Elvakaffe
Farmor brukade fika runt klockan elva. Det var elvakaffe. Gick man dit och hälsade på lite oanmält så där strax en kvart innan så visste man att man kunde få fika.
Elvakaffe är ett sådant där sympatiskt ord tycker jag och framför allt är det en väldigt behaglig sysselsättning. Det funkar dock inte på jobbet. Det är ju en knapp timme innan lunch och det är ofta då man har som mest att göra, men när man är hemma så är elva en lagom tid på dagen för att dricka kaffe. Varför är det så? Finns det någon hormonell förklaring? Eller är det för att posten förhoppningsvis precis har kommit då?
Farmor, som tillhörde småkaks-och-bullgenerationen, tinade ofta en kanelbulle i ugnen och bläddrade i sin Allers. Är elvakaffet så enkelt att det handlar om att unna sig lite vardagslyx när man har varit uppe och stökat i några timmar? Själv har jag ju trillat dit på Marias chokladtips och tar gärna två bitar till kaffet. Och så bläddrar jag i högen av tidningar. Fast bara till elvakaffet.
