| Prenumerera via Bloglovin' bloglovin | Prenumerera via RSS RSS | Kontakta oss RSS

Postat av söndag 10/08 2014 kl. 21:22 2 kommentarer

Matkoma i Yorkshire

Det här sommaren blev det ett kort stopp i England. För det är lite väl kort med fem dagar om man ska hinna med alla matrelaterade ”måsten”. Tur att man har fokus och fler familjemedlemmar hjälper till och styr upp! Svärmor hade fyllt skafferiet med crumpets och svägerskan såg till att det fanns Pimms blandat innan middagen. Ja jag blir väldigt bortskämd när vi är där!

Den här gången flög vi till Manchester och på vägen norrut så stannade vi till hos BizzieLizzie i Skipton för fish&chips. Ja vi har vart här förut. Vi hade egentligen tagit sikte på The Angel Inn i Hetton för en sen lunch men trafiken var ju inte till vår fördel den här dagen.

Skipton är en bedårande söt stad känd för sina kanalbåtar, så vi hade lite picknick nere vid kanalen. Det där med kanalbåtar är för övrigt på min bucketlist – att någon gång få ta med barnen på en kanalbåtssemester. Det verkar så otroligt mysigt! Läs gärna mer om Skipton hos Bara Brittiskt!

eng

Klicka för att läsa hela inlägget »

Postat av söndag 26/01 2014 kl. 7:08 4 kommentarer

Englands bästa fish&chips finns i Yorkshire

Årets bästa fish&chips i England finns hos Quayside i Whitby som vann i konkurrens med 2000 andra nominerade i The National Fish and Chip Award.

Vi har tidigare ätit fish&chips på The Magpies Café i Whitby. Efteråt har vi sagt att vi måste åka tillbaka till Whitby. Inte för att äta på The Magpie som vi tyvärr tyckte var lite sådär. Utan för att denna lilla kuststad är så fantastisk mysig. Som ett litet vykort! Så nu har vi definitivt Quayside på sommarens måste-lista i Yorkshire.

 

Om du planerar en semester i England i sommar så finns det en app med alla nominerade fish&chips-shops att ladda ner.

Vill du läsa alla inlägg här i matbloggen relaterat till Yorkshire så hittar du dem här.

PS! Bizzie Lizzies i Skipton som vann tävlingen 1999 finns också med här i bloggen!

Postat av onsdag 08/01 2014 kl. 7:57 3 kommentarer

Ett bloggmåste för alla anglofiler

En av mina absoluta bloggfavoriter just nu är Bara brittiskt som uppdaterar ofta och högkvalitativt om Storbritannien. De senaste dagarna har Charlotta exempelvis levererat inlägg om turbulensen kring Nigella Lawsons skilsmässa och  fina Richmond i Yorkshire som även jag är förtjust i. Glöm inte att ladda med en kopp  engelskt te när du läser ikapp!

Vill du läsa alla inlägg relaterade till England här i vår blogg så hittar du dem här!


En av mina favoritutflykter i Yorkshire – Lightwater Valley i Ripon är ett stort tivoli värt en omväg.

Postat av måndag 24/09 2012 kl. 22:17 6 kommentarer

Sommarens ostspaning

Vi hann med lite ostspaning på semestern i England. För visst vet du om att det finns massor av goda ostar i England?

Vår ständiga ostfavorit Wensleydale har haft två tillfälliga ostar i sitt sortiment under sommaren. Det här är en brittisk hårdost med krämig konsistens och som gör sig bra både på smörgåsar och i matlagning, ja helt klart en av alla dessa måsten!  Den här gången testade vi dels Mediterean, som barnen snabbt döpte om till ”pizzaosten”. Inte så konstigt kanske eftersom den har mycket smak av oregano och tomat. God till småplockstallriken! Den andra osten som var på den tillfälliga hyllan var med smak av jordgubb/grädde. Hur tveksamt det än låter  – så är det en riktigt lyckad smakkombination som gärna får stanna kvar i deras ordinarie sortiment.

Av en slump läste jag en notis i lokaltidningen om den lokala osten Yorkshire Blue från Shepards Purse i närliggande Thirsk som just vunnit ett prestigefyllt pris. Dagen efter var det en lokal marknad i Bedale och när jag såg ostvagnen på torget så var jag ju tvungen att fråga om dem hade osten i sitt sortiment. Vi knep den sista biten! Den är populär helt klart, och bar hem den med rätt höga förväntningar. Till saken hör att jag inte är något stort fan av blåmögelost.  Men vilken ost! Det är  ingen tvekan om att detta är en vinnande ost! Mild, krämig men med mycket smak. Helt klart en ost utöver det vanliga att hålla utkik efter. Numer finns Yorskhire Blue bland annat på Waitrose och Morrisons.


Som på många andra ställen  i Yorkshire så är det marknadsdag på torget en gång i veckan.

Fina guldkorn från ostdisken; ok, lite oglammiga bilder, men utan bilder – ingen bloggpost!Wensleydaleost till vänster och den ljuvliga Yorkshire Blue till höger.

Postat av lördag 01/09 2012 kl. 9:36 1 kommentar

Middag på L’Enclume

Det här var helt klart en av sommarens höjdunkter! Kvällen innan hade vi ätit prestigemenyn på  The Burlington som vi var mycket nöjda med. Ett par timmar tidigare samma dag hade vi ätit en god lunch på The Punch Bowl Inn. Vi var helt enkelt ganska påfyllda med goda matintryck redan innan den här lördagkvällen hade börjat.

Jag ska erkänna en sak till. Det infann sig på grund av allt ovan ett visst stressmoment på grund av att jag faktiskt inte var speciellt hungrig när det var dags för den eftertraktade avsmakningsmenyn. Jag tror jag kan summera det hela med att mitt äktenskap gungade lite där i början av middagen när jag insåg att det skulle bli svårt att orka med all mat. Det här är säkert något vi fortfarande kommer att diskutera om tio år när vi tänker tillbaka på den här kvällen, det är ju inte nästgårds precis att ta sig Lénclume. Så ät inte ostsufflé till lunch om du planerar tio rätter till middag! Nåja det känns som om vi (jag? haha!) kan fnissa åt det här redan nu. Nu vet ni som sagt de tragiska förutsättningarna för den här middagen:

Först av allt så ska man förstås hitta till Cartmel. För oss var det två timmars bilkörning från svärföräldrarnas by genom Yorkshire och Cumbria.

Cartmel är en liten söt by som känns som ett franskt vykort med kullerstenar och små rara stenhus. Helt klart så bidrar miljön runtomkring i byn till ett mervärde för middagen. Vi hyrde rum via L´enclume, dock inte i samma hus som restaurangen.Vi hamnade snarare på andra sidan byn, vilket inte är någon lång promenad ska tilläggas. Det går även att luncha på systerkrogen Rogan&Company vars meny såg mycket sympatisk ut och det finns flera ”tearooms” i byn om man bara passerar snabbt dagtid. Helt klart – Cartmel är fantastiskt mysigt!

Lénclumes middagsmeny framgår inte i förväg på hemsidan och väl på på plats så presenteras endast en avsmakningsmenyn med tio små rätter. Ingen a la carte alltså. Tallrikarna levereras i ett förhållandevis högt tempo och det förväntade är att man beställer in vin på glas, lite allt eftersom.

Nu är det ju så att Lénclume har en michelinstjärna och de delar numer förstaplatsen med the Fat Duck i 2013 Good Food Guide. Vi hade ju utifrån detta mycket höga förväntningar. Det är unika och avancerade texturer i kombination med snygga presentationer som genomgående tema på tallrikarna och det var ett otal blommor och blad som vi hinner äta den här kvällen. Jag kan inte låta bli att tycka att det var lite ojämnt trots att de får stående ovationer i alla matbloggar jag har läst. Många tallrikar som passerade vårt bord var fantastiska – men några smakade i princip ingenting. Det är mycket naturellt men det ställer ju också krav på ingredienserna.  Ostutbudet ska tilläggas var mycket bra och efterätterna är också ett av de starkaste korten.

Det började med deras ostronmacaron, gott på ett fascinerande sätt, toppat med ostronört. Ja överhuvudtaget så är det ju mycket blommor och blad som återkommer på tallrikarna.

Råbiffen till vänster var fantastisk. Jag har aboslut ingen aning om hur man gör de små fänkålspärlorna som toppar biffen, kul och god detalj. Grillad blomkål med jordgubbar till höger.

Ja det är små tallrikar såklart, maken stärkte upp med ostbrickan på upploppet. Till höger en tallrik som inte levde upp till förväntningarna. Räkorna från Morecombe smakade ingenting och sparrisbroccolin var tyvärr helt smaklös.

Jag hoppade över osten men maken hann klämma i sig sex bitar innan vi började efterätterna. Osturvalet var genomgående bra.

Om middagsmiljön, den är mer än bra och det är trevlig stämning. Det plussar upp middagen så klart. Personalen rör sig flexibelt mellan borden. Ett par servitriser gör ett snyggt och perfekt jobb men samtidigt så har en av servitörerna svårt att dölja att han är på ett tämligen svängigt humör den här kvällen.  Lite lustigt också att ingen säger något när vi går när kvällen är slut och vi har signerat notan, personalen ser att vi går men inget säger något. Lite picky att slå ner på sådana här detaljer men som sagt, våra förväntningar var mycket höga eftersom de har fått full poäng i The Good Food Guide. Det känns helt enkelt lite ojämnt på detaljerna den här kvällen även om allt det positiva förstås överväger. Avsmakningsmenyn kostar 89 pund vilket känns prisvärt i sammanhanget.

Morgonen därpå så kommer vi tillbaka för frukost och vi hade nog förväntat oss att restaurangens  känsla för snygga presentationer skulle genomsyra även denna måltid. Istället är det ganska basic vilket gör att besöket avslutas lite blekt.


Vaniljyoughurt med fruktsallad utan krusdiuller och en ordinär english breakfast. Äsch det hade ju vart kul om de följt upp med någon rolig tvist på presentationerna…