Ugnsbakad gös, rotsakspytt med portabellosvamp och sidfläsk, västerbottenpuré och rödvinsås

Vi har börjat komma in i ett stim av middagsbjudningar här hemma. Igår var Annika med man och barn på middag. Helst skulle jag vilja lägga ut tio bilder på deras underbara lillkille. Sötare än socker. Vårt lilla sockergryn blev helt besatt av honom och försökte sig på lite pussar under bordet. Det är onekligen skönt med middagar där Sockergrynet har egna gäster att underhålla och vara upptagen med.

Förrätt blev en grillad lammfilé på en bulgurkaka med torkade aprikoser. Lite honung i kakan tuffade till smaken lite och eftersom vi har en hangup på vodkamarinerad ost just nu fick det bli med på tallriken. Efterätten gjorde sambon i förväg: hemgjord glass smaksatt med whiskey och honung, serverat med ugnsbakade fikon och portvinssirap. My god. Det här är den godaste efterätt jag har ätit på väldigt länge.

Men vad jag egentligen tänkte skriva om var faktiskt varmrätten.

Vi hade köpt gösfilé. Jag stressar ofta upp mig kring fiskrätter. Tror alltid att det ska gå åt skogen och hade till och med ett teraputiskt samtal med Helena tidigare på dagen. Jag håller mig hellre till stekar och köttbitar i köket vid en middagsbjudning helt enkelt. Den här gösen fick sällskap av en rotsakspytt med partobellosvamp och rökt sidfläsk, en västerbottenpuré samt en kraftig rödvinsås. Eller såsen blev mer som sirap tror jag. Men så god tallrik.

Västerbottenpuré går bra att förbereda. Skala och koka potatis. Mosa och rör ner mjölk, smör, salt och peppar. Rör ner riven västerbottensost medan det är varmt i kastrullen och mixa sedan allt med en stavmixer och eventuellt mer mjölk tills du har fått en puré du ör nöjd med.

Rödvinssås går också bra att förbereda. Vi kokade med hälften rödvin och hälften kalvfond. Smaksatte med finhackad schalottenlök, vitlök, timjan, lagerblad och socker. Sila såsen innan servering och smaka av med lite smör vid uppvärmning. Såsen får gärna vara tuff som smakbrytare.

Och vad hände med den stackars gösen då? Jo den åkte faktiskt in i ugnen med lite salt och peppar. Efter en kvart var den klar och den enda misstaget var nog att kocken pratade så mycket att fisken var kall när den väl var på bordet.

Lavazza – ny smak från GB

Jag har kommit in i ett glassätarstim och äter för närvarande mer glass än vad som är nyttigt för midjemåttet! 🙄

I kulglassortimentet har jag upptäckt en ny smak från GB: Lavazza – glass med med chokladbitar och smak av kaffe. Påminner en del i smaken om en av mina favoritefterrätter, Affogato al caffé, glasskulor som man hällt espresso över. Grymt gott!

Den godaste glassen och servicens budord

I helgen besökte vi Mariestad och när man är i trakterna där omkring måste man äta den godaste glassen – Klings glass! Vi brukar till och med ta med oss kylväska och kylklampar och ”importera” glasspaket hem till Stockholm! Ordentligt inpackade i fryspåsar och tidningar brukar de faktiskt hålla hela vägen hem.

Här finns Klings lösglass

När vi strosade omkring på gågatan hamnade vi på Café Ströget där vi inte bara åt lunch utan även klämde i oss varsin glassbägare. Hela anledningen till att vi stannade där var för övrigt skylten ”Här finns Klings lösglass”. 😛

lakrits och chokladrippel
Jag tog favoriten lakrits och den för mig nya smaken chokladrippel, en vaniljglass med strängar av choklad och jordgubbssylt (smakade ungefär som barndomens Top Hat). Glassen är så gräddig och god, smakar inte alls syntetiskt som glass kan göra ibland.

Inne på caféet var jag tvungen att fota den här tavlan som stod väl synlig för gästerna, en slags servicens budord:

servicens budord

Tänk om fler inom branschen kunde leva efter dem!

Stockholms Glasshus

Jag avslutade förra arbetsveckan med ett besök på Stockholms glasshus (Birkagatan 8) och att sitta på uteservering och äta sorbet visade sig vara precis vad jag behövde på fredagseftermiddagen. Nu är förstås inte Stockholms Glasshus tillnärmelsevis så bra som Glasssiären i Karlskrona, men de hade ett stort glass- och sorbetsortiment och en liten uteserveringsdel på Birkagatan (där det är relativt lugnt och knappt någon trafik). All glass och sorbet tillverkas i lokalen i Birkastan och de har en rad återförsäljare i Stockholm, så det finns chans att köpa en kula glass eller sorbet på fler ställen.

Jag provade hallon- och fläderblomssorbet. Hallonsorbeten smakade hallonsorbet, kort och gott. God. Fläderblomssorbeten såg ut som fluffig marräng och var lite väl söt för min smak.

Hallon- och fläderblomssorbet

Glassiären 2006

Minst en gång per sommar måste man som exkarlskronit göra ett besök på Glassiären. I helgen var vi där och gottade oss. Glassarna är, som ni vet vid det här laget, stora. Riktigt maffiga. Och kostar inte många kronor.

Citron & maskros-fläder
Jag valde två smaker; Citron & Maskros-Fläder

Dumle & päron
Sambo-M:s glass; Dumle & Päron

Sedan 1998 finns Karlskrona med på Unescos lista över världsarv. Glassiären borde definitivt vara med bland de där viktiga platserna och befästningarna. Besök hellre Glassiären än gubben Rosenbom om du är på väg till Karlskrona, men missa för allt i världen inte den vackra skärgården eller galjonshallen på Marinmuseet.

Förra årets Glassiärenbesök finns dokumenterat här!