Covent Garden: middag på Dishoom

Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den LÄNGSTA KÖN ute på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.

Fin gimlet. Men jag behövde inte en dillkvist i tror jag.

Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till vår fördel eftersom det är väldigt stimmigt här (ehum, börjar jag bli gammal kanske). Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.

I den allmänna goda röran med mat.

Så vad gillade vi bäst?

  • Trevliga drinkar i väntan på maten.
  • Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
  • Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
  • Jag äter gärna chicken ruby igen som jag stal från min brors beställning. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
  • Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att ”det billigaste är ändå godast”. Ha!
Hur många nyanser brunt? Många.

Några minus? Ja det blir faktiskt några.

  • Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster. Sånt här stör jag mig massor på.
  • Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa  chokladdesserten från nämnda meny ”för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
  • Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.

Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten ÄR glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätte om vi kommer förbi igen.

En av deras rekommenderade rätter: chilimarinerad mutton kokt med svartpepparkorn och limeblad. Plus paratha. Jamen vad MÖRKT det är här!

Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle. Ja å så var vi ju lovade gratis efterrätter nästa gång.

Afternoon tea på orangeriet vid Kensington Palace

Det är ofrånkomligt ändå att London är förknippat med klassisk afternoon tea. Jag har nämnt Wolseley tidigare. Här minns jag inte ens vart vi var. Nu hade jag lovat min bror att gå loss på afternoon tea för att avsluta hans vistelse när han var här förra veckan.

Vi testade upplägget hos orangeriet vid Kensington Palace. Det här är förhållandevis prisvärt (35 pund) jämfört med de välkända instutitionerna som kostar betydligt mer. Ett stort plus tycker jag är den sympastiska promenaden genom Hyde Park på vägen dit. Vi gick från John Lewis på Oxford Street på en trekvart ungefär.

Det här är superklassiskt upplägg. Fyra varianter av små smörgåsar med lax, äggröra osv. Fina scones med clotted cram och sylt. Lite bakverk. Valfritt te på kanna. Går även att beställa in ett glas brittiskt (!) bubbel till om man vill. Lättsam miljö som jag vågar säga är barnvänlig. En hel del turister så klart som har hittat detta trevliga guldkorn.

En skum grej ändå. Kolla på översta tallriken. Det finns bara en brownie. På mellantallriken till höger så ser man kletet som skulle vart på den andra brownien. Vart tog den vägen? Tappades den på vägen ut från köket? Vem halkade på den? Som inte undrade vart den egentligen hörde hemma? Iddes inte fråga vart den försvann på vägen från köket eftersom jag ändå inte skulle orka äta tre magnifika bakverk.

På önskelistan: ett antal restaurangbesök (med barnen) i London

Mitt ”nyårslöfte” var att skriva en önskelista på restauranger som jag vill äta på i London under 2019. Det är väl bara att kamma till sig och leverera det då.

Om jag är inne i London med barnen tjatar de hål i huvudet på mig om att få äta på Honest Burger så det blir ju lätt att vi hamnar där (läs: alltid). Det ÄR ett bra ställe så klart men visst vill jag vidga vyerna lite mer. Nödvändigtvis inte med michelinmat. Snarare att jag lätt förälskar mig i snabbmat och annan komfortmat när jag är där. Min önskelista som jag har skrivit ihop är alltså på ställen som passar att gå ut och äta med barnen.

Din Tai Fung. De öppnade i Covent Garden så sent som i november. Hit vill jag gå med familjen av ren nostalgi. Vi har vart på deras restauranger i Hong kong, Singapore, Bangkok, Sydney och Melbourne. Har fortfarande inte kommit över sorgen om att vi inte var på deras restaurang i Peking när vi var där som hastigast. Det är alltså dim sums och dumplings på menyn. Oklart vad som är glutenfritt här men jag ska försöka ta reda på mer.

Dishoom. Här hoppas jag på smart uppdaterad indisk mat. Finns på ett flertal ställen i London. Menyn är så oss! Tror att barnen verkligen skulle gilla att äta här och det finns även gott om glutenfria alternativ.

Duck and Waffle. Här har vi redan en bokning fixad som är i mars. Vi ska bruncha med en av barnens kompisar från Sverige. Kanske turistigt men det känns kul att prova Londons högsta restaurang med två spralliga sjuåringar. Tänker våfflor till barnen och en eftermiddagsdrink till mammorna. Och hello utsikten!

The Drapers Arms. En klassisk gastropub i Islington som är på sjätte plats på den här listan. De första fem har vi ju redan ätit på så det är bara att jobba vidare med pubarna som är på 6-10 plats.

Grom. Säljer italiensk gelato vid Piccadily. Alla strutar etc är glutenfritt. Klart vi ska dit!

 

Shopping + mat = London

Kent: lunch på the Sportsman

Redan när maken tackade ja till jobbet här i England (vilket var typ förra vintern) bestämde vi oss för att vi skulle luncha på the Sportsman när vi väl var på plats hela familjen på sommarlovet.

Det gick ju sådär. För det är ALLTID fullbokat. Men jag lyckades knipa ett bokning för två till vår bröllopsdag som är 29 november. Trots att det var en mulen dag mitt i veckan var det fullbokat när vi kom.

Varför är det svårt att få bord? Kanske inte enbart för deras michelinstjärna. Det finns oändligt många stjärnprydda restauranger i England. Kanske för att de tryggt äger första platsen på listan för Englands bästa gastropubar. I britternas ögon är det kanske än mer prestigefullt.

De andra pubarna på den här topplistan som vi har vart på har inredningsmässigt vart väldigt uppfixat. Det som kanske är lite oväntat är att Sportsman inte alls har lagt något krut på att fixa inredningen. Min första tanke när jag satte mig ner var att jag hamnat i en värmestuga i fjällen. Här är det lite trött furupanel på väggen och pappersservetter framdukat. Inget extra piff eller linnedukar.

Men.

Det ÄR ett härligt mottagande här. Lite spartanskt beställer du maten vid baren när du kommer in. Många gäster var uppenbarligen här för att fira något. De har endast ett bubbel på glas – men för tio pund får du ett generöst glas Taittinger (vilket många verkade börja sin lunch med). Väldigt charmigt att hänga med alla andra gäster i entrén där du även läser dagens meny på väggen. Det är mycket fisk och skaldjur från havet intill.

Menyn är helt i min och makens smak. Vi hade inte riktigt tid med deras avsmakningsmeny eftersom vi skulle hinna hem och hämta upp barnen från skolan så vi körde på en relativt snabb tre-rätters. Ostron är populärt att börja med här men det fixar jag inte riktigt på fastande mage. Jag hade inte ens frukost i magen för att kunna njuta så mycket som möjligt av maten.

Vad vi åt?

Min förrätt med färsk krabba, morot och hollandaise var inte alls som jag hade tänkt mig. Smakmässigt trevlig men kanske med lite väl snäll smak. Rätten kom ut i en skål som en coleslaw utan textur. God men jag blev inte bensvept. Något krispigt bröd eller liknande hade passat till.

Varmrätten? Åh! Så bra! Den här typen av vällagad mat ger mig hybris däremot. Perfekt kyckling. Ljuvlig tryffelsås. Fin smakkombo med en skiva färsk korv och purjolök på tallriken. Oklanderligt bra potatis. Det är precis det här som är grejen med gastropubar. Maken var nöjd med sin fisktallrik.

Ett tag övervägde jag att skippa efterrätt. För jag var så himla mätt. Men efter ett andra glas bubbel och lite betänketid fanns det kanske lite plats. Och det är BRA efterrätter här.

Precis när vi tänkte betala och gå, kom den trevliga hovmästartjejen ut med en liten extra efterrätt med ljus för att fira vår bröllopsdag. Så rart!

Det här var en väldigt prisvärd lunch. Trevlig och verkligen avslappnad miljö. Nästa gång tar vi med oss barnen så att vi hinner njuta av avsmakningsmenyn!

Englands bästa gastropub 2018.

Krabba, morot och hollandaise

Full poäng för deras varmrätter.

Episkt för att använda ett slitet uttryck. Varm chokladmousse med salt karamellsås i botten. Toppat med en kula mjölksorbet.
 

Glass med färskost. Päron. Maräng. Smulad ingefärskaka.

En rar hälsning från köket.
 

Eastbourne: missa inte Nelson Coffee!

Det var med visst gnäll och surt mummel som hela familjen gick upp tidigt i ottan härom helgen för en gymnastiktävling. Äldsta barnet som går på secondary school kvalade in i skolans gym squad när vi flyttade hit. Det är faktiskt en himla fin prestation som hon kan vara stolt över. De har 25 platser i laget och någon måste sluta för att man ska komma in via audition. Det har vart många extrapass på sistone och den här lördagen var vi ner till Eastbourne där hon hade sin första tävling i truppgymnastik. 16 skolor från East Sussex var med så det var mycket nervösa fjärilar i magen på hela familjen. Och det gick bra!

Vi tog tillfället i akt och åt frukost ute på café medan hon värmde upp i gymnastikhallen. Av en slump hamnade vi på Nelson Coffee som var typ det första stället vi sprang i blåsten och regnet.

Frukosten här är bra. Riktigt bra. Familjen har nog aldrig vart så tyst vid en frukost förut. För det är så jäkla genomtänkt på många sätt. Åh vad jag vill tillbaka!

Maken hälsar att deras English Breakfast är den bästa han har ätit.

Avokadotoast = 10 poäng.

Glutenfri pytt med chorizo, grönkål och pocherat ägg.

Gröt kokt i kokosmjölk. Toppad med rostade hasselnötter, pocherat päron och svartavinbärssås. Bakom syns en liten bubble and squeak med avokado och pocherat ägg. Plus en liten relish till. Ingen är förvånad över att det här var min frukost?