Matbloggar blir kokböcker

En ny trend börjar anas bland matbloggarna som jag gärna puffar för. Hos Vulkan kan man nämligen ladda upp material till egna böcker och två matbloggar har redan hunnit prestera var sin kokbok till försäljning.

Jag har ingen aning om tjänsten fungerar rent praktiskt men jag hoppas att fler matbloggar inspireras till att göra kokböcker; jag skulle exempelvis kunna tänka mig kokböcker med Dagmars fantastiska kakor och en best of på Ilvas alla fina recept!

Pasta med gourmetbönor och parmesan

Efter ett längre uppehåll så är vi tillbaka hos Årstiderna igen för att fylla på grönsakslådan på torsdagarna. I vår senaste låda fanns bland annat fina gourmetbönor som var en ny bekantskap för mig och purjolök som fick sällskap i en enkel pasta lät modifierad av Mat-Niklas variant.

Så var det där med att sprita gourmetbönorna eller inte. En snabbgoogling visar att ärtorna plockas ur skidorna och förvälls innan servering pga det sega skalet. Men de här gourmetbönorna som vi fick hem var så spänstiga och krispiga att de åkte i helt och hållet i pastan då de liknade mer sockerärtor.

Nog pratat om bönor. Det här blev enkelt, gott och kommer att upprepas när bönsäsongen tillåter! I sällskap så blev det tomatröd tagliatelle men är du hungrig så kan du även lägga till chili och organomarinerad kycklingfilé eller varför inte örtmarinerad lax.

För övrigt så hann vi med en sallad med bland annat rårivna vita morötter från Årstiderna till middagen. Vad kan man säga om dem? Att de smakar som vanliga morötter men att de inte är lika snygga?

PASTA MED GOURMETBÖNOR OCH PARMESAN, 2 portioner

  • smör att steka med
  • en tredjedel purjolök
  • 1-2 vitlöksklyftor
  • 1 dl grädde
  • en knippe gourmetbönor
  • fint riven parmesan
  • smaka av med flingsalt
  • späd ev med lite mjölk om du vill ha mera sås!
  1. Skiva purjolök tunt och pressa vitlök som får fräsa tillsammans med smör i stekpannan.
  2. Vänd ner bönorna.
  3. Tillsätt grädde och koka upp såsen.
  4. Späd ev med lite mjölk om du vill ha mer sås.
  5. Rör ner lite finriven parmesan, smaka av med lite flingsalt och använd resten av osten ovanpå såsen vid servering.

Bulgursallad för vabbtrötta

Det känns som om vi inte hinner resa oss från föregående infektionsstorm förrän nästa är i antågande. De sista dagarna har vi inte orkat tänka på mat, handla mat och inte heller äta mat.

Ikväll var vi dock hungriga men fortfarande för trötta för att planera något avancerat så en skafferitömning var på sin plats. Det här är resultatet av vad som gömdes i skafferiet och tillsammans med lite grönsaker från Årstiderna häromdagen så blev det en lätt vegorätt serverat med pitabröd som fanns i frysen. Vad skulle man göra utan en Förortsfrys?! *)

Grillad paprika på burk är en tacksam hyllvärmare. Att grilla sin egen är förvisso enkelt men just denna från Fontana är ack så fantastisk när ork och tid saknas. Prismässigt så är den inte dyrare per kilo än den färska paprikan så det är en prisvärd genväg i köket. Och myntasåsen har jag ju skrivit om hur många gånger som helst. Just nu så kör vi en budgetvariant från Colemans (har inte riktigt koll på om de finns i vanliga mataffärer, vi köper alltid en burk eller två i England för typ ett pund och de räcker hur länge som helst)

BULGURSALLAD MED MYNTA, FETA, AVOKADO, GRILLAD PAPRIKA,  2 port

  • 3 dl vatten
  • 1,5 dl fullkornsbulgur
  • 2 tsk myntasås
  • 100 gram fetaost
  • 1 avokado
  • en halv grillad paprika (en halv räcker från burken ovan för de är tokstora)
  • 1/3 purjolök
  • saften från en halv lime
  • smaka av med salt och peppar
  1.  Att koka bulgur är världens enklaste. Koka upp vatten, häll i bulgur och rör om. Lägg på locket och låt det koka på låg värme i ca 10-12 minuter. Tag av kastrullen från plattan och låt bulguren stå 5 minuter innan servering. Klart!
  2. Medan du väntar på att bulgur ska bli klart; tärna fetaost, avokado och paprika. Skiva purjulök i tunna skivor.
  3. Blanda myntasås i bulgur och pressa ner limesaft.
  4. Rör ner övriga ingredienser och smaka av med salt och peppar.

*) Tror det var vår goda vän Henrik som myntade uttrycket, vilket går ut på att man äntligen har plats för en stor frys i förorten efter att ha lämnat en trångbodd lägenhet i stan.