Somerset: Lördagslunch på the White Post

Maken hade det goda omdömet att boka in lördagslunch här efter att vi vart vid Stonehenge. Mycket bra beslut. Jag har redan berättat att min bästa referenslista till god publunch i England är att plocka guldkorn från topplistan för “Top 50 gastropubs”. Den här rara puben har smygit sig in på deras plats 41. Omtanken med små fina detaljer vid vårt besök gör att jag hoppas att de klättrar lite till på rankinglistan nästa år.

Det här är en mysig upprenoverad pub på landet. Den ligger precis på gränsen mellan två landskap, dvs Dorset och Somerset.
Alldeles utanför.
Trevlig amuse i väntan på maten. En liten palsternackssoppa med tandooriolja. Barnen hälsar att de lätt kunnat beställt in denna som varmrätt. Till brödet kom ett gott kumminsmör. Bra!
Min vegotallrik! En syrlig tomatsås, halloumi, chilistekt sparrisbroccoli och ankägg. Enkelt och vansinnigt gott. Ska absolut kopieras hemma!
Följetongen med de gigantiska barnportionerna här på pubarna i England fortsätter. Redig barnburgare. Uppskattat när de gör den på “vuxenvis” med alla tillbehör. Så äts den ju hemma liksom. Barnmenyn är BRA här. Läs mer på deras hemsida.
Makens fina fisktallrik. Grillad spätta och räkor. Tångsmör till nypotatisen.
Dagens glutenfria tallrik: frittata med potatis och rökt lax.
De två äldsta var egentligen för mätta för en efterrätt men när de hörda att pubens Eton Mess Cheesecake var helt glutenfri så fanns det visst lite plats kvar i magen för att dela. Vilken härlig kombo. Att kopiera hemma!
Rekommenderar varmt deras rabarbertriffle. Och är lite avis till de som kan prova deras Pudding Club.
En ambitiös och lyckad sticky toffee pudding. Behöver inte ens säga vem som beställde den. Toppades med karamelliserade bananer och serverades med honeycombglass utöver kolasåsen.

PS! Måste berätta en sak till. De har ett par rum att hyra ut på andra våningen. Typ två eller tre. Och ett paketupplägg där man kan äta en 10-rätter-middag med övernattning för 170 pund. Åååh! Det skulle jag lätt kunna tänka mig.

Covent Garden: Hipchips

Min svaghet när det gäller att äta ute i London är att ta sikte på rolig och god snabbmat. Hipchips är ett ställe jag har haft på min mentala lista att prova ett tag med barnen. I söndags sladdade jag in här med Elvaåringen och JA vad det här opretantiöst och gott. Det är BARA nyfriterade chips på menyn. Goda sådana. Potatissorter valda med omsorg. Sedan väljer du ett antal röror till. Antingen att ta med som take-away eller att äta på plats. Förutom hipsterläsk på menyn finns även prosecco och öl.

Hur glutenfritt det är?  Alla chips är och vid vårt besök var alla röror utom en glutenfri. Dom är supergoda. Svårt att välja bara. Gott om veganska alternativ så här finns nog något för alla. Om man gillar chips. Har redan lovat att vi ska tillbaka.

Upplägget är enkelt. Välj om du vill ha en låda med 2,3 eller 6 dipsåser.
De fantastiskt goda chipsen.
Himmel vad svårt att välja.
Dipphimmelen typ.
Vågade oss inte på efterättsdipperna.
Så här fick det bli. Nöjd med alla såser. En söt tomatsås på färska tomater, underbar curryvariant och så den wasabistinna avokadodippen. Alla lika goda!

 

Covent Garden: middag på Dishoom

Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den LÄNGSTA KÖN ute på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.

Fin gimlet. Men jag behövde inte en dillkvist i tror jag.

Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till vår fördel eftersom det är väldigt stimmigt här (ehum, börjar jag bli gammal kanske). Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.

I den allmänna goda röran med mat.

Så vad gillade vi bäst?

  • Trevliga drinkar i väntan på maten.
  • Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
  • Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
  • Jag äter gärna chicken ruby igen som jag stal från min brors beställning. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
  • Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att “det billigaste är ändå godast”. Ha!
Hur många nyanser brunt? Många.

Några minus? Ja det blir faktiskt några.

  • Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster. Sånt här stör jag mig massor på.
  • Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa  chokladdesserten från nämnda meny “för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
  • Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.

Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten ÄR glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätte om vi kommer förbi igen.

En av deras rekommenderade rätter: chilimarinerad mutton kokt med svartpepparkorn och limeblad. Plus paratha. Jamen vad MÖRKT det är här!

Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle. Ja å så var vi ju lovade gratis efterrätter nästa gång.

Eastbourne: missa inte Nelson Coffee!

Det var med visst gnäll och surt mummel som hela familjen gick upp tidigt i ottan härom helgen för en gymnastiktävling. Äldsta barnet som går på secondary school kvalade in i skolans gym squad när vi flyttade hit. Det är faktiskt en himla fin prestation som hon kan vara stolt över. De har 25 platser i laget och någon måste sluta för att man ska komma in via audition. Det har vart många extrapass på sistone och den här lördagen var vi ner till Eastbourne där hon hade sin första tävling i truppgymnastik. 16 skolor från East Sussex var med så det var mycket nervösa fjärilar i magen på hela familjen. Och det gick bra!

Vi tog tillfället i akt och åt frukost ute på café medan hon värmde upp i gymnastikhallen. Av en slump hamnade vi på Nelson Coffee som var typ det första stället vi sprang i blåsten och regnet.

Frukosten här är bra. Riktigt bra. Familjen har nog aldrig vart så tyst vid en frukost förut. För det är så jäkla genomtänkt på många sätt. Åh vad jag vill tillbaka!

Maken hälsar att deras English Breakfast är den bästa han har ätit.
Avokadotoast = 10 poäng.
Matigt.

Glutenfri pytt med chorizo, grönkål och pocherat ägg.

Gröt kokt i kokosmjölk. Toppad med rostade hasselnötter, pocherat päron och svartavinbärssås. Bakom syns en liten bubble and squeak med avokado och pocherat ägg. Plus en liten relish till.

 

Marlow: Middag på the Coach

På vägen hem från Bath hade vi en plan att äta middag på The Coach i Marlow.  De har en michelinstjärna sedan förra hösten och restaurangen drivs av Tom Kerridge. Han har även en finare restaurang här i Marlow men det här är mer hans mer avslappnade pub där man inte kan boka bord i förväg. Det var svårt att veta om det skulle vara kö eller inte för en tidig söndagsmiddag så vi hade väl en plan B med att äta “typ varsomhelst” i Marlow om det inte skulle funka.

Vi kom hit vid halv fem. Då var det nästan tomt. De tar beställningar på mat från klockan fem och vid sex var typ alla middagsbord upptagna men alla barplatser var fortfarande lediga. Däremot inget köande av gäster när vi gick två timmar senare. Så inte helt omöjligt att få bord denna kväll.

Det gick att få barsnacks till drinken i väntan på att klockan skulle slå fem. Lite lustigt att de väljer att typ kasta ut påsen med  ‘pork scratchings på bordet’. Inget finlir direkt för att ha en Michelinstjärna. Eller så var det en medveten grej att de vill ha en opretentiös atmosfär.

När vi frågade om vad som var glutenfritt på kvällens meny kom de raskt ut med en ny meny. Kolla ovan!  Så himla SKÖNT när det finns en plan för hur man möter gäster med celiaki. STORT plus för det.

Ovan? Deras vegotallrik med rödbetor och fetaost. Inget nytt eller innovativt. Men trevlig tallrik. Äsch lite tråkig smakmässigt kanske.

Familjens yngsta åt friterad fisk med olika sidorätter som hon delade med oss andra. Både fiskfilé och dess fritering var super. Observera den lilla bearnaisesåsen till potatisen. Inte helt vanlig syn när vi har vart ute och ätit i England. Som vi saknar bearnaise! Den här är lite väl smörig och har för lite dragon för mina smaklökar.

Jag tycker absolut att man ska prova signaturburgaren med oxbringa när man är här. Ett riktigt guldkorn som jag rekommenderar varmt.

En till burgare? Ja det här är den glutenfria. Den kommer helt utan bröd. Vilket vi inte visste. Istället har man stansat ut en svampskiva som man har grillat att toppa med. Ena barnet blev överförtjust över den tvisten. Den andra djupt besviken.

Jag fotade inte makens mat. Det var liksom inte läge att vifta med mobilen rakt över bordet. Men det han var mest nöjd med var den bakade rotsellerin och deras variant på scotch egg. Två bra genomarbetade rätter.

Överlag är vi supernöjda med besöket. Även om hela menyn beskrevs som “mellanrätter” och att 2-3 är lagom plus efterrätt så tycker jag att storleken på rätterna varierade rätt mycket. Är man stammis här så lär man sig ju så klart. Vi skippade efterrätterna eftersom vi behövde rulla vidare hemåt.

Om vi kommer tillbaka? Ja det kan jag absolut tänka mig. Det kändes prisvärt. Barnen blev väl omhändertagna. Servicen bra. Avslappnad och lågmäld atmosfär där man inte behöver klä upp sig. Jeans och gympaskor funkar. Och smidigt läge en halvtimme från Heathrow. Väl värt att komma ihåg om man vill avsluta en Englandstripp med en god lunch eller middag.