Dinkelsallad med polkabetor, ramslök och pepparrots och honungsdressing

Polkabetorna är en ny favorit här hemma. Det är en mildare variant av rödbetorna och en riktig snygging i grönsakslådan.

Vi har bakat dem i ugnen några gånger. Dels med rosmarin och honung men också med en rosen och-vaniljsirap som fanns gömd i skafferiet. Jag kan även tänka mig att den passar bra med en hallondressing.

Fördelen med polkabetan jämfört med rödbetan är att den inte släpper ifrån sig lika mycket saft vilket ibland gör ett kladdigt intryck på tallriken. Däremot försvinner den skarpa marmoreringen lite när den bakas i ugnen och den blir lite mer jämnt rosa.

Idag rev jag polkabetan rå i lite sallad tillsammans med:

  • kokt dinkel
  • tärnad getost (Bettine 33%, en mild och blyg ost som passar alldeles utmärkt i sallad)
  •  min andra favorit i köket just nu – ramslök.

Det kom en rejäl knippe ramslök i lantlådan från Årstiderna förra veckan och ramslöken är grymt god att klippa ner i sallad. Förhoppningsvis så växer det ramslök här i trädgården senare i sommar.

Så var det dressingen, honung och pepparrot passar faktiskt bra ihop tycker jag.

DRESSING MED HONUNG OCH PEPPARROT

blanda:

  • 2 dl yoghurt
  • 1-2 tsk flytande honung
  • 1-2 tsk pepparrot
  • en nypa salt

Halstrad tonfisk på salladsbädd med parmesan- och citrondressing

Den här tonfisken är en Ragazzefavorit och det var inte alls svårt att rösta in den på nyårsmenyn.

Till sex förrättsportioner behöver du:
ca 3 hg färsk tonfisk
några droppar olivolja till stekning
salt
svartpeppar

Dressing:
10 msk raps- eller olivolja
1 äggula
1 1/2 dl riven parmesan
saften av 3/4 citron +skalet av en hel citron
en rejäl bunt bladpersilja – hackad
2 vitlökslyftor – finrivna
salt
svartpeppar från kvarn

Till servering:
blandsallad
hyvlad parmesan

Gör så här
Blanda äggula, olja och riven parmesan. Tillsätt vitlök, citron och bladpersilja. Krydda med salt och peppar. Låt stå i kylen i ett par timmar innan servering. Dressingen tjocknar en aning och det är en god idè att smaka på den innan servering för att vara säker på att det inte behövs mer olja. Krydda tonfisken med salt och svartpeppar och halstra den sedan i het panna. Fisken smakar godast om det är en rå kärna i mitten och det går otroligt snabbt när den ligger i pannan, så se upp (två minuter på varje sida är oftast tillräckligt). Dela tonfisken i sex bitar och lägg på salladsbädden, ringla över dressing och toppa med hyvlad parmesan.

Kommentar: Försök att köpa ganska tjocka skivor tonfisk (minst två centimeter) eftersom det annars är näst intill omöjligt att få den rosa i mitten.

Tonfisk i pannan

Halstrad tonfisk på salladsbädd med parmesan- och citrondressing

Halstrad tonfisk på salladsbädd med parmesan- och citrondressing ingick i Ragazzes nyårsmeny 2006.

Pastasallad med citron och persilja

Smaksättningen med citron, persilja och vitlök återkommer ofta här hemma i alla möjliga maträtter och kombon brukar kallas gremolata. Jag använder gärna tortellini till pastasallad och den passar ofta bättre att serveras lite ljummen än kylskåpskall (beronde på vad tortellinin innehåller). Dressingen är gjord på creme fraiche, saften och ciselerat rasp från en halv citron, ett par nävar finklippt bladpersilja, en hel del vitlök och så salt och peppar. Grönsaker att blanda i är ju tycke och smak. Den här gången blev det sockerärter och gula cocktailtomater.

Citronaioli

Till 11 bufféportioner behöver du:

3 äggulor
ca 2 1/2 dl rapsolja
1/2 tsk salt
vitpeppar från kvarn
rivet skal + saft av 1 citron
1 pressad vitlöksklyfta

Gör så här:

Lägg äggulorna i en skål och tillsätt oljan droppvis och vispa som tusan. Efter att du har tillsätt ungefär hälften av oljan går det bra att hälla i den i en jämn stråle istället för att droppa i den. Tillsätt skal och saft av citronen, den pressade vitlöksklyftan, salt och vitpeppar.

Helenas kommentar: Att handvispa en aioli kräver sin kvinna och man. Krampen i armen kommer oväntat snabbt, så ett bra team work är en fördel.

Citronaiolin ingick i buffén på Karlskronakolonins kräftfest. Receptet kommer från Allt Om Mat, nr 13 – 2005