Käraste Shinta Mani!

Det är med ett djupt andetag som jag försöker summera våra dagar Shinta Mani i Siem Reap.  Riktigt hur jag ska kunna förmedla känslan av hur det är att bo här vet jag inte riktigt. Kanske är det här min bästa hotellupplevelse någonsin? Jag kan inte i varje fall inte komma på ett bättre hotell just nu. Tack kära maken för att jag fick fira min födelsedag här!

Shinta Mani drivs av ett holländskt par med stort engamang för sk social responsibility. De stöttar både skolverksamhet och sjukvård lokalt med sin stiftelse Shinta Mani Foundation. Från att ha börjat i liten skala för sju år sedan har de i dag cirka 300 anställda. Hotellet har två boendealternativ – club och resort. Vi bodde på det senare alternativet som är något mer avslappnat och vi var supernöjda.

Hotellet har designats och inretts av arkitekten Bill Bensley. Lite lyxbohemstil som kommer till sin rätt på den här typen av boutiquehotell. Mycket svart-vitt och orange detaljer. Det är små detaljer hela tiden som gör att vistelsen känns perfekt. Från första mötet då vi möts av hotellets ägare vid entrén där vi får både väldoftande ansiktshanddukar och svalkande tedrinkar fram till det vemodiga avskedet då vi sticks åt små presenter (te och kakor) att ha med hem som minne. Eller som att det bjuds på fräscha mangosorbet-klubbor vid poolen på eftermiddagen. När vi kommer hem sent från en middag står brinnande ljus på golvet utanför varje rum för att vägleda alla hem i mörkret – mycket stämningsfullt. Sängarna förresten! De är underbara! Dessutom hade de koll på mina passuppgifter – på min födelsedag kom hela köksteamet oannonserat och sjöng med en ljuvlig chokladtårta när vi tog en drink i baren.

Ej att förglömma. De har en fantastisk frukost. Typ min drömhotellfrukost. Liten men perfekt buffé. Jag åt egg benedict varje morgon på nyrostad brioche. De har även en restaurang med modern khmerisk meny i samma byggnad som Club-delen – Kroya som jag har bloggat om här.

Vi kände oss inte alls klara med Siem Reap när vi checkade ut. Om vi återser Kambodja på nytt så vill jag helst bo här på Shinta Mani igen!

 

 

Touchdown Singapore

Jag älskar Singapore! Jag får nästan hybris när jag tänker på hur det känns att sitta i taxin från flygplatsen på vägen in till stan. Det är ju egentligen omöjligt att rangordna asiatiska storstäder men Singapore ligger högt högt högt på min lista. Kanske är det nummer ett i asien trots allt?  Före jul var vi här på nytt och det är mitt tredje stopp här. Det var återigen alldeles för kort. Och är det något som man bör veta om Singapore i december så är det att Orchard Road visar sig från sin allra finaste sida med allt lysande blingbling!

Att hitta ett prisvärt hotell med bra läge dagarna innan jul var kanske inte helt lätt men jag måste säga att vår bokning på Holiday Inn Orchard City Centre inte gjorda oss besvikna. De har ett bra läge. Vi fick ett supersnyggt rum. De har en schysst pool på taket. Vi fick en ganska trist utsikt från hotellrummet men man får ju vad man betalar för. Sen hoppade vi över hotellfrukosten eftersom den fått genomgående negativa recensioner i olika forum. Istället så tog vi sikte på ett Starbucks några meter bort. Trots allt, ska man orka goda luncher och middagar på resan så är det en nödvändig strategi med en enklare frukost.

 

Helgens två viktigaste happenings för oss var Singapore Zoo och Universal Studios så  maten fick kanske stå lite mindre i fokus denna gång.  Vi åt en horribel lunch på KFC inne på Singapore Zoo som kommer få oss att avstå från KFC i ett par år framåt. Det är lite begränsat med att hitta god lunch inne i djurparken tyvärr.


Universal Studios däremot så fanns gott om småplock att stanna till att äta mellan attraktionerna. Dim sums blev mest uppskattat hos barnen. Dessutom som bonustips – det finns ett Din Tai Fung vid entrén till Universal Studios. Vi hann dock inte prova just denna restaurang eftersom alla hade mjölksyra i benen efter en heldag med alla attraktioner (utan paraplyvagn till tvååringen) så vi tog sikte på Orchard road istället.

Så vad kommer vi att minnas mest matmässigt från detta Singaporebesök?

Ingen blir väl förvånad om jag säger att vi letade upp ett Din Tai Fung på fredagkvällen. Det finns numer ganska många DTF i Singapore. Viss kritik har riktats mot dem att de har växlat upp lite väl mycket och startat fler restauranger än vad de mäktar med att driva.  Bäst omdöme på Tripadvisor har deras restaurang i Marina Bay. Men när klockan närmade sig middagstid på fredagkvällen så befann vi oss närmast den restaurang som ligger i bottenvåningen på Somerset (313 Orchard Road #B2-01). Och vet ni vad? Det här är en grymt bra restaurang! Nu har det gått några år sen vi var på DTF i Hong kong som har varit vår bästa DTF-erfarenhet, men just här och då så tyckte vi att det här var lika bra.  Allt var oklanderligt gällande mat och service. Full poäng även för atmosfären och vi fick känslan av att det var mycket stamgäster här denna kväll.

Vi hade även planer på att återse Banana leaf Apolo i Little India som vi besökte 2009. Dock var det lite oroligheter i Little India som gjorde att vi avstod återbesöket. Istället så hamnade vi på en annan indisk restaurang på krypavstånd till hotellet – Curry Culture vid Cuppage Terrace som har fått bra recensioner generellt. Dock tycker vi inte att det var så speciellt bra. Dyrt. Eftersom jag är kräsen på indisk mat så rekommenderar jag inte en omväg för denna restaurang.

Vi hann äta två gånger på ett enkelt streetfoodställe i korsning  Orchard road/ Cavenagh Road. Det ligger flera streetfoodalternativ på rad här och vi åt från den närmast korsningen. Det var inget spektakulärt men samtidigt gott och prisvärt. Sen är det ju precis så här jag vill äta när jag i Singapore -lite singapore noodles utan krusiduller ute på gatan!

Ett bloggmåste för alla anglofiler

En av mina absoluta bloggfavoriter just nu är Bara brittiskt som uppdaterar ofta och högkvalitativt om Storbritannien. De senaste dagarna har Charlotta exempelvis levererat inlägg om turbulensen kring Nigella Lawsons skilsmässa och  fina Richmond i Yorkshire som även jag är förtjust i. Glöm inte att ladda med en kopp  engelskt te när du läser ikapp!

Vill du läsa alla inlägg relaterade till England här i vår blogg så hittar du dem här!


En av mina favoritutflykter i Yorkshire – Lightwater Valley i Ripon är ett stort tivoli värt en omväg.

Curry blir inte godare än så här

Det sista kvällen i Kambodja var en smula vemodig eftersom vi inte alls kände oss klara med Siem reap.

Det hade varit dagliga tuktuk-turer till Angkor Wat och en rad andra tempel. Jag kan verkligen rekommendera ett flerdagars-pass till templen om du är här för det finns mycket att se – men värmen gör att man inte orkar hur många timmar som helst. Sen är det också fantastiskt att se templen på olika tider på dygnet, tex att man är där en tidig morgon eller vid solnedgången. Efter våra dagliga tempelbesök var det  svalkande dopp i den fina poolen på Shanti  Mani. Ja vi hade fantastiska dagar här och barnen älskade också att upptäcka templen. Just den här kvällen när vi skulle försöka sätta punkt på vår resa så ville vi mest ha “en riktigt god kambodiansk curry” och en av de anställda på Shanti Mani tipsade om att vi borde besöka Sugar Palm.

Maten på Sugar Palm var precis vad jag hade önskat mig. Rustikt och enkelt. När jag beställde min curry berättade servitören att den tog 20 minuter att göra efter beställning eftersom den ska bakas i ugnen. Vi hann alltså utfodra barnen innan vår mat kom in –  vilket inte gjorde någonting förstås. Jag uppskattar när man kan få in barnens mat snabbt. Det finns en sympatisk  vinlista här på Sugar Palm med viner som vi tidigare har haft som favoriter hemma i Sverige, så vi hann med ett par glas i väntan på maten.

Om denna curry. Eller amok som den kallas i Kambodja. Det här är en curry som vi kommer att referera till i flera år framöver.  Vi hade önskat en stark smaksättning och vi blev inte besvikna. Den är precis som menyn beskriver likt en nybakad sufflé. När jag satte ner skeden i curryn var det som äta en fluffig dessert. Jag tror att magiskt gott är den bästa beskrivningen. Det här förblir mitt starkaste matminne när jag ser tillbaka på dagarna i Siem Riep.

På vägen ut från Sugarpalm så noterade jag ett inramat foto på väggen.  Fotot är med  Gordon Ramsey som träffat deras kock för att lära sig att laga just amok. Ja han valde onekligen rätt ställe! Nu efteråt har jag googlat efter klippet där han besöker restaurangen och du hittar det här.

En riktigt enkel saffranskaka

Jag visualiserade enklast tänkbara saffranskaka utan en massa extra pynt. Med mycket smör i smeten för att få en nästintill krämig sockerkaka. Och det blev precis som jag hade tänkt!

Det här är en saftig kaka som kan varieras på många olika sätt. Kanske serveras med lättvispad grädde och bärkompott. Eller med lite glasyr. Jag pudrade bara mönster med florsocker när kakan hade kallnat. Ibland behöver det inte vara så himla krångligt.

Enkel saffranskaka

  • smör och lite kokosflingor till formen
  • 200 gram smör
  • 1/2 gram saffran
  • 3 dl strösocker
  • 2 stora ekologiska ägg
  • 1 1/2 dl mjölk
  • 4 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
    1. Smörj en bakform (helst medlöstagbar kant och som är ca 24 cm i diameter) med smör och strö kokosflingor i formen som ströbröd.
    2. Smält smöret.
    3. Stöt saffranet i en mortel med 1 msk socker. Blanda ner detta i smöret.
    4. Vispa ägg och allt socker till en porös smet.
    5. Rör ner smör och mjölk.
    6. Blanda vetemjöl med bakpulvret och vänd ner det i smeten.
    7. Häll smeten i formen.  Kakan gräddas i 175 grader  i nedre delen av ugnen i  ca 40 minuter.
Solgul saffranskaka på väg in i ugnen.