Fredagsmiddag med grisknorrar och kalvbräss

Bra saker med min man är att vi varvar tämligen rättvist på matlagandet här hemma. Extra mycket har landat på hans axlar denna vinter eftersom jag tycker att det är rätt trist att laga mat när jag kämpar mig igenom en graviditet på nytt. Utan honom skulle vi knappt ha middag på bordet förrän förlossningen är över är jag rädd för.

Så vad händer i köket här hemma?  Ni som har koll på mitt twitter vet att maken bland annat svängde ihop en fantastisk blodpudding häromveckan med bacon och russin. Det twittrades även om ett par dagars antiklimax med en oxkind som slutade lätt bränd på en toast. Fredagsmiddagen förra veckan som jag tänkte blogga om nu började inledningsvis med grisknorrar.

Lika mycket som maken var exalterad över projektet så kände jag väl  mig  mest en smula kallsvettig över att prova och att den kroniska halsbrännan närapå passerade hårfästet.  Men kanske än mer otippat var att våra barn faktiskt högg in utan några som helst problem på de ugnsrostade grisknorrarna. ”Ska du inte ha din mamma”, undrade de förväntansfullt när det helt plötsligt bara vara jag kvar som inte provat om det gick att äta. Ha! Där fick jag för att man alltid säger till barnen att man kan smaka på allt!

För så där jätteimponerad var jag inte. Så det slutade med att barnen knep min grisknorr också.  Fett knaprigt fläskkött på en pinne verkade nämligen helt ok för dem. När jag frågade dem hur det smakade, så sa 5-åringen eftertänksamt, ”ungefär som kyckling…”. Ja det var väl inte mer märkvärdigt än så tyckte hon. Men nja, handen på hjärtat, grisknorrar är inget jag lär få cravings för i fortsättningen.

Är du sugen på att prova på grisknorrar så är det ett ganska okomplicerat projekt. En liten låda med knorrar kostar inte många kronor. Skinnet skalas av innan de kokas mjuka och därefter rostas knapriga i ugnen.

Samma kväll var det även premiär för kalvbräss här hemma. Sällan syns den på hyllan i mataffären, men denna liksom grisknorrarna ovan fanns på vårt Citygross som faktiskt nu och då bjuder på udda styckningsdelar i charken.

Kalvbrässen är verkligen ingen snygg sak innan den åker i stekpannan, så jag besparar er foto på det, men efteråt liknar den mer en oskyldigt panerad fläskköttsbit. Åtminstone ville jag inte tänka där och då att det egentligen var en bit körtel.

Konsistensen är ju en svulstig historia. Den påminner lite om den överdrivna fettranden som brukar vara på de gigantiska  fläskkotletter vi fått ibland från vår godhjärtade leverantör som haft frigående grisar. Men den är mer, ja jag vet inte hur den ska beskrivas som, eeeh, bräss antar jag. För den liknar inte något annat som vi haft i stekpannan här  hemma.

Kvällens kalvbräss var lätt kryddad med curry och serverades med svampragu på fina champinjoner från Årstiderna samt toppat med lättkokta morötter i citrondressing.

Jag kan absolut tänka mig att äta kalvbräss igen vilket får ses som en gott betyg med tanke på hur picky jag är som höggravid. Det är en annorlunda bekantskap helt klart om man inte räds den utmanande konsistensen. Dock kanske i en blygsammare portion än på bilden ovan. I mindre bitar, förslagsvis i en förätt, för den är en mäktig historia. Och så mycket hellre med ett glas vitt vin av den skarpare sorten än med de alkoholfria ölen som jag håller mig till just nu. En matblogg som ofta återkommer till kalvbräss är eminenta Silverkocken –  sök och läs hos honom för mer receptideer!

Efterätt på denna middag?  Först gick jag ut i köket och halsade Gaviscon för att häva den värsta halsbrännan. Sen rundade vi av med glass. Typ Gräddkola från SIA-glass. Jag hade fått mer än tillräckligt av smakprovokationer denna kväll och behövde landa i något tämligen okomplicerat som avslut på denna middag.  Men kul ändå att prova något annat på middagstallriken. Tack bästa maken!

Moussaka

Tidigare utsåg jag lasagnen till kungen av matlådor, alltså måste moussakan vara kronprinsen. Jag lagade en moussaka för ett tag sedan och kunde inte förstå varför jag inte gjort det på si så där 10 år. Det är ju enormt gott! Godast var den dessutom dagen efter när den stått och gottat till sig. Faktiskt rent magiskt gott i förhållande till svårighetsgraden.  Jag frös även in ett par portioner och det gick riktigt bra, även om potatisen blir lite ”vätskig” efter att ha legat i frysen och sedan blivit micrad (potatisar är inte riktigt nöjda över att hamna i frysen) .

Moussaka, ca 4 portioner

5 hg blandfärs
1 schalottenlök
1 burk hela tomater
1 msk färsk oregano
en rejäl tufs timjan
1 dl vitt vin
salt
svartpeppar
150 g fetaost

5 stora potatisar, kokta
1/2 aubergine
1/2 zucchini

1 msk smör
3 msk vetemjöl
ca 8 dl mjölk

Gör så här:

Finhacka löken och fräs i lite olja. Tillsätt köttfärsen och bryn ordentligt. Häll sedan i tomater, kryddor och vin. Låt puttra under lock på svag värme i ca 20 minuter.

Skiva aubergine och zucchini och bryn dem så att de får lite färg. Skiva den kokta, kalla potatisen.

Gör bechamelsåsen: smält smöret, pudra över mjölet och späd med mjölk i omgångar. Krydda med salt och svartpeppar och låt koka ett par minuter så att mjölsmaken försvinner.

Varva grönsaker, köttfärs och bechamelsås i en ugnsform. Börja med potatisskivorna, strö över lite smulad fetaost, täck med köttfärs och därefter aubergine- och zucchiniskivor. Avsluta med behcamelsås och inte minst smulad fetaost. Grädda i ugnen (175 grader) i ca 30-40 minuter tills moussakan får en gyllenbrun färg. Servera tillsammans med t ex en tomatsallad (skivade tomater, rödlök, lite fetaost, olivolja, salt och peppar).

Nyårsmeny 2010

Nyårsbordet dukat med Helga-glasen Helena och Maria firade även denna nyårsafton med gemensam matlagning hemma hos Maria. Redan kvällen innan inledde vi förberedelserna genom att göra i ordning välkomsttilltugget och desserten, ett smidigt sätt att inte behöva stå i köket hela nyårsaftonen. Vi ville ju även…

Husman på en måndag

Vår mataffär hade specialpris på kalvfärs så jag bestämde mig för att det fick bli husman på en måndag. Wallenbergare med potatismos, om än med något oortodoxa tillbehör – enkelt att göra och så himla gott! Tyvärr hade vi inget smör hemma så jag fick steka i olja, inte riktigt samma känsla men det funkade det med.

Till 8 biffar använde jag:
450 g kalvfärs
1 tsk salt
4 äggulor
1½-2 dl grädde (jag använde matlagningsgrädde, men eg. ska det vara vispgrädde)
nymald svartpeppar
smör att steka i

Gör så här
Blanda färsen med saltet, rör därefter ner äggulorna, grädden och ungefär ett kryddmått nymald svartpeppar. Arbeta ihop ingredienserna till en jämn smet. Forma 8 biffar som du steker i smör på medelvärme, ungefär 3 minuter på varje sida.

Wallenbergare med potatismos

Till wallenbergarna serverade jag hemgjort potatismos (vispa pressad, kokt potatis tillsammans med lite grädde till lagom konsistens, smaka av med salt och peppar), rårörda lingon och inlagd gurka. De ”obligatoriska” gröna ärtorna hoppade jag över, jag är inte så förtjust i dem. 🙄

Lasagne – kungen bland matlådor

Strax innan vi började med köksrenoveringen tidigt i somras lagade jag lasagne och frös in portionsvis. På så sätt slapp vi hämtmat åtminstone ett par dagar av den där perioden med varken gas eller vatten i köket. Sedan dess har jag gjort flera lasagneomgångar och det är ju en riktig toppenrätt; det är inte jobbigare att laga en jättebatch än bara två portioner, den blir godare dagen efter (= smarrig matlåda) och förlorar inte på att frysas in och sedan värmas. Enda nackdelen är att det inte är en rätt man svänger ihop på en halvtimme, så planera din lasagne-bonanza till en ledig dag.

Lasagne, ca 8 portioner

lasagneplattor – antal beror på storleken på form, men ett pkt räcker gott till två lasagneomgångar
7 hg blandfärs
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
2 burkar hela tomater
1 1/2 msk chilisås
2 morötter
10 små champinjoner
ca 1 msk strimlad basilika
salt
svartpeppar
olivolja – till stekning
ev. en liten skvätt rödvin
ca 2 dl riven ost (gärna en lagrad sort)

Bechamelsås
2 msk smör
3 msk vetemjöl
ca 8 dl mjölk
2 dl riven ost (gärna lagrad ost)
salt
svartpeppar

Gör så här:

Finhacka schalottenlöken, skala vitlöken och fräs dem i olivolja (jag hackar/pressar inte vitlöken utan lägger i den hel och tar sedan ur den när koket är klart och får på så sätt en mild vitlökssmak). Tillsätt blandfärsen. Skala och skiva morötterna och skiva champinjonerna.  Häll i tomaterna, chilisåsen, morötterna, champinjonerna, basilikan när blandfärsen är färdigbrynd. Häll ev. i en liten skvätt rödvin. Krydda med salt och peppar. Låt puttra under lock i ca 20 minuter. Glöm inte att plocka bort vitlöksklyftan när köttfärsen är klar.

Under tiden köttfärsen puttrar är det dags att göra bechamelsåsen. Smält smöret i en kastrull och tillsätt sedan mjölet under vispning. Låt mjölet fräsa ett litet tag och häll sedan i mjölken lite i taget under noggrann vispning. Se upp så att det inte blir klumpar i såsen. Koka såsen en stund så att mjölsmaken försvinner. Lägg i osten och krydda med salt och svartpeppar.

Smöra en ugnsfast form och varva sedan köttfärs, lasagneplattor (jag brukar lägga plattorna i dubbla lager för att få lite mer tuggmotstånd) och bechamelsås. Avsluta med bechamelsås och strö ett lager ost ovanpå. Grädda i ugnen i 200 grader i 30-40 minuter. Servera med en sallad (ibland gör jag pizzasallad och ibland en vanlig grönsallad).

Tips! Ibland avslutar jag med ett lager tomatsås (men har förstås ändå bechamelsås mellan färsen och lasagneplattorna). Lasagnen blir lite mindre krämig, men icke desto mindre god. Det är förstås en smaksak.

Jag misstänker att det finns ungefär lika många varianter på lasagne som på köttfärssås. Vilka ingredienser använder du? Gör du kanske andra varianter än köttfärslasagne? Har du tips på andra rätter som är lämpliga att göra storkok av och frysa in? Berätta i kommentarsfältet!