Mamma var en typisk matmamma och hade med all sannolikhet varit en vass matbloggare. Hon hade styrt upp alla frågetecken om hur man gör den bästa söndagssteken, ugnsbakade leverpastejen och gräddsåsen. Och ej att förglömma – valpgröt. Hon hade haft en kategori i matbloggen på temat Storkok där man hade kunnat hitta tips på hur man tar hand om en halv älg på en helg. Bästa råmjölksblandningen hade säkert presenterats med en lång bildspecial.
Det som kanske förvånade oss mest efter att hon gått bort var att hon knappt hade några kokböcker hemma. En och annan kokbok stod i bokhyllan men jag är inte ens säker på om hon använde dem. Det är lite tråkigt att inte veta nu efteråt hur hon tänkte och resonerade kring sin matlagning.
Till middag varvades säkra kort som kalops med djärva experiment med chiliheta kryddor. Frågade man hur hon hade gjort köttgrytan var det mest mummel om vad hon hittat i skafferiet och hur hon hade blandat ihop allt på en höft. Det var alltså inte säkert att hon skulle kunna prestera samma goda gryta igen. Vi vet inte heller hur hon gjorde den där ugnsbakade omeletten med räkstuvning som var fluffig och alldeles perfekt gräddad. Min gräddsås till älgsteken blir aldrig som hennes trots att jag har i både steksky och svartvinbärsgelé.
Långpannerecept får också ses som en typisk mammagrej. Hennes bästa kakor är faktiskt ett från början misslyckat recept. I kakboken Sju Små Kakor finns ett recept på nötchokladrutor. Vad mamma gjorde var att dubbla receptet, glömma bakpulvret (!) och sedan hälla ut allt på en långpanna och in i ugnen. Resultatet är inte helt olikt brownies. Men det kunde inte någon av oss stava till i början av åttiotalet.
Under min uppväxt var halvfabrikat sällsynt och mamma hade klara åsikter om vad man förväntades kunna på egen hand i köket. När en av mina vänner väntade barn som 21-åring var mammas första kommentar lite lätt förvirrat; “…men kan hon göra en tjälknöl?!” Jag tror att hon tänkte att om man klarar av att göra en tjälknöl – ja då är man flygfärdig ur boet.
Nu när jag själv har blivit mamma så kan jag förstå hennes poäng med tjälknölen. Det är en av de genvägar i köket som med minimal arbetsinsats ger god mat på middagsbordet när tiden är knapp. Det var nog också därför som mamma gräddade våfflor till middag istället för pannkakor. För om man gräddar våfflor så är det lättare att prata i telefonen samtidigt.
