Det blev ingen pressbryggare

Det har inte varit något lätt beslut att välja en ny pressbryggare och igår blev det ett helt annat beslut. För när vi var på Citygross igår (bra utbud på svenskt kött men de tröttaste grönsakerna i stan, nu måste vi börja prenumerera på grönsakslådor, pronto!) stod det en stor lastpall med Moccamaster. Med femhundra kronor rabatt. Man kan säga att en stor kartong liksom slank ner i vagnen helt obemärkt.

Nu har vi testkört med Zoega och det känns som vi är i mål. För jag gillar trots allt vanligt riktigt kaffe och behöver inget fancy espresso. Dessutom är det nog bra att undvika kokande på spisplattan då småbarnslivet gör att man kanske inte kommer ihåg att hålla koll på spisen.

Morgonkaffet gick snabbt att brygga och Moccamastern är känd att brygga till rätt temperatur. Det enda minuset än så länge är att det inte finns något droppskydd till själva filterdelen så lyfter man av den för fort så kan det droppa ner kaffe på bänken. Nu ska jag göra som peblin säger och köpa en kaffekvarn.

Kaffemaskinsbekymmer

Ungefär så här, fast i en tidigare modell, har min kaffemaskin sett ut de sista åren. Det är en high-tech-pryl med espressomöjligheter för den som orkar engagera sig och har även en krånglig mjölkvispare på sidan. Som tar plats (läs: halva köksfönstret). Som är trist att torka av. Och egentligen vill jag ju bara ha vanligt kaffe. Inte ens det klarar den av för kaffet blir så där.

Allra allra allra helst vill jag ha en Moccamaster fylld med Kahls bönor. Fast den tar ju egentligen plats den också. Och är dyr. Men är tuff.

Nu har det blivit ett budgetalternativ här hemma i köket om lyckan nu består i en kaffemaskin som inte tar plats och helst gör gott kaffe framför onödiga extrauppgifter. Det har alltså flyttat in en klassisk Bodum pressbryggare. Dagens vintertidskaffe blev på Zoega Prezzo och det var godare än det som Krupsmaskinen brukar prestera.

Nu ska jag släpa upp fula otäcka Krupsbryggaren på vinden och pynta köksfönstret med fina blomkrukor.