Kock-kollo

Jag är inte säker på att det fanns något kollo över huvud taget i min lilla uppväxtstad när jag var liten. Jag var visserligen inte typen som längtade till något kollo, för min del räckte några lägerdagar med simklubben bra. Hur som helst, nu är det 2005 och ungdomarna här i Sthlm åker på kock-kollo. Hur coolt är inte det? Man måste vara mellan 10 och 14 år (och där rök den chansen…) och det kostar sina mäktiga 3400 kronor för fyra nätter. Frågan är hur matintresserade 10-åringarna (eller för den delen 14-åringarna) är? Förhoppningsvis kan ett sånt här kollo bidraga till en sund inställning till mat, i alla fall.

Och när ska det komma ett kockkollo för 31-åringar? =)

Färska kryddor

Efter helgens matlagning har jag en mindre djungel stående på köksbänken. Dill,gräslök, bladpersilja och basilika. Särskilt dillen börjar bli lite ledsen och jag misstänker att de andra också kommer vissna inom kort. Kanske att basilikan klarar sig lite längre, för den bor i en kruka.

Vad ska jag göra med kryddorna? Frusen gräslök och bladpersilja blir så blöt och blaskig. Är kryddsmör det bästa alternativet?

Basilikagubbar

Som avslutning på midsommardagens ihopplock gjorde jag en förenklad variant på Mat-Niklas jordgubbsdessert. Så enkel att man inte behöver något recept. Mixa en bunt basilikablad med strösocker, häll över sköljda och ev. delade jordgubbar (jag delade mina och då tog de verkligen åt sig av basilikasmaken!) och låt stå kallt i minst 15 minuter. Glasstoken i det här hushållet åt sina gubbar med en försvarlig mängd vaniljglass, medan jag tog en klick Kesella Vanilj.


Basilikagubbar och Earl Grey de Luxe (i den gamla, slitna
bästmuggen som jag inte kan med att kasta!)

Getfotens ölkorv

För den som är matnörd och har tillgång till båt i Stockholms skärgård så vill jag gärna göra reklam för ett strandhugg på Getfoten:

Getfotens skärgårdskrog ovan gör nämligen egen ölkorv! Dessa röks i en egen bastu:

och resultatet är en starkt kryddad vitlökskrov som är Mer Än God:

Samma skärgårdskrog bjuder på gott tjeckiskt öl:

Fast absolut bäst smakar det nog efter ett bastbad i denna söta bastu;

karta till ön hittar du här

Potatissallad med grön sparris

Det vore trist om midsommarhelgen bara skulle vara en endaste dag, d v s midsommarafton, så för att göra klart för både mig själv och sambon att helgen minsann inte är över fick det bli sommarmat á la lite de luxe idag. En potatissallad med sparris, färska örter och balsamdressing. Lite rostbiff, några skivor kalkonpastrami och så rester från gårdagens skagen.

Till två hungriga personer behövs:

ca 15 färskpotatisar
1 liten rödlök
3 msk finhackad bladpersilja
2 msk finhackad gräslök
10 gröna sparrisar

dressing:
½ dl olja
2 msk vit balsamvinäger
½ msk fransk senap
flingsalt
svartpeppar

Gör så här:

Tvätta och koka potatisen så att den är ”färdig light” (den ska inte vara för mjuk, för då faller den lätt isär). Hacka gräslök, bladpersilja och rödlök. Blanda ihop dressingen. Dela potatisen, häll över lite dressing och strö sedan över örterna och rödlöken. Skölj sparrisen och skala den ev. Koka sparrisen i saltat vatten i ungefär 5 minuter så att den fortfarande är krispig. Dela sparrisen och lägg överst i salladen. Häll över lite mer av dressingen och servera.

Ursprungsidén till salladen hittade jag i DN, men eftersom jag verkar ha kommit in i ett göra-om-recept-stim gick det ju förstås inte att bara göra rakt av enligt receptet. =)

Kommentar, 26/6: potatissalladen var faktiskt ännu godare dagen efter! Ovanligt goda rester!