Ost- & skinkfylld schnitzel med potatissallad

Panerad schnitzel är en riktig nostalgirätt. I början på 90-talet gjorde mamma och pappa ofta en variant fylld med rökt skinka och ost. En god rätt utan några krångliga moment. När jag hittade fina skinkschnitzlar i charkdisken nyligen gick de inte att motstå. Jag serverade dem tillsammans med en potatissallad.

Till två personer behöver du:

4 skinkschnitzlar
4 skivor rökt skinka
8 skivor Västerbottensost (eller annan smakrik ost)
1 ägg
ströbröd
salt
vitpeppar
tandpetare

ca 10 potatisar
ca 1 dl koncentrerad grönsaksbuljong
1 msk olivolja
salt
svartpeppar
2 tomater
en stor näve blandsallad
10 gröna oliver
hyvlad Västerbottensost

Gör så här:

Bred ut schnitzlarna och salta en aning på dem. Lägg en skiva ost, skinka och ytterligare en ostskiva på varje schnitzel, vik dubbelt och fäst med tandpetare. Vispa ägget och tillsätt lite salt och vitppepar. Doppa schnitzlarna i äggblandningen och panera sedan med ströbröd. Stek dem i panna; ca fem minuter på varje sida (beror på tjocklek förstås…).

Till potatissalladen använde jag potatis som jag kokt tidigare samma dag. Koka den alldeles innan servering om du vill ha en lite ljummen sallad. Dela potatisen i kvartar. Blanda buljong, olja och kryddor och ringla över potatisen. Tillsätt tomatklyftor, sallad, oliver och toppa med hyvlad Västerbottensost.

Ost- & skinfylld schnitzel med potatissallad

Helenas kommentar: Om du är en ”såsperson” är mitt tips att göra en svampsås till schnitzlarna (varför inte dessutom ha lite svamp som fyllning?). Eller en tomatsalsa, fetaostkräm eller en yoghurtsås med lite färska örter i.

Som ni ser i receptet enkelpanerar jag och nu riskerar jag kanske att få paneringspolisen på mig. Men; vad är vitsen med dubbelpanering? I min okunskap känns det mest som att det blir mer att sopa upp från golvet, ännu kladdigare fingrar och ytterligare ett moment att göra. Men övertyga mig gärna om dubbelpaneringens förträfflighet! 😉

Änglabröd hem till dörren

Att få nybakat bröd levererat hem till dörren på helgmorgonarna känns som en dröm, men med Änglabröds tjänst blir det verklighet. Beställningen görs på deras hemsida (första beställningen är gratis!) och brödet, från Vivels bröd, hängs sedan på dörren önskad helgmorgon.

Änglabröd på dörren

Jag har provat både större bröd och mindre bullar. Brödet är gott och smakar bra både till frukost och till soppor eller annan mat framåt kvällen. Numera är det dock bara sportbullar som hänger på min dörr på lördagsmorgonen.

Sportextra och Solej GI-bröd

När jag är hos mamma och pappa i Karlskrona är frallorna som levereras hem till dem (av en skolklass) på lördagsmorgonen en av höjdpunkterna och jag har många gånger saknat den möjligheten här hemma i Stockholm. Nu behöver jag inte vara avundsjuk på karlskroniterna längre. Änglabröds tjänst funkar fint, kundservicen är lättillgänglig och beställningar/ändringar kan göras fram till kl 16 på onsdagen. Än så länge levererar Änglabröd bara i Stockholms innerstad, men förhoppningvis utökas området framöver.

Glass hos Alberto Pica

Några dagar innan vi åkte till Rom skrev Peter Loewe i DN om Alberto Picas glassbar, vilket Maria tipsade om i mitt På väg till Rom-inlägg. Eftersom både jag och sambon är svaga för glass låg tipset högt på vår priolista när vi väl var på plats i den italienska huvudstaden.

Redan första dagen styrde vi stegen mot Alberot Picas glassbar. Vi satt och pustade ut på en trappa alldeles utanför Pantheon när vi tog sikte på Via della Segiola 12; en tvärgata till Via Arenula. Ingen lång promenad från Pantheon och vi hittade dessutom rätt på en gång.

Utanför Alberto Pica

Att bestämma sig för två glassmaker var ingen lätt match, men med facit i hand tror jag att jag gjorde ett bra val. Jag åt smultron- och citronglass som serverades i en kyld bägare och himmel så gott det smakade. Hemligheten med Alberto Picas glass är att den görs på färsk frukt och bär och inte har varit i närheten av något fuskkoncentrat. Smultronglassen smakade precis som de magiskt goda smultron jag plockade i farmor och farfars trädgård när jag var liten. Det här är riktig glass.

Smultron- och citronglass

På Alberto Pica

Vi satt på uteserveringen och funderade över om vi hamnat i glasshimlen. Mitt råd är; gå till Alberto Pica om du är i Rom! Betydligt lugnare än vid glassbarerna vid Pantheon eller runt Piazza Navona t ex. Och med största sannolikhet väldigt mycket godare, för bättre än så här blir det inte. Amen.

Pizza i Trastevere

Att promenera längs med Tibern var en ren fröjd. Luften var annorlunda vid vattnet och det kändes lite som hemma (uppvuxen i en skärgårdsstad och med Riddarfjärden inpå knuten här i Sthlm). Temperaturen var behaglig och fastän att det blåste lite alldeles vid vattenkanten var det riktigt skönt.

Utsikt över Tibern

På andra sidan Tibern ligger Trastevere; stadens mest genuina och pittoreska område. Här känns det så italienskt det bara kan bli. Många italienare på uteserveringarna och gott om eftermiddagslediga studenter. Vid nästa Rombesök kan jag definitivt tänka mig att bo här; det är ju ändå inga stora avstånd till sevärdheterna på andra sidan Tibern.

I Trastevere

Vi traskade omkring här den sista eftermiddagen innan vi skulle åka till flygplatsen och stannade på en trattorian Il Ponentino (Piazza del Drago 10) för att äta sen lunch.

Liten krog i Trastevere

Jag kan med lätthet tänka mig att äta sådan här luncher med jämna mellanrum. En bruschetta med kronärtskockor, en pizza med salami och kronärtskockor (de där skockorna är så goda att man inte kan överdosera!) och som avslutning färska jordgubbar.

Jag är egentligen ingen pizzatjej, men den här pizzan frälste mig faktiskt. Inte särskilt många ingredienser och inga konstigheter, men den smakade ju verkligen något. Salami och kronärtskockor. 😉

Pizza med salami och kronärtskocka

Matmarknad på Campo de´Fiori

Min radar var definitivt inställd på mat i Rom och när vi hittade guldkornet Campo de´Fiori var lyckan fullkomlig. Här hade jag kunnat köpa mig fördärvad på frukt och grönsaker. Jag åhåååade och blev nästintill tårögd av de fantastiska kronärtskockorna, alla möjliga sorters tomater och de färska kryddorna.

Matmarknad på Campo de´ Fiori

Färska kryddor

Kronärtskockor

Om vi inte skulle ha promenerat omkring i flera timmar för att sedan åka vidare mot flygplatsen, hade jag helt säkert köpt en massa bär, frukter och grönsaker. Nu fick det stanna vid några heeeeelt underbara tomater. Tomater är inte bara tomater. Är de goda är det en hel smakkavalkad av solmoget, sött och riktigt smakrikt. Svårt att förklara, men de här tomaterna var himmelska och kostade bara € 2.50/kg.

Tomater

För att transportera varor på marknaden användes sådana här små bilar. Ibland alldeles fullastade med grönsaker eller blommor.

Liten bil med grönsaker och frukt