan. Små förpackningar på 80 ml som lovar halva dagsbehovet av frukt och grönt i en enda shots. Varje shot innehåller nämligen 125 gram av respektive frukt och grönsaker. Som ett litet dynamitpaket med nyttigheter!

Hur de smakar? Varianten med Morot/Mandarin/Pumpa var inte min grej alls. Men jag gillar inte morotsjuice i vanliga fall och kombination med citrus kändes inte bra. Jag är inte picky på mat men den här gick inte att dricka upp. Huh!

Betydligt bättre är den med Äpple/Morot/Jordgubb och den enkla förklaringen är nog att jordgubbssmaken dominerar helt och hållet. Ingen otäck morotssmak alltså.

Men det jag undrar över mest är: vad är grejjen med fruktshots som dessa?

Man blir inte mätt. Man kan inte släcka törsten. Är detta en produkt av typen jag-har-dåligt-samvete-för-jag-hann-inte-äta-frukost så man köper den på Pressbyrån på vägen till jobbet? Eller är det kanske en nödlina för dem som av olika skäl inte orkar med att äta, typ konstant illamående gravida? Jag funderar vidare och tänker att det kanske passar i barnens matsäck eller om man har trångt om plats i ryggsäcken när man är ute och fjällvandrar?

Fast när det gäller mig själv. Nja. Jag är tveksam. Jag vill ha frukt och grönt som mättar och släcker törsten.