Kanske inte helt oväntat men i bloggens veckostatistik så framgår det tydligt att det här är bloggens mest lästa recept just nu och det är även det mest kommenterade inlägget på snart nio (!) år. Hur är det med er andra som matbloggar – vilket av era inlägg är mest läst och har blivit mest kommenterat?
Sommaren 2013 har verkligen levererat. Sol, värme, fyra lediga veckor, god mat, blå himmel och tid tillsammans med familjen och vännerna. Jag har tömt min mobil på semesterfoton och som vanligt är det mest mat och olika miljöer som har fastnat på bild. Men jag lovar;…
Jag gillar verkligen Texas longhorn. Mina besök är kanske inte så frekventa som de första åren jag bodde i Stockholm men när jag väl får tillfälle att hamnar där älskar allt jag som kommer ut från deras kök. Schysst dip till nachosen, underbar het chili, deras goda shiraz som numer finns på Systemet och så är det ju den där grymt goda gräslöksdressingen som man får till salladen i väntan på maten som jag inte har lyckats kopiera efter ett otal försök.
Nu är jag är antagligen sist med att upptäcka att den finns färdig att köpa på burk. Hurra för att nämnda gräslöksdressing finns tillgänglig på Coop ute i Förorten säger jag som aldrig kommer att kunna äta mig trött på den!
Jag upptäckte idag i min rss-läsare att Livet på en gård har återuppstått efter tre års bloggpaus. Det glädjer mig otroligt mycket eftersom jag med åren bokmärkt en hel del fina vardagsrecept från Frida. Tror det var här som jag läste om syrensaft första gången som jag fortfarande inte kommit mig för att prova….
Efter några månaders bloggvila känns det lite ovant och läskigt att komma igång igen. Skönt då att Elin visade vägen för några veckor sedan. Det hjälper lite. Modigt Elin!
Mitt uppehåll beror varken på flytt till hus eller en resa till andra sidan jordklotet, som för Elins del, utan på en envis magkatarr som orsakade en rejäl härdsmälta. Under tre månader kunde jag inte äta normalt och att blogga om nyponsoppa och kex har liksom inte känts så aktuellt. Inte heller om kokt fisk eller grönsakssoppa på burk.
Under den här perioden har jag verkligen förstått hur mycket i mitt liv som handlar om god mat och dryck. Fredagsmyset blev inte det minsta mysigt när det mest normala jag kunde äta var kokt wienerkorv och när det enda jag kunde dricka var vatten. Möjligen är det inte så sunt att alltid koppla ihop det där lilla extra i vardagen eller firandet av helg med mat, men så är det uppenbarligen här hemma.
Att inte kunna dricka alkohol så ofta eller i några mängder är jag van vid (det är liksom den ömtåliga magens defaultinställning) och det är verkligen ingen direkt ”uppoffring”, men att även vara tvungen att stå över mitt älskade te var öken. Nu har jag kommit fram till att en skvätt mjölk i teet håller magen på gott humör. Tack och lov för det, för utan min dagliga ”tefix” blir jag lite vissen.
En annan sak som slog mig under magstrejken var att i princip all mat som jag inte lagar själv innehåller vitlök. Det är nästan omöjligt att hitta en macka (förutom en vanlig ost- & skinkfralla förstås), salladsdressing, sås eller pastarätt som inte orsakar mer eller mindre magkollaps. För mig är det en gåta varför merparten av alla kockar per automatik kryddar alla rätter med vitlök. Även vanlig svensk husman alltså.
Sedan någon vecka tillbaka kan/vågar jag äta ungefär som vanligt. Och halleluja vilken lättnad det är. När jag för ett tag sedan summerade en mathelg med hjälp av bilderna nedan förstod jag att jag fått matlivet åter.
Lördagsfrukost de luxe på Café Frankfurt är på gränsen till vanvettig lyx. ~ En sen lunch på T/BAR (Hotel Diplomat) bestående av skagentoast med löjrom höjde just den söndagen ett par snäpp. ~ Kyckling tillagad efter min mammas recept serverad med ris, sås och kokta grönsaker är enkelt och väldigt gott. Visserligen inte lika god som när mamma lagat kycklingen och vi äter den vid köksbordet i Karlskrona, men ändå en favorit.
Högt och lågt. Lyx och husman. Precis den kombo jag gillar allra bäst.
Jag tror att jag är tillbaka. Och att min hjärna tänker mat igen. Måtte jag inte jinxa det här nu när jag trycker på ”publicera”.
