Några ord om Esperanto

Vi har firat makens 40-årsdag i en hel vecka. Det har varit rugbyhelg i London, överraskningsfest med vänner, barnen bakade en fantastisk citronmarängpaj och vi hann med en middag på Esperanto. En ganska bra vecka i ett grått november!

Alltså Esperanto. Det är svårt att veta vilka förväntningar man ska inför en sådan här avsmakningsmeny som trots allt motsvarar 30 pizzor från vår lokala pizzeria. White Guide har bestämt att det här är den bästa restaurangen i Norden och de har en Michelinstjärna. Hur bra blir det? Är det verkligen gott med rökt mjölkskinn och sjögräsmaränger? Det här är verkligen ingen vanlig tio-rätters-middag men för att kommentera priset så tänker jag att det här är minst lika mycket underhållning (och maken skulle inte frivilligt gå på teater så där har vi ju sparat in lite pengar #glädjekalkyl)

Vad jag gillade mest?

  1. Atmosfären. Inte tillknäppt eller ansträngt på något sätt. Tvärtom avslappnat och ganska tillbakalutat.
  2. Alla små “amuses” som kommer in i början före maten. Nästan så att de börjar med finalen utan att det på något sätt blir sämre sedan. Älskar inledningen!
  3. Jag måste även kommentera efterrätterna. Inget är för sött. Frukt och bär blandas med grönsaker. Till exempel hjortron och pepparrot. Vi serverades bakad jordärtsskocka med vit choklad som var magiskt god. Jag hoppas helt klart på mer grönsaksinspirerade desserter som trend.

Vill du se foton?

Kameran fick faktiskt vila den här kvälllen. Det här är den enda bilden jag tog och det var när vi precis har ätit upp de sista smulorna. Jag tänker så här – du får en roligare upplevelse om du inte vet vad som väntar. Kom utvilad, hungrig och var redo för en rolig kväll!

img_2966

Matspaning i Furuviksparken

Det har gått 25 år sen (minst!) sen jag var i Furuviksparken. Så när det kom en inbjudan i inboxen om att närvara på deras sommaröppning så var det hemskt roligt tacka ja. Jag var ju typ en tvärhand hög förra gången jag var där!

Vi har pratat i flera år om att åka hit med barnen men tänkt att det ligger så “långt bort”. Äsch, det är det ju inte! Vi tutade dit på knappt en och en halv timme. Jag såg även att tåget stannar typ utanför entrén – smidigt alternativ för den som inte tar bilen.

Det här blev en toppendag med fantastiskt väder och Furuviksparken är verkligen lagom stor för oss med tre småbarn mellan 1-6 år. Lagom mycket promenerande, kul utmaningar som att få besöka Wild kids-ön och slutligen kan man låta barnen åka sig trötta på tivolit. Puh!

Vi spanade runt lite på matutbudet under dagen. Tyvärr så var väl inte vår lunch i Cirkusrestaurangen något ess i rockärmen. Barnen åt pannkakor med sylt. Vi vuxna åt Furuviksburgare med pommes frites. Vad vi inte hade koll på var att Fiskeläget nere vid vattnet möjligen serverar lite trevligare lunchmeny. Dessutom ligger det lite mysigare till. Tips alltså till den som planerar en dag här.

Ovan: Furuviksburgare, ok inget revolutionerande matmässigt kanske. Dressing och sallad och typ inget mer. Till höger – menyn på Tyrol.

Dock finns det trevliga picknickmöjligheter i parken. Jag tror därför att vi laddar med en rejäl picknick nästa gång vi kommer hit. Tex att man har picnic längst ute på Äventyrsön.

I efterhand har jag också fått reda på att Furuviks brygga är nästgårds med parken har ett omnämnande i White guide. Kanske en tidig middag där innan man ger sig av hemåt igen? För till Furuviksparken vill vi absolut åka tillbaka till- så snart mellanbarnet passerat 110 cm och kan åka än fler attraktioner.

PS! Tummen upp för alla picnicställen i parken!