Alla prylarna som vi inte visste att vi behövde

Familjens yngsta medlem har fyllt sex månader och sedan några veckor tillbaka så har vi har börjat med smakportioner. Den första potatisen var kanske inte en gastronomisk upplevelse men både gröt, morötter och palsternacka går numera ner i magen. Eller ja, kanske inte allt, en del hamnar på haka, kinder, näsan och en bit ner på tröjan. Och på stolen. Och på mig.

Att börja med småbarnsmat handlar till en början mer om att hitta bra prylar än konsten att laga bra mat. Hennes engelska pappa shoppade den första tallriken från Royal Doulton.

Nu är kanske inte porslinstallrikar det mest praktiska för en sexmånadershuligan. Allt som oftast serveras maten i en plasttallrik med någon slags sugproppfunktion. Om du vänder på bordet sitter tallriken fortfarande kvar på bordet och ja det verkar ju vara praktiskt eftersom vår lilla vän mer än gärna försöker svepa ner det mesta som är på köksbordet. På tal om köksbord, jag tror att vi ska sluta ha en köksduk från och med nu.

Förresten det räcker inte med en tallrik. Bra bestick behövs ju också, ett diskussionsämne som varenda mammagrupp kan doktorera i, ryktet säger att Babybjörns är bäst. Vi har några kulöra från något okänt märke som verkar fungera lika bra.

En stavmixer är en bra hjälp, jag har testat att göra puré med en vanlig vitlökspress som det ofta tipsas om, men nja det blir inte riktigt lika bra, det funkar säkert bättre när hon blir lite större men fortfarande så behövs nog mixern för att få till en riktigt slät konsistens på maten. Vattenkokaren är bra till mycket och en diverse mått, men de fanns ju redan i köket. En annan bra grej eftersom maten alltmer lagas med en hand, är ju Jennys grytlappar som jag har bloggat om förut, de ger bra grepp med en hand, superbra faktiskt.

En bra matstol var förstås inte heller helt gratis. Vi bestämde oss för en klassisk Tripp Trappstol från Stokke. Förhoppningsvis har vi användning av den i många år, så slår man ut priset på 7-8 år så blir det ju något mer prisvärt.

Jag går fortfarande vilse i nappflaskedjungeln. Flaskorna från NUK var helt värdelösa, eller så råkade jag få varenda måndagsexemplar som finns, nu testar vi en variant från Bambino, den verkar helt klart bättre, nu hänger det snarare på barnet själv om huruvida hon ska dricka vatten ur flaskan eller inte.

Jag törs knappt tänka på hur mycket matrelaterade prylar har kostat hitills men det blir många kilo potatis för pengarna. För maten kostar ju än så länge inte många kronor alls!

5 kommentarer

  1. Viktoria Schiöler

    Grattis till underverket! Jag känner igen allt du skriver… Min mormor sydde ett otal haklappar och jag tänkte att ”det hade väl räckt med tre eller nåt”, men nu förstår jag bättre. Man behöver massor med grejer.

    Och angånde Tripp Trapp (som jag nyss hade åsikter om på en annan blogg förresten) så är den bäst, i alla fall för lite äldre barn. Vi fick vårt exemplar vid Valborg (den skulle egentligen med i brasan hos våra vänner…) och sen dess sitter sonen bättre och kletar mindre än när han stod upp på vanlig stol och åt. (Han har avskytt att sitta fast i barnstol han inte kan klättra ner från i säkert ett år.)

    Fast jag ler lite åt att du tycker att det blir kladdigt nu. Nu har du fortfarande koll på vart det hela hamnar. Sen kommer du att hitta en laxbiff i soffan eller en äggmacka med majonnäs i sängen…
    Haha.
    Nä, inte så roligt egentligen.

  2. Viktoria Schiöler

    Du Elin, jag kom på det sen att du ju är samma Elin som skriver på ”en annan blogg” också…

  3. Elin

    Haklappar är ett viktigt ämne ej att förglömma. Det finns små söta som inte fyller någon funktion alls, dvs de slutar knappt nedanför hakan och allt som spottas ut har ju en tendens att hamna neråt naveln typ. Sedan verkar inte alla haklappar klara maskintvätt utan ser halvt uppbrunna ut när de kommer ut från tvättmaskinen. Inte så kul. De bästa vi har, var de som jag fick i present av ett annat mammaproffs, mjuk frotte som man drar över huvudet och som täcker upp HELA framsidan 🙂

  4. My

    Sluta med köksduk…
    Vi provade ett tag men då tar bordet ordentligt med stryk istället. Vi gav till sist upp (1½ år) och gick in i föräldragenerationen. Jag är uppvuxen men waxduk och min sambo likaså så vi gjorde motstånd ett tag. Numera har vi det hemma också. Toppen med de nya som ser ut som vanliga dukar, stöter ifrån sig all vätska och kan tvättas i maskin när de ser för grisiga ut!

  5. Elin

    My, faktiskt så har jag funderat på en snygg vaxduk, det finns en massa snygga alternativ numera, tex från Pappelina som gör snygga saker. Vi flyttar ju som sagt om en dryg månad och vi kommer nog skaffa ett mindre köksbord för köket, för typ 3-4 matplatser, och så kommer vi att ha ett större matsalsbord ute i vardagsrummet.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.