Custom Café i Bexhill

På vägen hem från en blåsig dag Cooden Beach stannade vi till på detta rara ställe i Bexhill. Hade inte koll på Custom Café innan men det såg onekligen populärt ut redan på långt håll. Det var som ett myller av människor i trädgården.

Det här är ett café inspirerat av amerikanska diners. Onekligen charmigt med gungstolar på verandan och retroprylar inomhus. Majoriteten av besökarna vid vårt besök var mc-gäng och hundägare. Och de verkade vara ganska hemmastadda här.

Menyn är kort. Består av burgare, shakes och annan komfortmat. Skönt och avslappnat ställe för lunch och fika. Kanske lite väl virrig service vid vårt besök, men samtidigt är det så trevligt här att det inte gör något. Avslappnat är nog deras ledord. Inte så många glutenfria alternativ att välja på, men vi hittade något som passade alla. Vi återkommer säkert hit igen och lunchar med barnen!

London: Beyond Bread

Beyond Bread har varit på vår glutenfria bucket list. Ett glutenfritt bageri som finns på tre ställen i London. Förra veckan provade vi den som är vid Islington.

Fin utegård här. Inget köande för att handla vid vårt besök men gott om gäster.

ALLT är alltså glutenfritt. Tjejerna högg bland annat in på pizza. BRA pizzabotten!

Om våfflorna tyckte vi lite olika. Ganska osöta. Goda säger jag. Sjuåringen tvekade lite. Men nötkrämen ovanpå försvann snabbt.

Och så denna ljuvliga sak med avokado, pocherat ägg, flagad mandel och granatäppelkärnor. Löjligt god.

Vi köpte även hem lite kakor som inte hann hamna på bild. Deras megastora cookies var galet goda!

Slapp söndag i Eastbourne

Första helgen i England bilade vi ner till Eastbourne för söndagslunch och bad. Det är fantastiskt väder även här i England just nu så skönt att få kyla ner tjejerna i havet.

På vägen dit stannade vi till vid Beachy Head. Verkligen vacker och spektakulär vy med de brutala klipporna mot havet, om än lite läskigt med de tvära stupen. Lika mycket som det är vackert är det en tragisk plats känd för att en del väljer att hoppa över kanten för att avsluta sitt liv. Det finns en präst på plats här med kikare som försöker få kontakt med de som är här med den avsikten. Var mest nöjd när jag hade barnen fastbältade i bilen igen.

Beachy Head

I Eastbourne var piren full av pensionärer och tonåringar på språkresa. Alltså det var tonåringar som var på språkresa. Rätt charmigt ändå. Trots söndag i mitten av juli var det ganska avslappnat. Inte så hysteriskt mycket folk. Kanske för att det fortfarande var en vecka kvar till britternas skolavslutning. Kommer gärna tillbaka hit senare i sommar för den charmiga och ohippa atmosfären.

Piren vid Eastbourne.

Vi hade bokat lunch på Crown and Anchor. Dels för läget nära piren (som verkar vara lite av navet av allt) men också för att de har en glutenfri meny utöver den vanliga pubmenyn. Det här är enväldigt avslappnad pub där gästerna kom in i flip-flops från stranden. Så klä inte upp dig om du åker hit!

Det var skönt att tjejerna kunde få välja fritt från en meny utan att behöva fråga om det var glutenfritt eller inte. De var nöjda men tyckte lite olika om hamburgerbröden. Glutenfritt bröd är alltid lite av en vattendelare.

Allt glutenfritt!

Det är ganska rustik mat här utan krusiduller. Typ väl lagad vardagsmat. Inte oväntat att Maken åt en klassisk roast med Yorkshirepuddings. Själv valde jag en räksallad på grund av 30 graders värme. Generöst vinglas till! Oups!

Även här i Eastbourne är det stenig strand. Ska köpa campingstolar till nästa besök.

Innan vi åkte hem gick vi till Fusciardis och köpte glass. De gör sin egen gelato och har funnits här i decennier. Fin avslutning på en slapp söndag!

Älskar körsbärsglass! <3

North Yorkshire: lunch på The Friars Head

Vi hann med en publunch med vår engelska familj på påsklovet. Det var en bokning med 14 personer och ett gäng spralliga barnsben runt bort bordet. Fint nog finns det hur många bra ställen som helst att äte ute med familjen med i Yorkshire och nu har jag ett nytt tips!

Den här gången hamnde vi på The Friars Head i Akebar. Ett medvetet val för att passa barnen. Det var första gången jag var här men jag ser potentialen med att komma tillbaka. Inomhus är det dels en härlig pubmiljö med öppen spis, men vi satt på den inglasade verandan som jag glömde fota. Den är underbar! Medelhavsinspirerad med vinrankor i taket med både loungedel och möjlighet till långbord.

Vi tog först en drink ute i solen. Det här var en av de första riktiga vårdagarna. Efterlängtat att få sitta ute och inte frysa. Framför uteserveringen finns en fotbollsplan. Perfekt!

Jag åt en Ploughmans Platter till lunch. Det är lite som Englands motsvarighet till antipasti. Det måste vi göra hemma någon helg! Härligt urval med skottskt ägg (med blodpudding!) och charkrelaterat småplock. Åt även en av mina absoluta ostfavoriter från England, Yorkshire Blue. Alltså jag vet inte en godare blåmögelost! Jag får typ dubbla hjärtslag när jag tänker på den!

Alldeles bredvid puben finns en driving range så efter maten gick vi ner och slog ett par hinkar med bollar. Det blev verkligen en mysig familjeeftermiddag! Bra lunchstopp alltså om du samtidigt vill att rastlösa ben ska få springa av sig lite.

Långlunch på Freemasons i Wishell

Ok nu blir det långt. Men jag har massor av bilder från vårt besök på Freemasons at Wiswell strax utanför Clitheroe förra söndagen. Med bilen är det en knapp timme norr om Manchester – ett perfekt stopp för lunch när du är på väg till the Lake District.

Det här en gastropub som år efter år ligger högt på listan för Storbritanniens bästa gastropubar. Just nu på plats nummer 4. Tvåan och trean på samma lista har jag redan nämnt här i bloggen. De har ingen stjärna men ett fint omnämnande hos Michelin. Väl unnt.

Byn som puben ligger i är löjligt rar. Så söt! Vi var lite tidiga till vår bordsbokning och hann promenera runt lite och nu känner vi alla hundägare i närheten.

Vad vi åt? Vi har var här på påskdagen varför menyn var lite anpassad. Det är en hel del klassiska rätter från det brittiska pubköket. Flera med en lagom uppdaterad tvist. Ingen hipp mat alltså.

En fin sak är att de yngre barnen kan välja fritt från hela menyn och få en halv portion för halva priset. Är alltid lika tacksam när man slipper tråkiga barnmenyer. Och på det här viset kan vi alla smaka på fler rätter, haha!

I väntan på  vår mat kom två sorters bröd ut. Alltså deras brioche med rosmarin och flingsalt är löjligt bra. Vi fick nästa sitta på händerna för att inte äta oss mätta på bröd innan maten.

Jag hann med en riktig retrorätt som förrätt. Gratinerade pilgrimsmusslor! Äter ofta fisk och skaldjur i England eftersom det lokala utbudet är så bra.

Tioåringen hann med cornish crab till förrätt. Lättsamt serverat med fänkål och äpple.

Sjuåringen tvekade inte på den här varianten av “fish and chips fast utan chips”.  Panerad kolja med ärtröra och varm tartarsås. Smart drag tycker jag att uppdatera en snabbmatsklassiker till en sofistikerad förrätt. Är lite osäker faktiskt på vad de strösslade över på bilden.

Tolvåringen  provade risotto till förrätt. En ganska rustik historia med mycket smak. Just så känns det som att man kan summera många av våra tallrikar på den här lunchen.

Jag hann föreviga  några av våra varmrätter. Till exempel Tolvåringens gigantiska tallrik med  välhängd biff och yorkshire pudding. Blev imponerad av att hon orkade äta upp allt! Och än mer att hon orkade beställa in efterrätt efteråt.

Betydligt mindre var min varmrätt nedan med långkokt sidfläsk. De två puréerna var med rabarber respektive sötpotatis. Den oväntade smakkombinationen var faktiskt suveränt god. Hade bara velat ha mer av ALLT.

Flera bra efterrätter hann vi med. Pannacotta är ju en annan retrorätt. Här med granola och rabarber. Inte för söt och mycket uppskattad.

Jag åt deras citronpaj med pistageglass. Ett himla magnifikt avslut på en härlig lunch. Ingen är väl förvånad över att vi hade matkoma i bilen hem till Yorkshire!