Chokladsouvenir från Estland

När vi var i Estland fick jag tipset att hålla utkik efter Kalev och deras prisbelönta choklad. Nu hittar jag inget om detta på nätet, men i en tidning på flyget så stod det att just denna choklad fick priset som Årets Godis i Estland.

Det här är vit choklad med blåbär och rispuffar som utnämnts till årets godis. Jag hittade den på Stockmans och blev glatt överraskad. För ibland blir vit choklad väldigt sockrig och ibland blir den väldigt smaklös. Den här var alldeles lagom. Idén med vit choklad och blåbär måste jag fundera vidare på. Just nu ångrar jag bara att jag inte köpte mer choklad!

Mat i Malaysia

Om två veckor så har vi precis landat i Singapore och sedan så väntar en månads semester i Malaysia inklusive några dagar i Tokyo. Förutom sol och värme så längtar vi efter god mat och jag har börjat göra lite research på nätet. Därför tänkte jag efterlysa lite tips bland er läsare på matrelaterade saker och resturanger i framför allt Singapore, Kuala Lumpur, Georgetown, Langkawi, Desaru och Tokyo.

Mat för racerförare och andra

Ifjol när sambon fyllde 30 fick han ett presentkort på Gelleråsens motorbana, Bli racerförare för en dag. I söndags var det hög tid att använda det! Som medföljande trodde jag att jag skulle få det urtrist och hade laddat med både en pocketbok och en hög matlagningstidningar. Det var dock roligare än förväntat att titta på så det blev inte mycket läst.

Lennart Bohlin håller genomgång inför provkörning av Formel 3-bilarna

Sambon var extremt nöjd med upplevelsen och till alla som är motorintresserade och vill lägga en (förvisso rejäl) slant på en kul dag kan en motordag rekommenderas.*

Mat för hungriga racerförare

Dagens lunch i Pit Stop Café var verkligen dimensionerad för hungriga racerförare, jättepannbiff med lingonsylt, sås och potatis. Jag hamnade nästan i paltkoma efteråt!

* Däremot kan vi absolut INTE rekommendera ett besök på Restaurang Colosseo i Karlskoga där vi åt på lördagkvällen. Ett besök på McDonalds hade varit ett betydligt bättre val.

J’aime Air France

Flygplansmat är ett spännande ämne. Mest för att man aldrig vet VAD man får. Eller OM man nu får något. Flyger man med lågprisbolagen för några ynka hundralappar så kanske man inte kan förvänta sig så mycket men har man köpt en biljett för ett par tusen kronor så är det ju skönt om något serveras ombord.

När jag flög till Manchester för några veckor sedan och bytte plan på Kastrup med SAS; då var det gratis frukost på första flighten men sedan fick man betala för mat och dryck på nästa på flight. Borde jag fatta varför?

Finnair brukar vara ett säkert kort på mat, man slipper dessutom fundera på om dryck ingår, därför att det gör det, tack så mycket, mest tacksamt är det för att det är ett sådant stök att hålla på med pengar och växel, speciellt nu när jag flyger själv med en bebis. Jag kanske ska tillägga att SAS-flygningen Kastrup-Manchester var sådär; det var hundra grader varmt, lilla sockergrynet hade feber och hade just somnat över min bröstkorg. Plånboken låg i väskan i skåpet ovanpå oss, så när jag önskade vatten så var det alltså inte tänkbart att få. Snälla SAS, lägg på tvåhundra kronor på min biljett och ge min obegränsat med vatten i fortsättningen.

Så det är därför som jag vill lovebomba Air France. För deras finfina service, för att de älskar bebisar, och för att de faktiskt har trevlig mat på menyn;

Air France bjuder på lunch

Rostbiffsskivorna var fyllda med bovetesallad, kanske i snällaste laget men med salt och peppar var den ändå en av de trevligare luncherna i luften och fetaosten i salladen bredvid var krämig och god. Morotskakan var inte trist och torr utan var en glad överraskning. Tack snälla Air France!