Det blev ingen pressbryggare

Det har inte varit något lätt beslut att välja en ny pressbryggare och igår blev det ett helt annat beslut. För när vi var på Citygross igår (bra utbud på svenskt kött men de tröttaste grönsakerna i stan, nu måste vi börja prenumerera på grönsakslådor, pronto!) stod det en stor lastpall med Moccamaster. Med femhundra kronor rabatt. Man kan säga att en stor kartong liksom slank ner i vagnen helt obemärkt.

Nu har vi testkört med Zoega och det känns som vi är i mål. För jag gillar trots allt vanligt riktigt kaffe och behöver inget fancy espresso. Dessutom är det nog bra att undvika kokande på spisplattan då småbarnslivet gör att man kanske inte kommer ihåg att hålla koll på spisen.

Morgonkaffet gick snabbt att brygga och Moccamastern är känd att brygga till rätt temperatur. Det enda minuset än så länge är att det inte finns något droppskydd till själva filterdelen så lyfter man av den för fort så kan det droppa ner kaffe på bänken. Nu ska jag göra som peblin säger och köpa en kaffekvarn.

Bodum eller Moccamaster?

I söndags gick vår lilla pressbryggare från Bodum sönder och här sitter jag utan morgonkaffe. Eller jag hittade något gammalt cappuchinopulver i skafferiet som vi hade när vi fjällvandrade i Abisko i höstas, men det får väl ses som en högst temporär lösning. Så nu är frågan: ska jag gå och köpa en ny pressbryggare som trots allt är ganska prisvärt eller ska jag bränna pengarna på en riktig Moccamaster? Sedan finns ju Eva Solos variant också som alternativ till Bodum. Nä äsch hjälp mig nu!