Dagen då Bosarpkycklingen flyttade in

I söndags var det storhandling på Coop och plötsligt låg den där. Bosarpkycklingen. Jag har läst om den ett antal gånger men aldrig sett den i någon av våra förortsmataffärer. Men nu var den där som sagt och dags att se vad den gick för. En ekologisk och KRAV-märkt pippi helt enkelt.

Maken roddade på i köket och presenterade en helstekt kyckling med ugnsbakade grönsaker, pumpapuré och skysås. Man får så skyhöga förväntningar när man testar något så hajpat och omtalat. Just därför tror jag att vi var extra kritiska när vi satte oss ner för att äta.

Allvarligt talat. Hur ska vi någonsin kunna äta någon annan kyckling. Det här är den godaste kyckling som någonsin kommit ut ur vårat kök. Så galet gott! Saftigt! Mört! Barnen åt så ivrigt att en av dem bet sig i fingret och stortjöt. Ett tag var det nästan lite halvkaotiskt vid bordet där barnen ylade efter mer.

Kycklinglåren var det huggsexa om. Jag blev visst mutad med ett glas extra vin för att maken skulle få de sista kycklingbitarna til sin matlåda. Vinet var för övrigt fantastiskt goda Tommasi Ripasso. Det blev verkligen en lyckad söndagsmiddag!

Förresten trodde jag att KRAV-märkt kyckling skulle kosta mer. Den här kostade 73 kronor/kilot och det kändes verkligen som att vi fick ut mycket kött av den. Det lätt nördige maken gick ut och vägde (!) benkrafset efteråt och räknade ut det var 234 gram benkrafs på 1,3 kilo kyckling. Det faktiska kilopriset var verkligen ingenting att tveka över. Skysåsen från kycklingen blev ju dessutom löjligt god.

Får jag välja mellan en Bosarpkyckling eller en av de dyrare köttbitarna i affären så vill jag verkligen ha Bosarpkyckling i första hand till söndagsmiddag! Amen!