Middag på Hoppers i Soho

Jag åt middag på Hoppers häromveckan. Inget planerat alls. Jag var ensam inne i London och behövde äta middag innan jag orkade ta tåget hem. Och råkade vara i Soho. En bra sak med Hoppers är att de har 5-6 barplatser lämpade för ensamätare. Jag var först in vid halv sex och strax efter mig ramlade det in ett par till som åt middag på solo kvist.

Jag längtade så klart efter dosas. Här är de så bra. Perfekt spröda. Jag frågade vilken curry som var starkast och fick rådet att prova deras variant med krabba. Ha! Den ÄR het. Det brände fortfarande på läpparna när jag satt på tåget hem. Jag svor tyst ganska många gånger när jag åt, för det här var så j*kla gott. Ovanligt mycket kött på krabban som var dränkt i den underbara kladdiga såsen. Vågar inte säga hur många servetter det gick åt för att äta detta någorlunda snyggt. Herregud vad jag vill hit snart igen. Finns mycket jag vill prova på den här menyn. Helt klart ett ”Elinställe” detta.

PS! Finns inga efterrätter på Hoppers meny. Men jag har ett litet tips om du vill ha något sött efter maten. Jag gick ner till bussen som skulle till Victoria Station. Där vid busshållplatsen hittade jag Dougnut Time strategiskt placerat. Försök att stå här och vänta i tio minuter UTAN att handla. Eeeeeh. Jag kunde inte låta bli.
Spana in deras meny här. Inte lätt att välja. Sött? Ja herregud. Men gott.

 

Dirty Bones i London

Inför att Magnus och jag skulle åka till London i november förra året för att fira vår 20-årsdag, surfade jag febrilt efter bra restauranger. Det var som att leta efter en väl gömd nål i en jättestor höstack – utan metalldetektor. Vilket sjukt stort utbud av restauranger det finns i den där staden! Och var börjar man leta? Det kändes som mission impossible att hitta ett bra ställe med en skön atmosfär (ingen stram stjärnkrog, alltså) trots att jag hade hela internet till mitt förfogande. Hur gjorde man ens innan det fanns bloggar, sociala medier och sajter som betygsatte restauranger i olika kategorier? Förlitade sig på krogguider med några år på nacken, gissar jag.

Första kvällen åt vi på en förstklassig restaurang ca en timmes tågresa från London – i.e. hemma hos Elin! Kvällen efter stod ett bokat bord på Dirty Bones i Soho och väntade på oss. Det visade sig att restaurangen bara låg något kvarter från vårt hotell, vilket var en trevlig bonus.

Dirty Bones har ett New York-influerat koncept med en avslappnad och lite stimmig atmosfär. På sin sajt skriver Dirty Bones’ crew:

”Our playlist is straight-up old-school, filled with classic hip-hop, funk and soul. We set the scene for people to kick back, let loose and enjoy good times together.”

Det var ett perfekt ställe för oss den kvällen. Inget pretentiöst, utan bara god mat och härligt häng.

Jag valde en ”fried chicken tacos” och fick tacos med friterad och krispig kyckling, en smakrik sås, sallad och fetaost. Magnus åt en burgare toppad med mac & cheese. Extra allt, alltså.

Dirty Bones finns på fem olika platser i London och jag kan definitivt tänka mig fler besök framöver.

Veckans bästa

Alltså vardag. Bra grej ändå. Tror jag har skrivit det förut. I torsdags började tjejerna ny termin och jag slog på jobbdatorn igen. En lång termin väntar eftersom de går på grönbete först i juli. Men det kommer ett par lov på vägen tack och lov.

Jag har inga matrelaterade nyårslöften. Av någon anledning brukar det bli lite mer omstart med maten när höstterminen börjar. Men kanske att jag skriver en önskelista på restauranger jag vill prova i London under 2019?

Vad vi har ätit?

MÅNDAG: Nyårsafton hemma! Tre sorters snittar som barnen fixade. Fin mör köttbit med bearnaisesås till varmrätt. Tack maken för det. Glutenfria brownies extra allt till efterätt. Sedan såg vi Londons spektakulära fyrkverkerier på tvn vid tolvslaget.

TISDAG: Kycklingsallad med belugalinser och kokta ägg + caseardressing.

ONSDAG: Middag på Honest Burger i Soho. Hett önskat av barnen sista dagen på jullovet. Barnen åt månadens burgare för januari och jag provade deras kycklingburgare. Kan tipsa om att deras nya veganburgare som äldsta barnet åt får full poäng. Och deras glutenfria friterade lökringar är ooh-aaah.

TORSDAG: Vego! Beluga Bolognese. Hackade ner lite trötta grönsaker i pyttesmå tärningar. Plus sparrisbroccoli och glutenfri spagetti.

FREDAG: Vego! Quesadillas med sötpotatis och svarta bönor + tre olika dippsåser.

LÖRDAG: Lammburgare med fetaostdressing. Tioåringen bakade sega maränger och gjorde marängsviss.

SÖNDAG: Saffransmarinerad kyckling, tomatsallad med mynta, vitlökssås, basmatiris med granatäpple, cashewnöttee, torkade aprikoser och persilja. Creme brûlée till efterrätt.

Sega maränger, lite vispad grädde, färska hallon, lite hackade valnötter och smält mörk choklad. Bra så.

Thaimat i London

Jag bodde en vecka på Kensington Close Hotel i London i samband med en jobbkurs och runt hörnet finns The Thai Terrace – vilket kändes mer lockande än hotellets buffémiddag. Det här är en sympatisk thairestaurant med vita dukar och orkideer på varje bord. Det är lätt att se restaurangen på håll från gatan då fasaden är fullständigt tapetserad av gröna växter.

Deras penang curry håller löftet om att vara ”stark” och chilin ligger skivad i drivor i curryn. Denna curry med ris kostar ca 10 pund och är en generös portion. Är man två så har de även prisvärda fyrarättersmenyer för 18-20 pund. Jag var där en söndagkväll och restaurangen var halvfull så man behöver nog inte beställa bord här. Ett flertal gäster var thai och de såg nöjda ut – så det får väl ses som ett gott betyg…

Adress: 14 Wrights Lane, Kensington, London

En helt annan erfarenhet av thaimat i London är Busaba Eathai. Vi var sex personer som skulle ut och äta någontans i Soho och vi fick detta tips av vår kursarrangör. Kön utanför var lång, vilket man kan stå ut med eftersom det inte går att boka bord i förväg, men det är kanske mer bemötandet i kön man reagerar på: dörrvakten får oss att känna oss som en skock får och styr och ställer lite väl mycket med de hungriga gästerna. Menyerna cirkulerar i kön – för man får inte komma in förrän man vet vad man ska äta och dessutom värt att komma ihåg – det går inte att komma försent till middagsdejten för då får man ingen stol till en försenad gäst. Så första intrycket av Busaba Eathai känns så där.

Väl inne i restaurangen så bemöts vi av ungefär samma stil, en stressad personal occh framför allt en ljudnivå som är helt hysterisk. Tur nog är det väldigt trångt så att man nästan sitter i knäet på bordsgrannen för det är å andra sidan det enda sättet att höra en konversation på.

Maten då? Ja den är faktiskt bra, så jag är en förlåtande själ om än kanske lite halvgnällig till miljö och bemötande. Mina nudlar med krabba, grön mango och jordnötter är hett och starkt. Menyn för övrigt är trevlig och priserna är snälla. Men det går fakiskt inte att komma från; det var hemskt skönt att komma ut därifrån igen. Sammanfattningsvis; funkar för afterwork men är en direkt mardröm för den som vill ha en avkopplande middag.

Busaba Eathai har tre restauranger i London och just denna är vid 06-110 Wardour Street, Soho, London